Bilden visar mina två äldsta pojkar i broderlig lek en sommar för länge sen. Jag blir förstås nostalgisk när jag ser dem och deras sjuttiotalsfrisyrer, utan vind i håret som här var det långa luggar och pottklippning över öronen. Säkert var de också klädda i orange tröjor och tygsandalerna var röda minns jag. När jag ser handgräsklipparen, vattenkannan och räfsorna och de spirande plantorna vid det av pappan egenhändigt byggda staketet minns jag nybyggarkänslan och hur roligt det var att anlägga och sköta den första egna trädgården.
Egentligen tänkte jag skriva om Prinsessans Lilians begravning som jag kunde titta på i direktsändning i mitt sydfranska vardagsrum idag. Tack SvT för sådan service åt oss utanför Sverige som älskar prinsessbröllop, småprinsessdop och en värdig begravningsceremoni för en älskad kungahusmedlem.
Jag är inte särskilt rojalistisk och tycker de senaste åren varit fyllda med trista händelser kring den kungliga familjen men bröllop, dop och begravningar är familjehögtider som begås i många andra familjer så det är roligt att få "vara med på ett hörn" också på det här sättet.
Tekniken idag tar vi bara för given men för mig är det faktiskt helt otroligt att jag kan sitta i realtid i södra Europa och följa med allt som händer i Stockholm. Och få tårar i ögonen vid Auld Lang Syne på säckpipa och Härlig är Jorden och bli glad över att solen letar sig in genom fönstren i Slottskyrkan fram till kistan och sen få se en så vacker huvudstad i marssol.
Mellansonen, han som på bilden placerat sig på magen på sin storebror i en av lekarna på tomten till radhuset i Åkersberga för nästan fyrtio år sedan, han deltog under sin militärtjänst vid ett tillfälle i Högvakten. Stolt mamma stod då precis där kistan bars ut av de unga uniformerade männen vid västra ingången till Slottet. Samma sorts vita damasker bar han då och samma sammanbitna allvar visade han då vid skyldrandet av gevär och senare i sin vaktkur.
Memory Lane på riktigt blev det när jag såg kortegen köra över Slottsbron och vidare in mot centrala stan. Precis lika högtidligt var det för mig när sonen kom marscherande med sina kompanikamrater samma sträcka - då för länge sen.
Sen undrar jag ju förstås om jag är den enda som sett på denna ceremoni? Ingen annanstans i bloggosfären nämns detta. Kanske blir man lite extra sverigeorienterad ändå efter några utlandsår?
12 kommentarer:
Jodå, jag såg allt, från första till sista sekvensen och fann det precis lika vackert som madamen i Frankrike!
Det blev så bråttom sen .., med ett trilskande vattenlås i diskbänken och sen in till Halmstad, men jag ska nog också ta mig an begravningen.
Vacker musik.
Så oändligt vacker.
Jag har legat sjuk i feber hela dagen och har bara orkat sitta en liten stund vid datorn. Nu känner jag mig bättre och ska se begravningen i morgon på TVplay.
Roligt att se fotot på dina två söta pojkar. Du har väl en dotter också, vill jag minnas som bor i Bryssel?
Ingrid
Elisabet: jag tänkte nog att du skulle sitta framför tv:n du också. Och det var verkligen en så fin ceremoni tycker jag. Vacker och värdig.
Musikanta: du får en fin stund när du ser det här. Och som Elisabet säger - underbar musik och vilken sång....
Krya på dig och hoppas att du inte utvecklar några fler symptom. Vi är inne på tredje varvet härnere av märkliga infektioner som slår sig på luftvägarna. Slipper feber dock men ta det försiktigt du!!
Roligt att du också tycker att mina småpojkar är söta, som mamma tycker man förstås alltid det! Och, jo, jag har en dotter också, yngsta "barnet" som bor i Luxembourg och själv har två små pojkar nu!
Jag såg allt och känner stor tacksamhet mot SVT som gjorde det mojligt for mig att få komma hem till Stockholm, min fodelsestad, och ta del av den vackra och rorande begravningen.
Lillan i Cornwall
Lillan: så roligt att du kände samma sak som jag. Det var verkligen både vackert och rörande och härligt att se Stockholm i vårsol.
Kanske att man uppskattar det här mera när man, som sagt, bott utomlands ett tag?
Jag kände också stråk av hemlängtan till Stockholm med omnejd som jag bott i sedan jag var 18 år tills vi flyttade hit så det är min "hemstad" också. Väldigt vacker men det har vi ju alltid vetat, eller hur?
Nog såg jag på det en stund, men eftersom en massa "plikter" pockar på så fick det bli både tvätt och inköp eftersom jobbet tar för mycket av min fritid, under veckorna ;)
Nej, det hade jag förstås inte en tanke på. I och för sig var det arbete på riksdagens Öppet hus från 12-16 så jag var upptagen, men jag är inte mycket för kungahuset. Och att bese andras bröllop, begravningar och dop på tv känns ganska konstigt. Det skulle vara för musiken möjligen. Jag har inga känslor för mitt eget eller andras kungahus som finner sitt utlopp på det viset.
Jag såg delar av det. Jag tycker att det är så pampigt och tjusigt med fin musik och vackra blommor...
Jag är rojalist, men tycker förstås inte om såna märkliga påhitt som "blått blod" som inte ska blandas med pöbelns... Det är en skamfläck att de där två inte fick gifta sig - men å andra sidan var tydligen det kungliga i Bertil så viktigt... annars kunde han ha gjort som sina bröder.
Nej jag såg inte begravningen.Låg sjuk i luftvägsinfektion så det fanns ingen ork till det. Har fått pencillin nu för inf övergick till baciller i bihålorna.Suck!! Jag tycker annars om att kika på stora händelser såsom bröllop mm men, begravningar har jag svårt för.Gråter floder.Hoppas ni är bättre.Kramar till er bägge.Christina
Ps...glömde det viktigaste....Jättefint kort!!! Gulliga busgrabbar:-)/ Christina
Bloggblad, var det inte så att brorsorna redan gift bort sig - och så dog kungens pappa och den enda som kunde garantera den manliga tronföljden tills CG hade åldern inne (och fått egna barn) var PB? Inte ett dugg sundare, men kanske mindre personlig prestige och mer av plikt.
Nej, jag var ute och njöt av det stockholmska finvädret just då. Men passerade slottet och förevigade flaggorna hissade på halv stång.
Inte har det blivit av att titta på efteråt heller...än.
Skicka en kommentar