Hos fransk tandläkare. Akut

Maken har ett par dagar besvärats av allt lösare tand och det hela eskalerar till en ordentlig inflammation som känns i hela munnen och upp mot käkbenet.

Hjärtpatienter ska inte ha den här sortens tandbesvär så det blir till att försöka begripa sig på hur man ordnar ett akut tandläkarbesök en påskaftonslördag dessutom.

Det framgår ingenstans vart man vänder sig, närmaste svenska grannen har heller ingen aning och byns enda tandläkare som också är borgmästaren (!) har bara telefonsvararen på.

På grannens inrådan och tillsammans går vi igenom "les pages jeunes", de franska gula sidorna för att leta efter andra tandläkare i den närmaste lite större orten. Vi fastnar båda för ett tandläkarpar som verkar vara bröder, de har samma praktik och heter likadant. Kanske en av dem möjligen har öppet?

Jag ringer och se där! En vänlig mansröst lyssnar när jag förklarar (man får verkligen lära sig nya ord hela tiden. Nu handlar det om lös tand, infektion och hjärtmediciner) och säger att om vi kommer dit om trekvart så ska han titta på det hela och se om han kan ge "soulagement", lindring.

Dessi får automatisk träning på att vara ensam. Jag ser svårligen henne med hos tandläkaren så hon får stanna. Väl framme sitter en kvinna och väntar och när vår tid är kommen och det fortfarande inte hänt något - man hör tandläkarljud, brrrr, så frågar vi när hon har tid. Och det visar sig att hon är före oss så det är bara att vänta. Hon säger att det är en bra tandläkare, att han är mjuk på handen men nästan alltid försenad.

Vi tror förstås att hon ska gå före oss men den vänlige tandläkaren undrar om det går bra att han tar sig an maken, det är ett akutfall förklarar han. Och hon nickar och ler och säger "Allez-y", varsågod, gå före. Jag blir bekymrad, hon har just berättat att hon själv har svårt att vänta, hon ammar ett spädbarn.

Doktor D visar sig vara en lugn och vänlig man som ser ut som en kines. Han skrattar så också, ett mångalet, lite orientaliskt skratt. Varför han skrattar? Han tycker jag är lustig när vi gått igenom att mannen står på blodförtunnande medicin och att det inte är bra om tanden måste dras ut - det kan blöda för mycket.

Jag försöker förklara att det är en mycket liten dos "aspirine" som tas men han säger ändå att det är allvarligt och att man egentligen måste göra ett uppehåll med sådan medicin innan tandutdragning. Och då säger jag: Men han kommer väl inte att förblöda så att han dör? Vilket han tycker är mycket lustigt och skrattar högt åt.

Han är på något konstigt sätt både lugn, rolig, långsam men ändå effektiv. Nu kommer det berömda Carte Vitale äntligen fram. Titta på bilden med dataskärmen. Dels syns där den eländiga tanden där det bildats en "abcess", dvs en ordentlig varhärd och den måste ut direkt, det går inte att vänta på uppehåll med blodförtunningsmedicinen. Men det gröna kortet står instoppat i en elektronisk dosa där doktorn får fram all information som finns lagrad på kortet. Mannens namn och adress framgår, att han är xx år och 9 månader gammal och när jag frågar om vår tilläggsförsäkring också syns där så visar han mig att alla de uppgifterna också ligger inlagda.

Han röntgar och lägger försiktig bedövning och drar sedan helt smärtfritt och utan obehag alls ut tanden. Och det blöder tack och lov inte särskilt mycket alls. Jag får instruktioner om att lägga in små självupplösande desinficerande kuddar i tandhålet och sen stoppa till med kompress om det skulle fortsätta att blöda efter det vi kommit hem. Han behandlar mig som sköterska till mannen och vill att jag ska titta i hålet och se hur han gör och sen göra likadant. ??

Sen blir det recept på antibiotika förstås och så skrattar han det mångalna skrattet igen när jag frågar om maken får äta. "Äta, säger han, "det är klart man måste äta. ANNARS dör man". Hahaha.

