Idag för 41 år sen föddes min andre son. Här är han två veckor gammal och ser på omvärlden med mörka och begrundande ögon.
Det känns väldigt länge sen men också mycket nära i tiden. Jag kunde ha varit nyss hemkommen från BB istället för från det franska sjukhuset i Provence.
Idag väntar den unge mannen själv på sitt första barn som kommer i början av november. Jag hoppas det blir på min födelsedag som är just då. Och jag önskar att han får lika stor glädje av sitt barn som jag alltid haft av honom.
Underbart foto!
SvaraRaderaIngrid, som nyss har blivit mormor igen.
Nu har jag läst allt om dina vedermödor på det franska sjukhuset och tänker faktiskt att det nog är bättre här hemma i alla fall. Läkarna är i alla fall väldigt artiga och trevliga, åteminstone de jag har mött.
SvaraRaderaHoppas du mår bättre och inte har ont längre. Ett sånt elände att få en sån inflammation. Var det virus eller?
Kramar från Ingrid
Grattis till mamman också!
SvaraRaderaGrattis! Det är ju inte länge sen... -70, då träffade jag min man.
SvaraRaderaMusikanta: ja han var otroligt söt som bebis och ser även idag väldigt bra ut. Grattis till nya mormorskapet!
SvaraRaderaMusikanta igen: Det ÄR skillnad mellan franska och svenska läkares attityd. Det finns många artiga och trevliga, inklusive vår rara bydoktor tack och lov. Men franska manliga läkare är väldigt macho och medvetna om sin ställning vilket tar sig arroganta och nonchalanta uttryck. Tyvärr.
Det är inte virus som orsakar den här sortens inflammation. Vi har mer eller mindre alla sk. tarmfickor, vi som är 60+. Ibland blir de infekterade av tarminnehåll och då är risken stor att tarmen kan gå sönder och man får då bukhinneinflammation och måste opereras akut. Det är för att undvika detta som man läggs in på sjukhus och låter tarmen vila och läka ut genom stark antibiotika i dropp. Och ja, jag är bättre, medicinen har gjort sitt!
Elisabet: tack för grattis. Man tänker inte på mamman, det är sant!
Bloggblad: nej det är inte länge sen. Bara 41 år:-)