torsdag 12 januari 2017

Återkomst

I över ett och ett halvt år har bloggen legat orörd. Senaste inlägget i september 2015 hade Förändringar som rubrik och föga anade vi då hur omfattande de skulle bli under framförallt år 2016. Det har varit ett omtumlande år i sjukdomens tecken och både käre maken, jag och Dessi har opererats, legat i omgångar på sjukhus och så legat på sjukhus igen. 

Det har varit ett fullkomligt gräsligt år som vi nu med glädje lägger bakom oss. Det är också en förklaring till varför det varit tyst här. Facebook har fått fungera som tillfälligt substitut när det gäller att då och då visa omvärlden att vi trots allt är vid liv. 

Och det är vi - allt är inte över men mycket bättre och vi kan inte annat än vara extremt glada över att vi bor i det fantastiska vårdlandet Frankrike. Jag har skrivit om det förut och när vi nu haft anledning att på flera sätt få ta del av olika sjukvårdsinsatser kan man inte annat än bli både lugn, glad och tacksam över den omsorg man så professionellt visat oss på alla plan. Bor man utomlands utan sina nära och kära i närheten och svenska och franska grannar och vänner är på hembesök i Sverige eller på annan semester blir man enormt utlämnad och mycket ensam när svårigheter av det här slaget hopar sig. Tack och lov att då bo i ett land där vården fungerar mer eller mindre oklanderligt och man tas omhand på ett otroligt sätt, allt från ambulanspersonal till sjukhusvård på supermodernt sjukhus med all tänkbar utrustning. Och där man inte drar sig för att gå till botten med allt och göra de mest avancerade och grundliga undersökningar. Inte skickas man hem från sjukhus i förtid heller, man stannar kvar tills man är så frisk det går. 

Och sen vidtar eftervården i form av olika insatser, antingen i hemmet eller via vårdhem eller utomstående specialister. Man tror inte detta är sant faktiskt - via min tilläggssjukförsäkring fick vi dessutom gratis hemtjänst i många timmar och varje morgon sedan min senaste operation kommer en av byns tre (!) distriktssköterskor hem för att lägga om och se till att allt är som det ska och också snabbt kontrollera att vi mår bra. Och alldeles nyss ringde en rar representant för det larmsystem som installerats hos oss. Bara för att höra hur vi mådde, om allt var bra och om vi var nöjda med systemet. Som vi tack och lov inte behövt använda men det är ju en trygghet att det finns också. Det sjukvårdsmaterial som behövs levereras fram till dörren och representanten kommer in och ställer frågor om hur man mår och om allt är till belåtenhet. De prover som eventuellt behöver tas görs i hemmet av sköterskorna som sedan lämnar in dem till laboratoriet i närheten och sedan läggs provsvaren i brevlådan nästa dag. Behöver man, kan man bara ringa till sin distriktsläkare som kommer hem om hon tycker att det behövs. Man ringer henne på mobilen och hon svarar både när hon är på hembesök eller har sin mottagning. Här går man inte genom någon som helst annan instans - behöver man träffa doktorn går man bara ner till hennes lilla mottagning i byn och väntar sedan på sin tur i väntrummet. Ibland får man komma in direkt, aldrig att man behöver vänta mer än en halvtimme och alla håller reda på vem som står näst i tur när doktorn själv kommer och hämtar sina patienter. Hon sköter själv all journalhantering, skriver ut recept och remisser under besöket om det behövs och tar sig all tid i världen - det är helt otroligt att det kan gå till så här faktiskt!!

Så rosorna nedan, som är fotograferade med den nya IpadPro som införskaffats för att både dator och gamla Ipad varit döende länge (och som lite plåster på alla sår och för att husbilen äntligen sålts), de tillägnas alla de underbara franska vårdmänniskor som tagit så väl hand om oss under det här året. Och fortsätter att göra det. I morgon är det dags för ett av återbesöken på det stora sjukhuset och om hur smidigt det går till ska jag berätta en annan gång. 

Livet i den sydfranska byn fortsätter alltså att gå sin gilla gång trots allt. Och de trogna läsare som väntat på bloggens återkomst hälsas förstås särskilt välkomna. Ett Gott Nytt År till er alla - Bonne Année 2017!!

12 kommentarer:

Kors och Tvärs sa...

Välkommen tillbaka. Fantastiskt med sån sjukvård!

Monet sa...

Tack snälla! Ja, det är faktiskt alldeles sant och helt fantastiskt. Och då har jag bara berättat lite grand om hur hela systemet fungerar. Det känns faktiskt lätt oroligt med tanke på eventuell hemflytt till Sverige när vi nu är vana vid detta!

Belar43 sa...

Välkommen tillbaka, är helt överens med dig när det gäller sjukvården - men det vet du ju redan :-)

Mira sa...

Så roligt att ha dig tillbaka i bloggvärlden igen och så roligt att ni alla är på bättringsvägen! Kram!

Chililady sa...

Jag har varit en "hemlig" läsare sedan ett par år tillbaka. Är mycket förtjust i Frankrike så har följt dina inlägg med stort intresse - inte minst inblicken i det franska sjukvårdssystemet . Så roligt att du är tillbaka och på bättringsväg.

Anonym sa...

Har kollat bloggen då och då för att se om Du var tillbaka. Och idag fick jag den glada överraskningen att hitta ett inlägg. Välkommen åter, som du nog vet är vi många som saknat dig. Men vilket otursår ni har haft, alla tre! Här i Italien finns ett ordspråk som säger att skottår för otur med sig - i ert fall verkar det stämma. Hoppas nu att den svåra tiden är förbi och att ni kommer i form snabbt. Varma hälsningar. Margareta G.

Tina Jonsson sa...


Välkommen tillbaka.. du är så saknad.. Ledsen för att ni haft ett trist år med sjuklighet men hoppas nu att det blir ett gott 2017. Varma måbra kramar från Tina

Monet sa...

Tack igen alla för välgångsönskningar inför nya året. Vi hoppas förstås detsamma och att bloggen åtminstone då och då skall berikas med berättelser om nya äventyr i vårt sydfranska liv!

Yvonne sa...

<3 Välkommen tillbaka! Är tacksam för din blogg med all information, då jag själv nu som pensionär är påvåg till France. Vänligen Yvonne

Monet sa...

Tack Yvonne. Roligt att höra att du har nytta av mina/våra erfarenheter. Numera är jag med i lite olika frankrikeklubbar på olika sociala medier och förvånas ibland över hur lättvindigt många tycks tro det är att byta land. Det är ju alls inte oöverstigligt men det underlättar ju alldeles väldigt om man är insatt och förberedd. Välkommen hit och vill du veta något speciellt du tror jag kan svara på får du gärna fråga på!!

Tina Jonsson sa...

Ja det är oerhört berikande att läsa om andras erfarenheter. Vi har bott här i snart 7 år och döm om vår förvåning så har det gått himlans bra... Vi hade väl en startsträcka på ett par år innan vi flyttade hit permanent, Men man behöver inte måla " han på väggen " om man inte är 100 % klar med alla detaljer... de flesta problem löser sig och på ett smidigt sätt :-)
Hls Tina

Anna-Lena sa...

Låter som en utopi jämfört med Sverige. Önskar dig fortsatt god bättring.