Annan sydfransk by

Vi är i Carcès, en något större ort än den vi själva bor i, ett par mil norr om oss. Så stor är den inte, cirka 3.500 invånare, charmig som de flesta franska byar som är levande året om och inte direkt lever på sin turism och därför ligger helt öde på vintrarna. Vi har varit på besök tillsammans med ett 30-tal andra svenskar hos en lokal gåslevertillverkare. Ja, inte tillverkare av själva levern men de olika produkterna. Varav vi köpte med oss lite olika saker, gåslever förstås inklusive fikonchutney som hör till den här delikatessen och så sött vitt Sauternesvin. Mera detaljer kommer så småningom om hur det här ska förtäras på bästa sätt.

Temperaturen stiger från nio grader på morgonkulan till tjugoåtta när vi kör hem efter lunch- det är inte helt lätt att klä sig just nu. När vi går från parkeringen  upp till själva centrum för att äta lunch med alla de andra svenskarna ser jag de här växtbeklädda balkongerna. Det är bara att hoppas att de inte dött i vinterkylan utan får klä in det fula huset med samma grönska som på grannhuset.

Vi möter det här rätt ålderstigna paret som varit på lördagsmarknaden och handlat blommor. "Bonjour Madame" ropar de glatt och säger till lilla barnbarnet att säga samma sak: Goddag Madame. Här är det barnpassning över ordentliga generationsgränser och den lilla hålls stadigt i handen av Mami som jag tror är mormorsmor faktiskt. Och som förmedlar den franska artigheten ner till nästa generation. Tänk så glad man blir bara av detta!

Ett doftande blomsterhav möter oss strax därefter. Och dessförinnan har vi mött ett antal människor med underbara buketter i händerna, på väg hem verkar det som. Kanske unnar sig fransmännen alltid färska blommor till helgen? Ungefär som vi gör i Sverige just nu med tulpanbuketterna. Fint var det iallafall!