Fransk sjukhusmat

Nu är det slut på gourmetmatsbilderna. Här kommer istället den franska sjukhusmaten. Efter fem dagar utan mat eller vätska och enbart dropp är det plötsligt dags att börja äta igen. Det känns som om man glömt bort hur man gör och hur det smakar. Första dagen får jag en kopp buljong som ögonblickligen sätter igång en rinnande mage.

Nästa lunch serveras jag makaroner utan tillbehör och en "steak haché", en köttfärsbiff utan kryddor. Jag vågar knappt äta av det, rädd för vad som ska hända med min mage. Frukost nästa dag: te, två små platta skorpor (biscottes), lite smör och vinbärssylt. Och så ska mediciner i mängd plötsligt intas via munnen.

Varje eftermiddag kommer en vänligt leende dam in på rummet med en slags elektronisk platta. Hon ska ta upp beställning inför nästa dags måltider. Hon berättar vad som ska serveras och det låter ju jättegott, det är kyckling och vit fisk och Madeleinekakor och färskost med persika och dietsoppa till förrätt. "Det är ju nästan som på restaurang" säger jag men då skrattar både hon och sänggrannen.

Nästa dag förstår jag varför. Det här är fiberfattig kost som anses vara det bästa för irriterade tarmar. Jag får i mig lite grand av det taniga kycklinglåret som serveras med en konstig mannagrynspudding med lite ost på. Den bruna dietsoppan (grönsaker utan fiber) smakar så jättekonstigt att jag senare ber att få min måltid utan den. Under dagarna som går ser maten ut så här:

Vit fisk i citronsås (dvs några strimlor citron i vatten) och med helmjuka kokta gurkbitar utan skal. Det smakar absolut ingenting trots att jag får salt att krydda med. Kalopsgrytan på nedre bilden serveras med mjukkokt potatis men det enda som känns i munnen är konsistensen av sönderkokt kött.

Jag lär mig leva för efterrätterna. Det är "Fromage Blanc", en slags blandning av yoghurt och färskost, ganska syrlig men god till de konserverade persikorna. Några dagar får jag också ost till efterrätt.

Till varje måltid kommer en lapp med innehållet preciserat. Och det står att detta är saltad fiberfattig mat och att kökspersonalen på sjukhuset önskar mig smaklig måltid och att allt kött som serveras är franskt.

Innan jag skrivs ut kommer en rar flicka till mitt rum. Hon är dietist och näringsexpert och har tagit fram en dietlista som jag ska följa hemma de första tio dagarna. Sen får jag äta som jag vill. För min åkomma anses egentligen inte orsakad av maten och det här med att äta fibrer avråder man helt ifrån här. Hon tar sig verkligen tid och är både professionell och engagerad. När jag tackar henne för denna service säger hon: Men det är normalt, c'est normale. Vi vill ju verkligen att ni ska bli frisk av vår behandling!

Jag följer sen hennes lista och det blir lika trista måltider hemmavid. Vitt kött och vit fisk och lite ris, pasta eller kokt potatis. Mjukkokta morötter och gurka, det är allt i grönsaksväg. Absolut inte färska grönsaker eller frukt och inga kryddor mer än salt. Helt på tvärs mot svenska rekommendationer!

Under en vecka på sjukhus och några dagar hemma har jag gått ner fyra kilo! Det är ju glädjande i sig men inte en kur jag vill rekommendera!