Bruden på bilden har inte med morgon-tv att göra utan förekommer i ett speciellt eftermiddagsprogram
Som jag skrivit förut har vi ofta vår franska tv på. Inte hela dagarna förstås men istället för radio som många svenskar låter stå på i bakgrunden kan vi låta tv:n vara på en stund under dagtid. På kvällarna tittar vi alltid - under vinterperioden vill säga. Under den varma årstiden blir det mera sällan, då sitter vi ute i trädgården på kvällarna så länge det bara går!!
I början hade vi ett enormt utbud eftersom vi då också hade CanalSat. Det har vi plockat bort nu, det stora kanalutbud som finns här räcker gott och väl. Och för det mesta tittar vi på de statliga kanalerna, 1,2,3,4 och 5. Vi har olika specialkanaler för musik och sport men använder oss mest av en tysk-fransk väldigt bra kulturkanal som heter Arte. Vi har också BBC och Discovery om vi vill se engelska nyheter och program. Det finns också väldigt amerikaniserade kommersiella kanaler men man hittar så småningom det utbud som känns bäst och håller sig till det.
Tv är, i rätt dosering, ett fantastiskt sätt att lära känna ett land, en kultur och ett språk. Allt finns ju där. Det börjar på morgonen med franska Godmorgon Frankrike som här heter Télématin. Programledare är en välkänd man, William som i en supermodern studio presenterar de olika inslagen. Han har sina ständiga medarbetare som är specialiserade inom olika områden och mellan nyheterna och vädret varje hel- och halvtimme samtalar han med sina kolleger om musik, historia, mat, mode, ny teknik, böcker, filmer, teater, trender - ja allt som ingår i den här typen av program. Man har ofta en speciell gäst, många gånger en politiker, som då intervjuas av en politisk reporter.Man sitter inte i några myssoffor med tända ljus och fruktskålar utan sitter vid vita bord i "spacig" miljö. Tonen är alltid glad och lättsam, man skojar friskt med varandra och kameramännen gör ibland åkningar så att deltagarna hamnar i bild med lustiga grimaser eller upp- och ner. Det franska skämtlynnet slår klart igenom även om det är ett superproffsigt hanterat. Ett program man blir på bra humör av helt enkelt.
Vill man fortsätta att titta på tv på förmiddagen kan man välja ett program som heter Les Maternelles - något svåröversatt - men programidén är att ta upp och diskutera allt som har med barn att göra. Allt från graviditet till förlossning, amning och spädbarnsutveckling men också allt som täcker in lite större barn och deras utveckling. Här sitter två programledare, också de med sina specialiserade kolleger och några inbjudna föräldrar och diskuterar dagens tema. Det kan vara allt från tumsugning till potträning eller hur det är att få tvillingar. Ofta finns både barnläkare och barnpsykolog med i studion och ena delen är inredd så att barnen fått en lekhörna. Där leker de tyst och stillsamt eller sitter och ritar eller bygger Lego medan mamma är i andra delen av studion. Har hon en bebis i famnen vilket ofta förekommer och om den börjar gny och gnälla, kommer en snäll studiofarbror och bär vant ut den lille.
De första åren tittade jag nästan dagligen på det här programmet. Jag lärde mig MASSOR om det franska samhället på det här sättet. Hur man tänker kring sina barn (och sina gamla med för den delen) säger ju ofantligt mycket om själva landet, dess kultur och värderingar. Att sen detta med att få och leva med barn är allmängiltigt för oss alla gör ju att det är lätt att förstå. Under den här tiden hade jag själv en liten halvfransk barnbarnspojke så det var extra intressant att följa med och se de faktiskt ganska stora skillnader som föreligger i synen på barnen och deras roll i samhälllet. Programmet följs sedan av ett kortare program som heter Allo Rufo där en av Frankrikes mest kända psykiater tar emot tittarfrågor och ger fantastiska svar till oroade föräldrar. Frankrike har ju en helt annan tradition kring psykologer och psykiatriker än vad man har i Sverige och det är intressant att höra hur olika resonemangen går här. Till skillnad från i Sverige där unga föräldrar idag mest verkar lyssna på varandra och ge varandra råd finns här fortfarande kvar ett intresse och en respekt för den lite äldre generationens erfarenhet och kunskap.
