söndag 7 oktober 2012

För länge sen...






Idag, den 7 oktober för 45 år sedan gifte sig barnens pappa och jag i Herrevads kloster nära Ljungbyhed. Jag har själv ritat klänningen, tyget är tjockt och tungt siden från Sidenhuset i Stockholm, klänningen är sydd av det som då fanns, en hemsömmerska. När jag nu ser klänningen inser jag att jag hade kunnat gå en designerväg, men vad visste man då.  Den blivande maken ligger vid Sjökrigsskolan i NäsbyPark och bär förstås uniform. Vi är år 21 och 22 år och inom ett år blir vi föräldrar och vi kommer att klara den rollen trots vår ungdom. Så var det ju då!!

Den virkade och spetsstärkta brudkronan ligger fortfarande i sin sin lilla kartong. Kanske ett barnbarnbarnsbarn kan tycka det är är roligt att den finns kvar?

Grattis äldsta barnet  - sonen C. Idag 44 år gammal. Född exakt på dagen ett år efter vår bröllopsdag!!

Uppdatering: det kanske verkar som om äktenskapet är 45 år gammalt. Så är det inte. Vi hade lite svårt att bestämma oss framöver och skilde oss och gifte om oss igen. Och skilde oss igen. Sen snart 25 år är jag  gift med mannen i mitt liv så det är också ett långt äktenskap. Jag blev mest nostalgisk över den gamla bilden som minner om 60-tal och att vi var så förskräckligt unga när vi gifte oss till skillnad mot hur det brukar vara idag. Om man överhuvudtaget gifter sig!

7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Oj, har du varit så mörkhårig!
Men du är dig otroligt lik ändå och jag tycker verkligen att ett av dina barnbarn är en avbild av sin mormor!
Eller om det är farmor.

Sven sa...

Fint ! Det kan man kalla ett långvarigt äktenskap :-)

Sven sa...

Fint ! Det kan man kalla ett långvarigt äktenskap :-)

Monet sa...

Elisabet. Jag var vitblond som barn, mörknade sen under tonåren och i synnerhet efter barnen. Efter min skilsmässa blev jag praktiskt taget gråhårig över en natt! Idag är min färg vad min franska frissa kallar "platina", något hon säger att många i Frankrike vill färga sitt hår som. Så jag är nöjd med de här olika färgerna jag fått genom livet.

Sven. Nja, jag kanske skulle varit tydligare när det gällde bröllopsbilderna. Man kan ju få bli lite nostalgisk över att man stod brud för första gången fö 45 år sen. Och att äldste sonen "redan" är 44. Hans pappa och jag lever sedan länge i andra äktenskap. Min nuvarande och älskade man sedan länge har snart varit gifta i 25 år! När det blir jubileumsdags kommer bild på det också!

Anonym sa...

Vad fin du var Monica! Ja, så klart att du kan designa kläder...Du är ju duktig på allt det konsnärliga. Må så gott. Kramar Christina

Bloggblad sa...

Så roligt att få se! Och jag häpnar över hur pass lika bröllopsmundering vi hade! Min krona var knypplad (dottern använde den när hon gifte sig) och klänningen inte helt olik! Jag köpte ett Burdamönster och sydde min av ett reatyg som kostade 80:- Kvaliteten såg ut precis som yllecrepe, men var syntetiskt. Vida ärmar som din... Och lika mörk som du var jag också - min hårfärg nu är väl mer patina än platina... ;)

cruella sa...

Det är vanligt att gifta sig i dag också! Men det är klart, man är oftast inte i tjugoårsåldern, snarare runt 30.