Men han blir sedan allvarlig igen och säger att det alls inte är bra för hjärtpatienter med varhärdar i munhålan och det vet jag sedan tidigare också. Så det var ju en evig tur att vi hittade en tandläkare, med öppen mottagning och som direkt åtgärdade det hela.

Det tog mindre än en timme, inklusive apoteksbesöket för att hämta ut penicillinet så var allt klart. En mycket lättad man som inte sovit alls i natt tar nu igen sig tillsammans med en glad Dessi som är nöjd över att vi är hemma igen.

Det hela gick på 40 euro varav vartenda öre betalas tillbaka automatiskt rätt in på vårt bankkonto förklarar doktorn. 60% täcks av försäkringskassan, 30% av den "mutuelle", tilläggsförsäkring, som vi tack och lov skaffat.

Maken fattade direkt tycke för denne sympatiske tandläkare och jag gillade honom också på något konstigt sätt. Jag berättade att min tandläkarskräck är stor och att det egentligen i familjen är jag som har tandbekymmer som skulle behöva åtgärdas. Men här är jag feg, jag tillhör den sorten som VET att jag behöver gå till tandläkaren men inte gör det utan stoppar huvudet i sanden.

Men det här kändes som ett "tecken", så nu har både maken och jag tid samma dag om fjorton dagar. Det gick så bra att boka och han förstod precis!

Det var en lättnad. Här är Service-Frankrike igen. "Mais c'est normale", säger doktor D när jag tackar honom för all hjälp. Och beklagar att vi fått vänta, idag var han ensam, annars arbetar han tillsammans med sin bror, för så var det. Tvillingbror dessutom - det ska bli intressant att se om den andre ser lika kinesisk ut? Och tycker jag ställer skrattretande frågor!

GLAD PÅSK

Joyeuses Pâques - Glad Påsk tillönskas alla bloggläsare med dessa kaxiga franska kycklingar.

Tuppen får representera den levande som vi hör varje morgon nerifrån byn.

Idag - långfredag - arbetar fransmännen som vanligt. Jag tycker det är märkligt i detta kyrksamma land att man inte har helgdag just den här dagen men stängt är det bara på måndag.

I övrigt är det inte så mycket påskkrusedullande som i Sverige. Inga fastlagsris, lite hönor och kycklingar men också påskharar som jag trodde var en tysk tradition. De övriga svenskarna i området har kommit ner på påsklov så det blir knytkalas på påskafton med sill och nubbe inköpt på IKEA!

När vi kommer hem till vår nya städhjälp Carole och Dessi skiner huset överallt. Inte ett dammkorn, allt gnistrar och blänker. På fyra timmar har hon fixat hela huset. Jag är jätteimponerad och tacksam.

Hon berättar att Dessi har "pleuré", gråtit, när vi gick men att det sen gick över. Hon hade följt med i hela städproceduren, snott småtrasor och inte varit det minsta rädd för dammsugaren. Carole skrattar högt och berättar: "plötsligt när jag vände mig om hade Dessi hoppat upp på dammsugaren och där satt hon sedan medan jag drog runt den! " Vilken valp!!

Trädgårdsbestyr

Vår städhjälp har kommit och vill helst vara ensam i huset. Dessi får gärna stanna kvar så vi passar på att uträtta ett antal ärenden medan huset städas och vi har hundvakt samtidigt. Perfekt!

Det blir en intensiv dag med mycket fransktalande och med nya ord att lära sig. Nu är det städprylar och rengöringsmedel som gäller.

Carole frågar om vi har vittvinsvinäger hemma - turligt nog är det så - för det ska hon blanda i vattnet som hon tvättar fönstren med. "Så gjorde Mami, mormor", säger hon så nu städas hemmet med gamla franska knep.

Vi åker till Jean Rey, ett stort "jardinerie", med ett jätteutbud av växter och trädgårdsmaterial. Som vanligt också ett "animalerie", djurtillbehörsbutik där man säljer papegojor, marsvin, djurmat och faktiskt också valpar. Men bara på helgerna står det.

