fredag 7 november 2008

Vardagsliv igen
























Tillbaka till den sydfranska vardagen. Jag lånar makens lilla franska ordbok som är bättre än flera av de större lexikon vi har. Nu ska här nämligen studeras äkta provencalska recept.

Här äts det vildsvin, anka och KANIN!! Och till alla recept hör det grundläggande: squash, aubergine, tomater, lök, vitlök och olivolja. Kryddas med timjan och lagerblad för det mesta, ibland med någon annan "herbe aromatique".

Mycket vin är det i maten också, vissa grytor ska stå och puttra i timmar och här benas och fileas och flås på mammas vis. Vi får se hur det går med alla anklår och kaninstjärtsgrytor. (Det sista vet jag redan. Jag kommer ALDRIG att laga en kanin. Aldrig!)




Posten kommer punktligt med den lilla gula bilen och nu känner vi oss mer och mer integrerade i det franska samhället. Borgmästaren i närliggande by skriver sirligt till oss och berättar att den "badge" vi behöver för att kunna komma in och slänga våra sorterade sopor i det närbelägna "dechetterie" (något slags fonetisk omskrivning för "jeter" - slänga) nu kan avhämtas på det lokala borgmästarkontoret. Stämplat och underskrivet av honom själv med avslutningsfraser lika aktuella nu som för femtio år sen!

Man ringer från banken och bokar ett möte med Madame la Directrice som vill träffa oss och diskutera ett antal gratistjänster i samband med det konto vi nu har. Samma dag kommer också reklam från banken och vårt försäkringsbolag. Båda är de där "för oss" och med ett stort antal erbjudanden man knappt kan motstå.

Till skillnad från i Sverige slänger vi ännu inte reklamen. Den är utmärkt introduktion till det franska vardagsspråket och innehåller ett antal ord och fraser som behövs i det vardagliga livet. Det blir desto lättare att också vänligt men bestämt tacka nej till alla telefonsäljare som också börjat ringa och vill erbjuda sina produkter.

Det är svårt. Inte för att jag inte förstår vad de vill tala om. Men jag blir oftast full i skratt och får svårt att vara allvarlig. Maken heter Bengt, ett vanligt förekommande svenskt namn. Här uppenbarligen helt okänt. De artiga unga männen och kvinnorna ber alltid att få tala med "Madame Bengt" och de hör ju när jag fnissande får upplysa dem om deras misstag. Många "Pardon Madame" blir det!

Och mitt i vardagsbestyren skingras regnmolnen och solen lyser upp byns höga popplarna vars toppar ses från arbetsrumsfönstret. Barnen hämtas vid halvfemtiden från byskolan och kommer tröttkinkande traskande med tunga väskor tillsammans med mamma eller pappa. Snart är parkeringarna fulla med bilar igen, området fullt och köksfönstren lyser. Och lugnet och tystnaden sänker sig över nejden. Mörkt blir det först efter sex på kvällen - det är vår stora behållning just nu!



Posted by Picasa

3 kommentarer:

Kesu sa...

Mmmm, det vattnas i munnen. B gillar kanon - särskilt med vitlök. Han åt det med stor förtjusning när vi var på Mallis för några år sedan. Själv är jag mer en ankfantast. Faller oftast för det på menyn, men är inte så bra på att få till brösten själv. Svår balans mellan knaprighet och lagom blodigt.

Bon weekend!

Lyckliga Grodan sa...

koltrasten finns på skivor utgivna av svenska naturljud. Finns att köpa på cdon.com
/grodan

Monet sa...

Tack snälla Lyckliga Grodan. Har beställt och väntar ivrig på leverans. Vi får se om det kommer några koltrastar längre fram, annars lyssnar vi med glädje på det du tipsat på.

Underbart med nätet!