Att rösta i franskt kommunalval

För första gången röstar vi i Frankrike. För att kunnna göra det måste man skrivas in i de franska röstlängderna, i det här fallet senast sista december 2013. Eftersom det är kommunalval i år och dessutom EU-val bestämde vi oss för att göra det. Nägra veckor senare får vi våra röstkort som berättigar till deltagande i franskt kommunalval och EU-valet.

Vi bor i en  MYCKET liten by. Cirka 2.700 invånare och med mycket få utländska "résidents", dvs fast bosatta. Det finns utlänningar här förstås, engelsmän, irländare, holländare, norrmän och några svenska familjer men de flesta har enbart semesterbostäder här och är alltså inte "skrivna" i Frankrike som vi är och är därför inte röstberättigade.

Nu känns det viktigt att vi också deltar i det som rör vårt lilla samhälle men också indirekt det som påverkar Frankrike i stort. Det är politiskt sett en förskräcklig röra här. Sedan Hollande blev president - och han röstades fram, inte pga sin politiska meriter, utan för att man just då ville bli av med dåvarande presidenten Sarkozy -  famlar landet runt i en slags politisk dimma, kantad av skandaler.

Inte minst upprörd blir man ju när man får klart för sig att Hollande, istället för att sköta jobbet, ägnar sig åt att åka vespa i centrala Paris för att besöka sin nya älskarinna, en fransk skådespelerska, förstås många år yngre än han själv. Och lämnar sin sambo sedan många år, landets första dam i en slags chock som resulterar i sjukhusvistelse för henne. Det är dramatiskt värre.

Inga fransmän reagerar dock över att presidenten har älskarinnor. Den sortens moraliska indignation förekommer inte här. Men man retar sig på att han inte sköter jobbet utan mera verkar vara engagerad i sina amorösa affärer. Vad han gjort under sin mandatperiod hittills vet man inte. Vissa skatter har höjts, han har träffat Merkel men inte på samma hjärtliga vis som under "Merkozy-tiden" och han varit hos Obama men i övrigt.......?

Samtidigt utökar Marine le Pen - Front Nationale - Frankrikes Jimmie Åkesson, sitt politiska territorum och befäster det. Det sker med charm, beslutsamhet och karismatiska, mänga gånger övertygande politiska statements. Oroväckande men inte oväntat. Inte minst här i södra Frankrike har hon sina anhängare.

Inte heller oväntat visar den här söndagens första kommunalval (man har två, ett till  nästa söndag) att UMP, det franska "högerpartiet" vinner terräng gentemot Hollandes socialistparti. Detta trots att man inte är ense inom partiet, att det inte finns en given stark man  och att Sarkozys eventuella återkomst förmörkas av ett antal gamla skandaler och rättsprocesser som dras upp igen. Tröttsamt nog.

Samtidigt uppträder hans väna hustru Carla Bruni på bästa sändningstid som den artist hon är i det välkända söndagsprogrammet "Vivement Dimanche" som om ingenting hade hänt. Hon reser på egen turné runt om i Europa och till Kanada och sjunger sina "Little French Songs" som den senaste dvd:n heter.

Under tiden hon sjunger hos Michel Drucker går vi ner till byn och la "Salle des Fètes". Lokalen som används till allt här i byn. Just nu är det röstlokal. Vi är som sagt en liten by med få invånare. Därför finns det bara en kandidat att rösta på, den nuvarande, sedan många år valde borgmästaren Dr. A. Han är byns tandläkare men också dess ovedersäglige försteman. Hans pappa företrädde honom och har fått platsen framför Folkets Hus uppkallad efter sig. Det känns lite konstigt att inte ha några alternativ men å andra sidan är vi nöjda med borgmästarens insatser för byn under de år vi bott här och har inga problem att lägga vår röst på honom. Han företräder också en politisk inriktning vi är bekväma med.

Vi får instruktioner om hur det hela går till rent praktiskt och det liknar exakt det vi var med om sist i bygdegården på Blidö - också en röstningsprocedur i det lilla formatet. Här är det också kända ansikten som sitter vid borden och sköter administrationen och med påtagligt engagemang säger: "C'est la liste Europeènne", det är den europeiska listan, där vi är inskrivna. Och det är kul att se våra namn där i röstlängden och att Monsieur Le Maire själv tar emot oss och skakar hand och tackar oss för att vi gör vår plikt. Man frågar oss hur länge det är vi bott här nu och några av de röstningsansvariga ingår också i byns festkommitté och berättar för de andra att Monsieur och Madame, dvs vi, alltid deltar i byns olika fester och att det är roligt för dem. Att det är lite exotiskt med oss får vi klart för oss när man säger att det känns internationellt med vår närvaro. En av personerna säger att han kommer att tänka på Beethovens femma och vi får då faktiskt förklara att vi är från Sverige och inte Tyskland vilket många tror härnere.

Man beklagar skämtsamt att det bara finns sen kandidat och skojar sen om att det här i Frankrike råder "total demokrati". Borgmästaren kindpussar sedan och jag säger till honom att jag har röstat på honom (utan att ha något val) vilket han lite blygsamt tackar för. Lite senare kommer han till bycaféet där vi satt oss i solen med varsitt glas rosé och klappar om oss igen och önskar oss en god fortsättning på dagen.

Ännu en upplevelse att lägga till det sydfranska bylivet.