Utanför står fyra svarta män och ber oss skriva på ett upprop för fattiga barn i Afrika, småflickorna som könsstympas. Klart man gör det. Och inser att det också medför att man förväntas betala en slant. Fem euro har de flesta betalat, ser man på listan så det gör vi också. Men jag känner mig lätt lurad - undrar just vart pengarna går egentligen.

Hälften av våra växter i den nyanlagda trädgården har regnat bort i vinter. Vår trädgårdshjälp Olivier har försett mig med en lapp på nya plantor att inköpa men hälften av dem hittar jag inte och jag småspringer efter en expedit som i ilfart visar mig snarlika saker. Men det mesta går i gult och det gillar inte jag (mer än påskliljor) så vi chansar på andra sorter.

Mycket marktäckare för att få bukt med det eländiga ogräset som hotar att ta över så fort man vänder ryggen till. Det blir betydligt fler växter än Olivier räknat med, hoppas vi får plats med alltihop!

Femme de ménage!

Ett av mina mycket gamla bokmärken får illustrera vad jag just "fått" idag: en "femme de ménage" - städhjälp!!

I detta servicens förlovade land är det varken konstigt, märkvärdigt eller något att tala tyst om, att man använder sig av hushållsnära tjänster.

Vi har hjälp av vår skolrektor/trädgårdskunnige O med både anläggning och viss skötsel av vår bångstyriga trädgård.

Man vill gärna själv men ogräsryckning tar på redan onda ryggar. Och dammsugarställningen är etter värre för att inte tala om att ligga på knä och skura toaletter.

Så vi har funderat på att försöka hitta någon som då och då kan komma hem och ta ett grundtag med städningen, sådär så att man vet att det är rent från grunden och sen bara behöver sköta ytstädningen. Den behövs gudinog ändå med en valp som drar in pinnar och löv och gnaskar sönder det till småsmulor på vardagsrumsmattan. Regnar det, vilket det gör rätt ofta och då rejält drar man lätt in lervälling på golven och nu i en extrem pollensäsong lägger sig en gul filt dagligen över utemöbler och altangolv. Även om vi bara är två vuxna, hyfsat ordentliga personer med valp så sköter sig ju inte huset självt.

Min utlandsbosatta dotter har sedan många år städhjälp, mina svenska väninnor härnere också. Jag hade under en intensiv yrkesperiod också hjälp, då var det svarta polskor som alla hade men ingen ville tala om. Men det var bra länge sen och eftersom attityden till hjälp i hemmet är helt annorlunda här så intar jag den också.

Idag fick jag min städmadame: Madame R från byn eller Carole som hon helst vill kallas, hade satt upp lappar vid soptunnorna om att "seriös dam söker hemarbete". Jag ringde och vi kom överens om att träffas idag för att diskutera hur det skulle gå till.

En väldigt trevlig kvinna i 45-årsåldern kom, gick runt, kollade städredskap och berättade att hon kunde vika torsdageftermiddagar åt oss. Fyra timmar, inte mer, tar det att grundstäda vårt hus. Jag får ringa när jag vill ha hjälp, antingen varje torsdag, kanske bara lite ytstädning någon gång, kanske lite mera någon annan gång. Bara att ringa på tisdagen eller onsdagen för att bestämma hur mycket eller lite hjälp vi behöver. Torsdageftermiddagarna är från och med nu "våra".

Fönsterputsning, inga problem. Strykning, heller inga problem - bara att lägga fram tvätten. Sköta tvätten? Heller inga problem. Dammsuga och skura altanen, Madame? Finns trappstege så att jag kommer upp och kan göra rent ovanför dörrposterna?? Que, man baxnar!

Vi får inköpstips om speciella medel. Bland annat berättar hon att vårt vatten här i byn är så hårt och fullt med kalk att vi genast måste köpa avkalkningstabletter till toaletterna, disk- och tvättmaskin. "Alla gör det här", berättar Carole och säger att annars håller inte hushållsmaskinerna mer än ett år. Och jag får äntligen förklaringen till varför jag fått så torr hud härnere. "Det är kalken i vattnet", säger Madame R - Carole - "till och med barnen har torra och fnasiga händer och alla får vi smörja oss jämt". Men hon tillägger samtidigt att det är bra som dricksvatten eftersom det är mycket kalk och gott är det också. Det beror på alla bergen runtomkring oss, ja det kunde man ju räkna ut förstås.

