fredag 21 augusti 2009

När man är sjuk...


..stannar tiden upp.

Den här vackra rosen står på mitt nattygsbord och skänker glädje och jag ligger länge och tittar på den. Min väninna som vi hyr vårt lilla sjöhus av kom med den och en Krya på dig-hälsning.

Från min sjuksäng ser jag ut över tomten och hör vågorna slå mot stranden bara ett tiotal meter bort. Det är lugnande och sövande som det värsta avslappningsband.

De många, långa sängtimmarna kan man också fördriva med att titta på bl.a Oprah Winfrey. Hon och Dr Phil finns inte i Provence med vårt hittills enda franska kanalutbud. Bland det jag saknar från Sverige är det de här två tv-personligheterna. Och så The Dog Whisperer, Cesar Millan. Vilken otrolig man, det är makalöst att se hur han verkligen är en flockledare och hur hundarna gör som man säger. Undrar om han skulle kunna få vår lilla Dessi att sluta hoppa och krafsa folk på benen i sin välkomstiver?

Sover man mycket febersömn vaknar man också lätt i gryningen. Så här vackert är ljuset i viken vid femsnåret på morgonen.

Nu, på sjätte sjukdagen, har jag kravlat mig ur sängen och på lätt yrsliga och matta ben varit uppe några timmar. Om en stund ska det tillagas olivkycklinggryta - i morgon kommer båda sönerna och så lilla barnbarnsflicka S på besök igen. Oh, det blir roligt. Så roligt att man faktiskt nästan blir helt frisk!

Posted by Picasa

1 kommentar:

Syster T sa...

Jag bara älskar ditt sätt att skriva och uttrycka saker = njuter! Ha glada dagar med killarna och lilla S! Kram