Livets goda

Nu ska jag gå helt på tvärs mot vad många tycker man ska avstå ifrån på nätet. Och som jag själv skrivit om i ett tidigare inlägg. Det här med att lägga ut matbilder och beskriva sin värld i termer så att det kan uppfattas som någon slags skryt. Det är ju inte jag som sagt allt det här - jag har fångat upp och funderat över hur olika bilder och berättelser om livet kan tolkas av läsarna. (Det där rör ju mest Facebook, på den egna bloggen tycker jag faktiskt att man lägger ut precis vad man vill och känner för).

Och det här tycker jag faktiskt är roligt att dela med mig av. För här är vi samlade, vännerna som ses ett par gånger per termin och diskuterar böcker, av franska författare och om Frankrike, samtidigt som vi äter en god lunch. Vi är inne på vårt fjärde år nu och trots att det inte alltid är lätt att samla åtta personer varje gång så anstränger sig alla för att kunna delta och det här är prioriterade möten.

Från början hade vi inte maten med. Det sas att vi skulle lägga tonvikt på böckerna och diskussionerna kring dem. Sen var det någon som inte kunde hålla sig utan lagade en jättegod lunch och på den vägen är det och kombinationen är oslagbar! Det är njutning för både kropp och själ. Och som vi lärt känna varandra under resans gång - så blir det ju när samtalen leds in på slingrande vägar och både egna erfarenheter och värderingar speglas i de man upplevt vid själva läsandet.

Här är vi hemma hos mästermatlagaren själv. Så just därför får ni se allt vi fick. Från tonfiskkuber, rullade i svart aska från ugnsbrända purjolöksblad (jo det är supergott) och sen doppade i soja med wasabi och lite olivolja. Fänkålssoppa i stora snapsglas med riven tryffel. Pinfärska sparris, inhandlade på lokal marknad och serverade med hyvlad parmesan, god olivolja och lite flingsalt.

En underbar fisksoppa på sej-rygg med vårlök, strimlad lime, kokosmjölk och thailändsk currypasta. Och så en liten osttallrik med goda marmelader - fikon, aprikos och kvitten. Och så förstås hemlagad crème caramel - här med färska hallon i botten och så det brända sockret på toppen tillagat vid bordet så som man gör det här i Frankrike.

En sån här lunch äter man långsamt. Tillsammans med gott bröd och vin och vatten. Man avslutar med kaffe och det brukar vara ungefär lika länge som en fransk söndagslunch - minst ett par timmar. I och med att man äter så länge och långsamt är man precis lagom mätt efteråt. Men någon middag den här kvällen blev det inte!