Första utelunchen

Vågar man berätta om en lyxdag? Här ska vi strax äta en lättare lunch. Utomhus för första gången sedan nån gång i december. Vi har klarblå himmel, solen skiner och det är 18 grader i skuggan!!

Trädgården är genomgången, det har krattats, räfsats och blåsts löv (många stora ekar ger m y c k e t löv). Vissna blad och kvistar har samlats ihop i plastsäckar som man sedan åker till "décheteriet" med, trädgårdsavfall tas också omhand på de franska avfallsstationerna som är minst lika sofistikerade med sina sorteringssystem som de svenska.

Dessi är pigg som en pelikan. Hennes bollar har hittats bland lövhögarna och nu dribblar hon runt för fullt på den nykrattade gräsmattan.

Om en stund kommer Carole, vår franska städerska/goda väninna. Hon är särskilt glad den här veckan eftersom hennes bil åtgärdats av maken. Den laddade ur sitt batteri och stod tvärdöd när hon behövde köra barn, handla och åka till sitt arbete. Den bilkunnige maken undersökte och det befanns att ny drivrem till generatorn behövde införskaffas. Det blev ett nytt språkligt äventyr men med gemensamma krafter är bilen nu åter i skick och rullar igen. Åh, det är härligt med den franska lycka hon visar, stort leende och många kindpussar!

Carole städar sedan snabbt och vant hela huset på några timmar medan vi sitter i solen på altanenoch läser Nice Matin, lokaltidningen. Och Dessi springer in och ut ur huset och har roligt med både oss, sina bollar och favoriten Carole.

Senare på eftermiddagen går maken ner till byn och får sin dagliga sjukgymnastbehandling för de skadade knäna av Monsieur Lux. Och "Lyx" det känns det som om den här dagen mest bestått av.

(Och bilderna från den härliga dagen kommer i senare inlägg)