Betraktelser och bilder om vardagslivet i Provence.
lördag 16 januari 2010
La Mer. Havet
Idag har jag skrivit om Havet. Klart att det därför måste bli några bilder av det hav jag just nu lever vid. Det här är sådana bilder jag inte sorterar bort. Ingen våg, krusning eller himmelsbild över havet är den andra lik. Man kan ha hur många bilder som helst att fastna vid.
Så fint. Nu har jag inget hav inpå (5 km fågelvägen, 20 på landsvägen) men jag tröttnar aldrig på det öppna landskap jag promenerar i varje dag. Precis som du, ser jag skiftningar på himlen, i det gröna (vita just nu) landskapet. Alltid nåt nytt att se.
Elisabet: Jag förstår att du är glad att ha ditt hav på promenadavstånd. Det är en ynnest, det är det. Det är helt naturlig meditation att vistas vid ett hav, man behöver inte göra något mer än att bara observera.
Bloggblad: För oss är det nu som för dig. Tidigare hade vi 50 meter till havet, såg det från huset, somnade till vågorna i storm som sakta kluck. Nu finns vårt hav här också på 20 km avstånd men det är tillräckligt nära för att det ska kännas som att det finns här. Och vi har nu bergen - som du har ditt öppna landskap - att njuta av.
Anna: jag förstår precis det. Är man van vid havet - och de flesta svenskar har ju anknytning till och bor hyfsat nära ett hav - så kan det bli en väldig saknad om man bor mycket långt ifrån. Jag har varit mycket i USAs inland och det är helt fantastiska landskap på alla sätt. Men kommer jag till La Jolla i Kalifornien och kan gå på milsvida stränder - ja då är det lycka!
Min dotter bor Luxembourg, mitt i Europa och långt från alla hav. Och känner sig som du tror jag.
Just så är det.
SvaraRaderaDen tanken slår mig ofta eller nästan alltid, var gång jag promenerar vid havet.
Aldrig är himlen densamma!
Det är mest ljuset som förändras.
Så fint. Nu har jag inget hav inpå (5 km fågelvägen, 20 på landsvägen) men jag tröttnar aldrig på det öppna landskap jag promenerar i varje dag. Precis som du, ser jag skiftningar på himlen, i det gröna (vita just nu) landskapet. Alltid nåt nytt att se.
SvaraRaderaVilka vackra bilder.
SvaraRaderaÄr det något jag saknar här i Philadelphia så är det havet. Åh, vad jag saknar det!
Ah, jag börjar genast nynna på den gamla låten med Trenet, La Mer när jag tittar på dina vackra bilder av havet :)
SvaraRaderaElisabet: Jag förstår att du är glad att ha ditt hav på promenadavstånd. Det är en ynnest, det är det. Det är helt naturlig meditation att vistas vid ett hav, man behöver inte göra något mer än att bara observera.
SvaraRaderaBloggblad: För oss är det nu som för dig. Tidigare hade vi 50 meter till havet, såg det från huset, somnade till vågorna i storm som sakta kluck. Nu finns vårt hav här också på 20 km avstånd men det är tillräckligt nära för att det ska kännas som att det finns här. Och vi har nu bergen - som du har ditt öppna landskap - att njuta av.
Anna: jag förstår precis det. Är man van vid havet - och de flesta svenskar har ju anknytning till och bor hyfsat nära ett hav - så kan det bli en väldig saknad om man bor mycket långt ifrån. Jag har varit mycket i USAs inland och det är helt fantastiska landskap på alla sätt. Men kommer jag till La Jolla i Kalifornien och kan gå på milsvida stränder - ja då är det lycka!
Min dotter bor Luxembourg, mitt i Europa och långt från alla hav. Och känner sig som du tror jag.
Ah - des moutons et des anges! :)
SvaraRaderaFantastiskt vackra bilder.