Pappa

Eftersom jag tidigare visat min vackra farfar som landade på Luossavaara och bedårade min farmor i början på 1900-talet, så kommer här en bild på deras son, min pappa. Jag fick den häromdagen av min syster som också fått den på lite märkliga vägar.

Flygare var också han. Och med en alldeles särskild anknytning till Frankrike. Jag förstår ju nu i efterhand att det var ovanligt med män på 1950-talet som talade franska men det kunde min pappa. Och att jag säkert redan som barn inspirerats av landet där jag nu bor.

På den första bilden har han precis landat på Eslövs flygfält i Skåne. Han har flugit den franska Alouette-helikoptern från Paris till Sverige, den som sen ska komma att tillverkas av SAAB i Linköping under min pappas överinseende och senare ingå också i försvaret. Bilden är liten och behöver klickas på för att man ska se det jag beskriver.


Denna readrivna turbo-helikopter, "Lärkan", var en sensation för sin tid och det finns också en radiointervju med min pappa från det här tillfället. Bakom honom står min lillasyster nummer två (jag är den äldsta av hans fyra döttrar). Min hattmössa syns lite grand. Och den söta kvinnan som håller i sin vackra femtiotalshatt är min mamma som är så otroligt lycklig över att min tuffa pappa är hemma igen efter detta franska äventyr!

Skickade bilderna till mina barn och sa till dem att fundera över om de ser någon likhet med sin morfar. Mellansonen mejlade tillbaka och sa att om hans äldre bror hade odlat musche och kammat håret bakåt hade det kunnat vara samma man. Just så, som Elisabet skriver. Just så är det.

Min pappa drunknade när jag var sexton år. Nittonhundrasextio, lite drygt fyrtio år gammal. Så det finns inga "gammelbilder" på honom. För oss alla är han evigt ung. Inte för att man vill dö i förtid men ibland skulle det kännas skönt att det bara fanns de vackra bilderna kvar!

Och jag säger som jag gjorde kring min vackra farfar (det finns inlägg om detta under Kirunarubriker längre bak i bloggen): Visst är han fin, min pappa?

På bild nummer två sitter han vid spakarna i en Piper Cub, ett dubbeldäckat flygplan som användes för växtbesprutning, då i det miljönaiva och intet ont anande femtiotalet.

Jag tror att också han ler i sin himmel över att nu flyga runt i cyberspace!

Franska träd

Från en gråväderspromenad. Finast om man klickar på bilderna. Och vad är det första trädet för något?

Det andra är olivträd förstås, det sista en vackert, stor avlövad ek.

Gråvädersdag

Så här är bildtävlingspryttlarna placerade. På byrån i sovrummet tillsammans med tv:n där kvällsfilmer och nyhetsmorgonprogrammen betittas.

Tavlan, som också den ska justeras i sidled så småningom, är målad av min amerikanska konstnärsväninna Lisa Marie Green och den är min meditationstavla varje vaken stund i sängen. Klicka på bilden så syns de olika cirklarna och fantasieggande mönstren bättre!

Något direkt oväder blev det inte, däremot en riktigt äkta gråvädersdag med dis, dimma och duggregn. Ganska milt men ändå lite sverigeskumt så här framåt eftermiddagen. Mitt måndagsfönster skickar jag därför inte till Elisabet utan lägger ut så här så ser ni hur mjukt den vackra lampan lyser upp vid datorskärmen.

Fransk bildtävling

Jag följer mångas bloggexempel och undrar vad detta kan vara? En av mina läsare, Christina, undrar nämligen detsamma och kanske kan några närbilder ge svaret?

Priset är, som i bloggväninnan Kesus fall, endast virtuella negerbollar. Och äran förstås.

Och när ni ändå är i farten, vad är den vita manicken för något?

Ovädersvarning?

Efter en hel inomhusdag kikar jag ut genom fönstret. Det ser nästan ut som om bergen fördubblat sig men är förstås bara en parkerad molnbank.

