Vi tillbringar några dagar i Skåne hos familjen. Vädret är precis lagom så här de första dagarna i juli och strax blir det bud på höbärgning, här för första gången på gården. Ett tungt och svettigt jobb vi är glada att vi slipper delta i trots min systers glada min uppe på höskullen!
Vi åker tillbaka till mamma som bjuder på lunch och ger mig sina sista smultron från trädgården. Sen är det dags att fara vidare norröver. Vi har 65 mil upp till Stockholm men kommer inte så långt som vi tänkt. Det blir en lite längre paus på en trevlig camping i Örkelljunga, den där alla är så vänliga och säger "hajj, hajj" så fort man ses.
3 kommentarer:
Oj! Ja, det såg verkligen nybyggt ut! Fint!
Jösses så fint din syster bor och vilken urläcker middag!!!
Nu förstår jag varifrån du fått det vackra och estetiska !!!Du är ju själv jätteduktig på laga mat och duka....:)
Kramar Norrtälje
Salut! Det var ju ledsamt att höra, att du kände dig sjuk, låt oss verkligen hoppas, att det var spår av överansträngning. Följde lite flyktigt er SV-resa, för mig tycktes närmast ett kraftprov, men du lär vara 10-15 år mindre gammal än moi!
Kanske du minns, att jag skrivit till dig en gång för ngt år sedan. Jag själv bördig från Eket, snett NV ut från Klippan. Vi konstaterade då, att vi båda hade haft förmånen att ha känt en stark personlighet, näml. din latinlärare och min ngt år äldre medstuderande vid Klassicum i Lund, Sixten H. Själv gick jag i pension 1999,språklärare på gymnasiet (la,fr,eng,it), därefter planerade att bo heltid här i Toscana, min man italienare och här vår dotter med familj, men jag fick hälsoproblem och när allt blivit bra, rycktes min man 2008 plötsligt bort av infarkt. Nu bor jag mest i SV, köpt en liten lgh i Hässleholm. Livet bollar omkring oss! I sommar har jag varit och är hos min dotter, men aldrig förr i mannaminne har det här i centrala Italien varit en sådan "svavel-osande" het och torr sommar. Fullkomligt slut och borde nog också läkarkolla mig, men i motsats till la France, alltså,
är det mesta i krisläge i Italien nu.
Stackars Europa, jag lider, tillhörde ju en gång den första ungdomsgenerationen som gav sig ut.
Krya på dig och tack för din fina blog! Inga Cassisa.
Skicka en kommentar