fredag 24 februari 2017

Sjukvården - ett sjukhusbesök inför nästa operation


Att det blir lätt tjatigt att läsa om den utmärkta franska sjukvården kan jag förstå. Det går ändå inte att låta bli att förmedla hur det går till och sen kan ju var och en jämföra själv. Jag ska omopereras om några veckor på "mitt" fina och moderna sjukhus, en kvarts bilresa från oss. Inför detta har jag redan träffat min opererande kirurg och vi har gemensamt kommit fram till vilken dag som kunde vara lämplig. Jag fick välja datum själv. Inför operationen ska man träffa narkosläkaren och själv ha fyllt i ett antal uppgifter om mediciner, tidigare operationer, sjukdomar, allergier - ja allt sånt som är viktigt inför både narkos och operation. Det är en bukoperation igen så det är lite av ett ingrepp trots allt och minst en vecka, tio dagar efter det på sjukhuset.

En hel del frågor som jag svarat på hemma är av det lite svårare svaret och det gäller att kunna både sin franska och sina medicinska termer. Att jag också är så tjatig kring det här med att lära sig så mycket franska man kan handlar också om detta: att själv utan hjälp kunna fylla i rätt avancerade formulär och sen också kunna svara på - och ställa - frågor från läkare och sjukvårdspersonal känns bra. Man förstår och blir förstådd.

Idag hade jag tid hos narkosläkaren kl. 1330. Jag var på plats fem minuter innan, följde instruktioner om att ta den blå hissen till våning 1 strax bortanför receptionen. Man kommer nu direkt fram till nya receptionsdiskar och tar en nummerlapp och väntar i några minuter. Man plingas fram, lämnar sina dokument, sitt Carte Vitale och sin "mutuelle" och efter ett par minuter är man inskriven för dagens besök (som inte kostar något) och ropas direkt upp av sjuksköterska bredvid som i sitt behandlings- och provtagningsrum tar blodtrycket. Hon går sedan med och visar in till doktorn som väntar i sitt rum. Där ställs ett antal frågor och formuläret gås igenom och hon kontrollerar ömsom det, ömsom de tidigare uppgifterna kring förra operationen och narkosen. Hon lyssnar på hjärta och lungor, kikar i halsen, berättar att hon vill att det tas kompletterande blodprover redan idag, bl.a eftersom jag blöder lätt och mycket lätt får blåmärken. 

Hon frågar om hjärtat, hur många trappor jag kan gå i utan att stanna, om jag dricker vin till maten varje dag och hur länge sen det var jag slutade röka, hur många barn jag fött. Och berättar vad som kommer att hända vid operationen och vilken smärtlindring jag kommer att få. Sen reser också hon sig och visar mig tillbaka till sjuksköterskemottagningen i rummet bredvid, lämnar de papper som behövs för provtagning till dem och sägera adjö och trevlig helg. Då har hon under vårt möte som varade cirka en halvtimme tagit emot två mobilsamtal av akut karaktär och dirigerat dem vidare. Hon får ytterligare ett samtal på sin mobil inne hos sjuksköterskorna och svarar men markerar att hon inte kan gå ifrån då hon har mig som patient just nu och andra som väntar i korridoren. 

Den effektiva och erfarna sjuksköterskan som ser ut att vara långt över pensionsåldern gör i ordning för provtagning och trots att det är erkänt svårt att "sticka" mig lyckas hon snabbt fylla de provrör som behövs. Under tiden gör hennes kollega i ordning alla papper, dels de jag ska ha tillbaka, dels de som ska tillbaka i min sjukhusjournal. Efter plåster på provtagningsstället leds jag in i nästa rum, placeras på brits och man tar ett EKG - lika snabbt och effektivt som på de olika andra "stationerna". Jag kommenterar hur professionellt allt går till och sköterskan ler och säger: "ja vi är bra organiserade här". Och så får jag instruktion om att komma till sjukhuset dagen innan operationen om några veckor och gå direkt till den avdelning där jag tidigare legat. Inga papper behövs, man kommer att vänta på mig där på eftermiddagen (det är dessutom en söndag) och kommer att förbereda mig inför operationen på måndagförmiddagen.

Sen är allt klart och det är bara att ta hissen ner igen och gå ut till bilen som står parkerad 10 meter från huvudingången. Hur lång tid det hela tog? Jag sätter mig i bilen EXAKT en timme efter det vi anlänt och är hemma igen efter en kvart. 

5 kommentarer:

Kors och Tvärs sa...

Suveränt! Det är det enda ord jag kommer på :)

Belar43 sa...

Stämmer bra med mina erfarenheter, med undantag av att parkeringar varit en trång sektor på några sjukhus - men det kan man ta...

Anonym sa...

Klockrent, där ligger Sverige lååångt efter... /Clabbe

Tina sa...

Ja det är en fantastiskt sjukvård här i La France... Inga väntetider att tala om... har du ett problem löser dom detta asap... Härligt !

husifrankrike.com sa...

Bra artikel i en intressant blogg. Hittar dock inte hur man följer er!!
Vänligen

JP

husifrankrike.com