Färgskiftningarna på himlen förebådar eventuellt oväder. Vi är i mitten på januari och vet att det inte alltid är utesittarväder. Få se vad som händer.

Tryggt att det lyser nere i byn.

Riktig ordning!

Så, nu är hyllplanen i ordning. Längst ner också plats för nya böcker! Visst blev det bättre?


Detta är ungefär en tiondel av de böcker som fick flytta med till Frankrike. Med sorg men ändå med glädje fick de andra gå till barnen, vännerna, loppis, biblioteket och förhoppningsvis genom andra också till nya bokälskare.

Det här är bara ett hörn av det största sovrum vi någonsin haft. Här står också en klassisk orkidée och vi har sedan länge bestämt att den svarta ljusstaken inte hör till advent utan står där bredvid sovrums-tv:n som en ljuspunkt i sig.

Ordning och Reda

Nästan. I husets omgörningsspår ingår att vi stället för tomma garageytor istället fått nya vita hyllplan bakom fina skjutdörrar. Inte en chans alltså att bara skyffla in de medhavda, sedan tio år inte uppackade flyttkartongerna med "foton", "negativ, dior och hemmavideos 1990-2001".

Här gäller uppackning och ännu en gång sortering och genomgång. Har jag talat om "dödsstädningarna"? De som vi gjort i omgångar och som man gör vid varje flytt. Så att barnen inte ska stå där sen och bli galna över allt pryttel man samlat på sig.

Maken är Kräfta och en Samlare. Äldste sonen hävdar envist att människosläktet består av Samlare och Jägare. Själv anser han sig ( Våg) vara Samlare, den yngre brodern, också Kräfta en Samlare.

Något ligger det nog i det. Som Skorpion är man nån stans mittemellan tror jag men får erkänna att jag fortfarande är nöjd när jag i bokhyllan lyckats sortera in pocketböckerna från 1960-talet som följt mig genom säkert tjugofem flyttar, främst i Stockholmstrakten. Efter dessa vedermödor, ska de behöva slängas i ett fransk "dechetterie"? Nej, faktiskt inte.

En del passar jättebra nu - här finns Madame Bovary, Le Petit Nicolas, Le Petit Prince, Bonjour Tristesse, Guy de Maupassant, Sartre och andra franska författare i dåtidens, nu sönderlästa pocketupplaga. Vilken utmaning att ta sig an dem nu så här fyrtiofem år senare. Inte minst för maken när han gått sin första franska kurs!!

Här är nu IKEAS praktiska förvaringsboxar i olika material. Den virkade saken får nog bli badrumsförvaring. Mediciner, plåster, tandkräm och topz ser ut att gilla att få bli nerstoppade där.

Alla böcker är genomgångna och faktiskt, i den mån det varit möjligt, sorterade på författare. Bodil M står tillsammans med Kerstin Ekman, mina gamla Ulf Lundell för sig, Kallifatides har sin hylla, Per Gunnar Evander sin. PC Jersild, Kerstin Thorvall, MajGull Axelsson och Inger Alfvén (klasskamrat en gång i tiden med min man) samsas med Gerda Antti och de nya författarna Alakoski, Krusenstierna, von Sydow för att ta det i nån slags klassordning. Janousch och Kajsa I. finns också här även om jag tycker att de ingår i gruppen "light". En hel hylla handlar om självläkekonst. Mina gamla psykologiböcker sen bildterapiutbildningen finns här och Jung och Deepak Chopra vimlar bland Dalai Lama och Söndagar med Morrie.

Guillou och grabbarna står där också - självaste Skytte kommer snart att sända mig omvändelseboken har han personligen lovat på mejlen. Arn och hans äventyr har under senare tid fascinerat maken, jag har kvar böckerna att läsa, men filmen har jag sett. Har jag berättat att rollen som Arn som barn spelas av min kusins äldste son? Jag var och är mäkta stolt över att ha ett "arnbarn" i familjen!

Just nu spikar maken hyllplanen i rätt ordning. Det syntes inte förrän på bilden att de inte är synkade med varandra. Ska det vara Feng Shui, så ska det!