Vill man kan förmiddagen sedan avslutas med ett lättsamt program som heter "C'est au programme" och som leds av en mycket känd kvinnlig programledare, Sophie Davant. En mycket vacker, blond och slank fransyska, alltid otroligt välvårdad och med supersnygga kläder och skyhöga klackar. Mer om hennes program (för hon har ett på eftermiddagarna också) kommer i nästa inlägg.
Måste vara den absolut bästa träningen i ett språk att titta på teve (utan text :-)) Även intressant att ta del av det landets kultur och värderingar, även om kanske inte gillar allt.
SvaraRaderaSer aldrig teve själv på dagarna eftersom jag har massor att göra ändå. Speciellt nu sen jag lovade mig själv att spela minst en timme om dagen. Idag blev det två till och med. Har man bara börjat så är det svårt att sluta.
Bloggen tar också en massa tid och just nu måste jag planera vad jag ska göra och sjunga med kören i morgon. Det tar några timmar.
Kram från Ingrid
Jag blev bums tvungen att fundera över hur det ser ut runt omkring mig när du skriver att unga föräldrar tenderar att ge varandra råd och tips utan att lyssna till de äldres erfarenhet. Det beror nog vad det handlar om. Jag upplever, i vår umgängeskrets, att de flesta är relativt pålästa. På internet finns en fantastisk tillgång till vetenskapliga rapporter. Man försöker följa med i den senaste forskningen och diskuterar den sedan kritiskt. Jämför gärna olika resultat (nu spelar gissningsvis föräldrarnas utbildningsgrad en viss roll?). Det krockar inte sällan med förhållningssätt, tips och råd som var aktuella för trettio, fyrtio år sedan.
SvaraRaderaSom värdefull kontrast till allt det här teoretiska kommer däremot den äldre generationens erfarenhet. Inte främst med handfasta råd utan mer som en lugnande effekt när pålästa föräldrar behöver tas ner på jorden ;)
Sedan har jag upplevt ett nästan hysteriskt jämförande. Både i föräldragrupp, på babysång och i den egna umgängeskretsen. Alla är förvisso överens om att barn utvecklas olika, men det ska ändå jämföras. Kanske har det alltid varit så?
När man först har flera års utbildning på barns utveckling, jobbar med mååånga olika barn, sitter i möten och samtal med föräldrar, arbetar med fantastiskt erfaren personal och dessutom har ynnesten att få ett nära samarbete med en ytterst erfaren specialpedagog, då utvecklar man (jag) en viss allergi mot att jämföra.
Samtidigt som jag skriver det här inser jag att du nog har rätt. Jag tar emot tips och råd från den äldre generationen, men granskar dem lika kritiskt som övrig information. Hur stor är urvalsgruppen och vad baseras råden på? Jasså, tre barn och riktlinjer från bvc för trettio år sedan. Nja...
Men i kombination med lång yrkeserfarenhet och trovärdiga forskningsresultat... ja då blir det alltmer relevant att ta till sig.
Ja apropå teveprogram alltså... eller inte alls ;)
Kan man inte använda ordet "moderskap" som översättning? Eller är det helt fel?
SvaraRaderaMusikanta. I Sverige tittar vi inte så mycket på tv heller och inte på dagtid. Men här är det utmärkt som språkförstärkare på olika nivåer.
SvaraRaderaMossfolk. Tack för intressant reaktion. Ska svara längre lite senare för det är verkligen en intressant diskussion.
Inger. Moderskap heter maternite så det är inte riktigt det. Maternel är eg. förskola för de minsta barnen. Maternelles finns egentligen inte men visst lutar det åt det kvinnliga hållet med latinska Mater, moder som huvudingrediens.