Ungefär så här ser det ut i vår trädgårdshörna just nu. Det här är vår kattmamma Cayenne, Maine Coone-katten som fick ungar hos oss 2005. Här ligger hon dag två och tar igen sig och låter ungarna dia. I av oss snickrad låda och med rosa lakan på mjuk kudde.
Ligger hos sina ungar gör den lilla franska katt-tonårsmamman, svart-vit i sitt lilla lövhögshörn med liten del av soltält som tak. Inne i vår häck. Och vi är inte närmare en lösning på problemet än - här i Frankrike är det också helg och alla tänkbara instanser att kontakta är stängda. Och jag ringer inte "les Pompiers", brandkåren för detta. Enligt en av grannarna får man också betala för den här typen av utryckning och jag vill se vad vi kan hitta för lösning innan dess.
TACK och stort tack igen för alla tips och goda råd i förra inlägget. Alla råd som handlar om att ta hand om katten, se till att den får p-piller eller kastreras och att ungarna förs till katthem kommer tyvärr inte att fungera. Vi varken kan eller vill ta hand om den här katten. Svärsonen är svårt allergisk och bara det faktum att den då och då smiter in i vårt hus och förser sig av hundens torrfoder är ett problem. Vi vill kunna ha öppna dörrar och njuta av Provence på det sättet utan att behöva stänga in oss för att vi har vilda katter i vårt lilla område som inte får mat på annat sätt.
Vi har dessutom vår lilla toypudel som mer än en gång fått ordentligt på moppe av den här katten. Jag är rädd om hennes ögon och nos och för ev. infektioner i rivsår. Just nu sitter jag med ett själv på handen som uppstod när jag nu närmade mig för att kolla läget. Först är mamman "snäll" och jamig och kommer emot mig. Och så hoppar hon plötsligt upp som en tiger och HUGGER mig i handen med blodvite som följd. Jag är mindre road av sånt, det gör ont och jag gillar inte att tänka på infektionsrisken för mig heller även om jag tvättat och sköljt och baddat med desinfektionsmedel.
Katten ligger där den ligger i sin lilla lövhåla. Det går ingen nöd på den förutom att den inte har någon mat. Vatten finns dock att tillgå överallt, också på vår altan. Den har fyra små underbart söta (förstås!) ungar i olika färger, en svart, en tigrerad, en svart- och vit som mamma själv och den fjärde har jag inte kunnat kolla in, troligen gråtigrerad. Det stämmer väl överens med flera av de frigående katterna i området så säkert är det olika pappor till allihop.
Vi har fått olika förslag: locka bort mamman, ta hand om ungarna fort och dränk dem. Kommer inte på fråga, varken maken eller jag kan tänka oss det alternativet. Vi har grannar som kan hjälpa oss med detta men bara tanken är så obehaglig att det är svårt att föreställa sig. Att ta på sig jobbet att "socialisera" dem - vilket vi förstås gjorde omedelbart med våra raskattungar - känns heller inte rätt. Dels vet man inte hur mamman beter sig och mera bett än det jag fick idag vill jag inte ha. Att ge henne mat binder henne till oss och det vill vi inte heller, varken med tanke på Dessi eller fortsatta intrång i huset.
En av de franska grannarna har sagt att han kan skjuta mamman och dränka ungarna men det känns också obehagligt eftersom vi de facto inte VET om hon hör till någon? Och jag vill inte ens höra skottet. Det är klart att vi kan fånga in ungarna snabbt om mamman ger sig ut på jakt en kortare stund men vad gör vi sen med fyra pipande kattungar som ska ha mat i princip kontinuerligt? Vem tar hand om dem och tar dem av daga på ett rimligt sätt? Om nu sådant finns. Att lämna till katthem går ju inte, de är alldeles för små för sånt. Här är andra olika förslag från olika håll: lägga ungarna i plastpåse och dänga den hårt i betongvägg. Eller trä plastpåsen över bilens avgasrör och .....ja, ni kan ju räkna ut själva. Eller förstås klassikern: dränka dem. Hur då? Stoppa ner dem i en hink med vatten och hålla fast tills de slutar sprattla?? Vem klarar sånt?
Gift, sa någon. Vad innebär det? Spruta in gift i mat som man ger mamman? Dör hon kvarstår ju problemet med ungarna. Vem vill hålla på med sånt och sen ta hand om alla konsekvenser?
Just nu framstår rådet med att kontakta samfällighetens ordförande och borgmästeriet för att få hjälp av utomstående som det rimligaste. Detta är ett "samhällsproblem" som inte bara drabbar oss - det är faktiskt en sanitär olägenhet att få så mycket katter i ett litet område som vårt. Och omhändertagande och kastreringar måste skötas av andra än oss som privatpersoner.
Försöker jag intala mig. Själen i mig driver mig att kontrollera att de har det bra, att de fortfarande lever och åtminstone får en dräglig tillvaro innan något händer. Att bara låta det hela vara kommer att ta minst sex, sju veckor innan ungarna är avvanda. Och sen springer de omkring, vilda och fräsande och bajsar ner rabatter och balkonger (det här är apkatter, de klättrar upp till tredje våningen utan problem) till allas irritation.
