I det vackra vårvädret går Dessi och jag på liten promenad i trädgården. Det finns alltid något att upptäcka och vi är så väldigt glada för den här lilla markplätten, den som var en djungel av sly och ogräs när vi flyttade hit. Men som nu har blivit en riktig trädgård med olika träd, buskar och växter. Inte kan jag namnen på allt som växer här. Men mina stora hundraåriga ekar känns som hemma, just nu äntligen avlövade och vackra mot den blå himlen.
Hemtam känns faktiskt också trappan av franska järnvägsslipers. I tre av mina svenska trädgårdar har vi lustigt nog haft just den sortens trappor så det känns som det ska. Inte alltid har de som här varit omgärdade av rosmarinbuskar, de som nu blommar vackert blått.
På altanbordet står en bukett mimosakvistar som vi plockade från ett nedhugget träd på hundpromenaden igår. På många ställen här blommar redan mimosan för fullt men här en bit upp i bergen där vi bor tar det lite längre tid. Vi väntar på att den ska slå ut i full blom - det känns också roligt och lite exotiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar