Mera om barn och barnuppfostran

Den här unge mannen är nu över 40 år och har idag en egen  unge på två år som till och från också ser ut så här vid matbordet. Här har han precis satt i sig chokladsmet ur bunken framför honom och är riktigt geggig. Samma typ av plasthaklapp används än idag - himla praktisk!

Så det är klart att barn kladdar ner sig och också har en period när det mesta av maten hamnar på, under och runtikring dem. Och det accepterades då på 1970-talet och än mer idag som ett led i utvecklingen att få känna och klämma och undersöka det man så småningom skulle stoppa i munnen. Ingen tycker väl att detta är konstigt.

Men ämnet barnuppfostran av idag är känsligt och kontroversiellt, det märks inte minst på kommentarer hos mig och på andra ställen i bloggvärlden. Inget är ju rätt eller fel i det här men vissa något hårddragna värderingar kan man förstås tycka till om.

Jag skrev bl.a om - och påpekade att jag tycker fruktansvärt illa om - att franska barn daskas till och skriks åt, härjas med på ett sätt som inte alls känns bra. En del tycker att detta är "misshandel" och det kanske det till viss del kan rubriceras som. Men för mig är det ett för starkt uttryck i de  här sammanhangen.

Vi har en liten flicka nära oss som under längre tid har negligerats av sin ensamstående mamma. Hon har haft blåtiror under ögonen, blek och avmagrad och varit smutsig och ovårdad, lekt ensam ute på gatan och inte varit i skolan medan mamman legat och sovit under dagtid. Många är vi som reagerat och gjort vad vi kunnat för att få detta uppmärksammat och idag bor hon inte längre hemma utan är satt i fosterhem. Det, är för mig misshandel, det andra - att slå till, hota och daska, ryta och rycka i ungarna är visserligen helt galet och gör också ont att se men det finns ju som sagt "grader i helvetet".

Franska mammor är inte ensamma om att bli frusterade över barn som gnäller, kinkar, säger NON och testar gränser. Det finns ett mycket intressant dagligt program på franska TV2 som heter Les Maternelles. Det tittar jag på varje dag efter morgonnyheterna. Där tas allting upp, från utebliven graviditet till just olika problemställningar med barnen under de första åren. Här sitter också experterna - psykologerna och andra som har god erfarenhet av detta - plus ett antal mammor med sina barn och tillsammans med en kunnig programledare och en ständig panel diskuterar man hur man på bästa sätt kan förhålla sig till de olika problem och svårigheter man råkar ut för som förälder.

Jag upplever att man här är oerhört engagerad i detta och kunniga dessutom. Det är bra råd som ges, bra förklaringar till barns utveckling och behov och hur man  kan lotsa sina ungar förbi de värsta skären och både få egen tid och lugn och också skapa så mycket harmoni det går i en stressad tid för hela familjen. Här visas också reportage med viljestarka franska barn som trotsar och lägger sig på golvet och skriker JAG VILL INTE pecis som varje annan unge över hela världen. Man tipsar om litteratur för både föräldrar och barn och det finns mängder av böcker för varje typ av "problematik". Så den som vill lära sig lite mera och kanske få utökad förståelse för varje sak barnen gör i vissa åldrar finns det mycket att botanisera ibland. Barnböcker inte minst. Mycket går i Babars andra, man använder djuranalogier för att få barnen att förstå varför lilla Kotten blir svartsjuk på lillasyster till exempel.

Det här programmet följs sedan av ett annat. "'Allo Rufo", med en av Frankrikes mest populära barn- och ungdomspsykiakter, Marcel Rufo från Marseille. Med sin sydfranska, korthuggna dialet ger han råd till inringande föräldrar och till mammor eller pappor i publiken. Påfallande mycket klarsynt sunt förnuft och distinkta råd, lite som en fransk Dr. Phil faktiskt. Inget tjafs utan inkännande men sakligt och konstruktivt.

Följer man de här programmen - och jag gör det för att jag tycker att det ger en god inblick i den franska kulturen - så får man en hyfsad bild av de värderingar som gäller mellanmänskliga relationer i Frankrike idag. Och det är klart att det är skillnader mot hur det ser ut i Sverige, det är ju två skilda kulturer trots allt. Men i grunden ligger för alla kärleken till barnen och önskan och viljan att ta hand om dem på allra bästa sätt!