Titta på TV

Vi är nu inne på vårt åttonde år som bosatta i södra Franrike. Under den tiden har det hänt en del med möjligheterna att kunna se, inte bara fransk tv utan också på olika sätt det svenska tv-utbudet. Det ska sägas att det är ganska magert - ibland för oss oförklarliga rättighetsförklaringar gör att många program inte kan ses utomlands. Ofta förefaller det oss märkligt då det är helt svenskproducerade program men kanske att själva programidén är upphovsrättskyddad.

SvtPlay hade tidigare ett bredare utbud för oss i utlandet men har dragit ner betydligt. Tv4Play likaså och där är det betalning som gäller och väldigt dålig sändningskvalitet. I början kunde vi bara se svenska program på datorskärmen och sen så småningom på lilla Ipadskärmen. Men sen ett tag tillbaka har vi skaffat AppleTV som gör att vi också ser de svenska programmen direkt på vår stora tv-skärm. Där har vi också Netflix som är ett bra alternativ när de franska kvällsprogrammen  blir för avancerade eller mest består av dubbade amerikanska serier.

Det vi brukar titta på av svensk tv är På Spåret, Veckans Brott, Vetenskapens Värld, gamla dokumentärer och t.ex gamla Här är ditt liv som ger kul återblickar till det då helsvenska livet. Vi kan följa hjärtebarn och äventyrliga svenska familjer på upptäcktsfärder i världen och vi kan också, har vi nu upptäckt se det som för oss är nästan helt okänt, det som nu kallas för "Mello". För att hålla oss någorlunda ajour med vad som händer i Sverige har vi nu två lördagar i rad slagit på det programmet. Och mycket snabbt slagit över till fransk lördags-tv igen. Som tydligen en ganska stor del av svenska folket också gör även om det verkar som om majoriteten ändå tycker att det här är något att engagera sig i.

Jag vet inte hur det kunnat bli så. Innan vi flyttade från Sverige hade man ett par deltävlingar i Melodifestivalen och en vinnare utsågs ganska snabbt och sen satt man förstås där när den internationella festivalen gick av stapeln. Inte minst för att Sverige sin litenhet till trots ju fick flera vinnare under åren. Här i Frankrike ser vi enbart den stora finalen, något annat räknas liksom inte.

Detta Mello är definitivt inte något för oss. Att det är det för andra, det får man ju förstå och respektera förstås. Själva kan vi inte låta bli att förundra oss över att ett så otroligt undermåligt program kan få sändas, uppenbarligen i evighetstider, lördag efter lördag. Är programmet representativt för den svenska folksjälen så som den ser ut idag? Vi har i så fall själva kommit väldigt långt ifrån den och det känns också märkligt då vi tycker att vi i övrigt ändå känner oss som svenskar i själen. Kanske är vi bortskämda med de fantastiska professionella franska underhållningsprogrammen som alltid håller mycket hög kvalitet oavsett om det är tävlingar eller enbart musikunderhållning. En figur som den pinsamma skånska Filippa B skulle aldrig få förekomma i fransk tv - det finns helt enkelt inte någon motsvarighet till en sån person här. Här har man stå-upp-komiker som kan vara mycket vassa, imitatörer som ogenerat häcklar franska politiker och företeelser och om det ska vara riktigt "töntigt" är det snubblande clowner som gäller. Men de agerar ändå skickligt i sin genre, sen kan man gilla det eller inte. Filippa är bara plump, pinsam och helt gräslig att se och lyssna på. Och på viken nivå ligger svensk humor när man tycker att Hörby kommuns hemsida, stavad utan prickar är så roligt att hela hemsidan kraschar??

Riktigt lågvattenmärke tycker vi. Och byter kanal. Andra tycker tydligen att hon är rolig och det är ju ok för dem. Men att diskussionen om henne inte är entydig, det framgår tydligt och helt ensamma om att vrida oss av svensk pinsamhetsskam i våra soffhörn är vi uppenbarligen inte. Dumt nog gav jag mig in i en diskussion om detta men kände ganska snart att jag faktiskt inte har min tid och mitt engagemang till den här sortens frågor. Andra kvalitetsprogram känns angelägnare och åtföljande diskussioner kring dem likaså.

Framöver hade jag tänkt berätta lite om hur vår franska tv-vardag ser ut och vilka program vi tittar på. För trots att vi har möjlighet att se viss svensk tv så är det ändå i första hand de franska programmen vi ser på. Skälen är flera och jag ska återkomma till dem. Det absolut största är att det är en utmärkt genväg till det franska språket och genom att lyssna på olika tv-program dagligen upprätthåller man också det man lärt sig. Och man lär sig nytt inom ett antal olika områden. Flera av de franska programmen bygger på samma idéer som man kan se i Sverige, t.ex Bonde söker Fru och motsvarande koncept. Fångarna på Fortet är ju ursprungligen franskt och där tävlas det betydligt tuffare än i den svenska varianten. Här finns fortfarande också en typ av Robinson-program som kallass Koh Lanta med verkliga prövningar och tuffa utslagningstävlingar.

Man har otroligt många lekprogram och tävlingar som i hög grad bygger på allmänbildning (vilket lär vara en medveten satsning) och under senare delen av eftermiddagen leks det och tävlas i varenda kanal fram till åttatiden då det är sammanhängade nyhetsssändningar fram till klockan nio på kvällen. Först då börjar de riktiga kvällsprogrammen - fransmännen antas väl ha ätit färdigt och fått barnen i säng ungefär vid den tiden.

Om de många roliga och annorlunda programmen ska jag berätta i nästa inlägg. Tills vidare - och som en påminnelse om det mera allvarligare som händer i livet än en Filippa - skickar jag med en bild på den historiska marschen i Paris efter terrorattentaten för bara lite drygt en månad sedan. Måtte inte detsamma behövas i Köpenhamn!