I-landsproblem? Ja kanske. Men det ställer andra moraliska och etiska frågor på sin spets. Jag har fem små liv i min trädgård som jag på ett plan ömmar för. Å andra sidan kan vi inte leva som vi vill i vår trädgård och i vårt hus och hunden måste tvärpassas i ett. Och inte kommer vi ifrån att vi måste lösa det här på ett eller annat sätt, kanske till kostnader också. Roligare påskpresent hade vi kunnat få!
Hej Katter tycker inte om citron doft,det är kanske inte lösningen på just detta problem. Men kan vara bra att veta.Jag har katt och den är naturligtvis kastrerad och öronmärkt och bra uppfostrad, den går inte in till mina grannar. Ibland tittar han mot grannens altandörr.Det räcker att säga hans namn så går han därifrån. Nu är det ju kanke vildkatter ni har och ja kastrering är ju enda lösningen på lång sikt för att få bort dessa problem. Kanske krävs det en lagstiftnig för detta om katter ska gå lösa utomhus.Kanske kan man prata med borgmästaren om detta.Hoppas det löser sej för er, mvh Lotta
SvaraRaderaKatter brukar inte vilja ha ungar där de inte känner sig trygga. En katthona som blir störd kommer att flytta ungarna, inte överge dem.
SvaraRaderaOm ni kan passa på när honan är ute kan ni ta ungarna och flytta dem en bit. Honan kommer att hitta dem om de inte flyttas för långt, och förhoppningsvis fattar hon vinken. Om inte, upprepa. Ungarna kommer att vara små och oförmögna att själv förflytta sig någon längre sträcka under åtminstone den första månaden, så ni har några dagar på er att lyckas med den operationen.
Se till att ha en sprejflaska med vatten och rejäl stråle (eller vattenpistol!) och spruta på katten när hon kommer i närheten av huset. Katter tycker Verkligen Illa Om Vatten.
Undersök om det finns någon grupp som gör Trap Neuter Release http://en.wikipedia.org/wiki/Trap-Neuter-Return i er närhet. Här i våra kvarter (där det bor katter som har ett hem och katter vars hem är gatan, som utfodras av snälla tanter) var det en sådan operation i somras. och jag märker stor skillnad den här våren jämfört med förra året. Mycket mindre marskattsvrål och inga oönskade visiter på det territorium som är vårt och katten M:s. I stället lugna, välmående katter som samlas på utfodringsplatsen vid mattid.
Vilket dilemma, Monet. Och inte kan man låta bli att bry sig heller. Jag kan inte annat än hoppas att det finns något katthem i närheten som kan ta hand om den lilla familjen. Lycka till och berätta hur det går...
SvaraRaderaJa det hade ni definitivt kunnat få! Det där med lösa katter, mer eller mindre vilda, är förmodligen ett i-landsproblem, men icke desto mindre något som någon måste lösa. Du och din man sitter med ett problem att lösa som förmodligen en gång skapats av någon annan som inte hållit koll på sin katt eller "tröttnat" på den. Dess ättlingar blev vildkatter som förpestar tillvaron genom att slå ner sina bopålar där den behagar. Det är mycket man tänker när man läser berättelser som denna. Jag hoppas det löser sig för er och att det löses på ett sätt du uppfattar som ok.
SvaraRaderaOj, det där lät inte helt lätt. Vi har själva 'problem' med katter som kommer in på tomten och blir jagade av pälstjejerna. Jag är hela tiden rädd att hundarna ska ha ihjäl ngn kisse.
SvaraRaderaEtt tag hade vi en hankatt som pissade på dörrmattan framför ytterdörren var och varannan dag. Det luktade gräsligt i hela hallen, men det fick vi bukt med genom att strössla med rivna citronskal och skvättar med vinäger. Jag såg att det var någon annan som tipsade om samma sak i ngn kommentar.
Ni kanske kan använda er av det vid altandörren så att katterna inte går in i huset?
Hoppas det löser sig med kattungarna, och att de överlever.
Återigen stort tack till er alla som engagerat er i detta. Vilken underbar bloggvärld detta är med engagerade medmänniskor som delar med sig av råd och erfarenheter!! Så stort, stort tack för det!
SvaraRaderaVi har resonerat fram och tillbaka och tror att vi ska följa Annanans råd om att flytta kattungarna. Mamman till den här honan hade sina ungar i en djup rotklyka till en stor ek utanför vårt hus. Det är bara 30-40 m mellan dessa boställen men klykan är utanför vår trädgård vilket är det primära att åstadkomma.
Hur vi ska komma åt ungarna är en annan fråga. Vi får klä oss i jackor och med handskar och vara beväpnade med vattenslangen och kanske mota bort mamman med kratta när hon kommer fräsande. Att snabbt få upp ungarna i en liten låda och gå och lägga dem på nytt ställe är inget problem, problemet är att hålla mamman borta så att vi kan fixa detta utan att hon kanske hugger en i hasorna den här gången?
Tack också för alla tips, både om att spruta vatten men framförallt det där med att lägga citron framför altaningången. Det ska vi verkligen pröva - vi har ju inte bara den här katten utan också hennes lika tuffa inträngligsmamma och några andra som "leker" i vår trädgård.
Vi ska definitivt också ta upp detta med vår förening och ev. om det inte hjälper diskutera det här med kommunen. Trap Neuter Release låter ju som en utmärkt idé!! Om den sen går hem i den franska kulturen återstår att se. Stay tuned!