Sen berättar hon att vi kan gå till banken och köpa en sorts statliga "städkuponger" som vi sen kan betala henne med. Hennes timpenning är 10 euro, en dryg hundralapp alltså. Hon tar lika gärna kuponger som sedlar i handen. Men kupongen är bra för henne för då är hon försäkrad genom franska staten om det händer något. Och si, för oss är det ännu mera smutt: Maken har fyllt 65 och är formell retraité, pensionär.

Och då betalar franska staten tillbaka hälften av de 10 eurosarna som man alltså får dra av vid deklarationen. Fyra timmars professionell städning kommer alltså att kosta oss cirka 200 kronor!! Det är ju inte klokt så bra. Och alla är nöjda.

Sen läser jag på lite till kring de franska hushållsnära tjänsterna. Och här är det inte småttigt och tillkrånglat som i Sverige. Allt får man hjälp med. Gå ut med hunden, ta hand om hunden i hemmet när man själv är hos doktorn, färdtjänst till än det ena än det andra. "En man med många händer", dvs alla småreparationer får man fixa åt sig och dra av för. All typ av trädgårdsarbete, inte uppdelat på häck och gräsmatteklippning som i det byråkratiska Sverige.

Någon som kommer och umgås med en och läser för en om man har svårt med synen och tar en på promenad när det behövs. För att inte tala om handla mat, laga mat eller se till att den kommer från något matlagningsställe.

Och, det franskaste av allt: vill man som pensionär unna sig att gå till skönhetsinstitut eller få massage eller gå och simma eller vad det nu kan vara för guldkantsaktivitet så får man hjälp med det också.

På torsdag kommer Carole. Hon arbetar också som servitris på den trevliga vingården som har olika månadstemaluncher på söndagarna och har andra småarbeten förutom att hon städar åt ett par familjer till i vårt område. Jag blir alldeles matt när jag ser hennes schema.

"Det är nödvändigt att arbeta så här", säger hon. "Jag har tre barn, den yngsta har dyslexi så jag måste vara hemma med honom på eftermiddagarna för att hjälpa honom med läxorna. Min äldste är 18 år och tar snart studenten och efter det vill ha bli revisor och det är en dyrbar utbildning som vi måste spara till".

Upp och nervända världen. Generösa avdrag och service till de äldre. Men för de unga; CSN, vad är det? Här betalar föräldrarna för det postgymnasiala utbildningen. Och städar sig trötta för det.

Toffelhjälte 2

Dessi tofflar till det och till sist hamnar tofflan i beråd. Det är jättesköna franska fleecetofflor, perfekta för kalla klinkergolv så vips, försvinner den trevliga leksaken!

På de tre sista bilderna ser man att hon faktiskt vet om just det. Och på den sista har hon gett upp och surar!

Toffelhjälte 1

Dessi har tröttnat på sin äggröra och eftersom matte och husse pustar och tar det lugnt efter vänbesök får hon tråkigt.

Trots alla egna leksaker blir det mattens ena toffla som hon smyger sig undan med. Tror hon.

Hon är så svart att jag får fixa med ljusbildbehandling på olika sätt så därför blir bildernas kvalitet därefter.


Den sista skulle kunna vara en bildgåta. Pudel med bäversvansnäbb?

Dessis äggröra

Matten har fått feber och magbesvär och det blir därför bara äggröra till lunch framför datorn.

Dessi blir genast nyfiken och får därför smaka på detta nya.

Konstigt är det till att börja med. Men sen blir det genast väldigt gott.

Så gott att man måste nafsa åt sig en bit som när man var kullvalp och dra iväg och lägga på mattan.

Kollar man noga ser man en liten gul äggrörebit framför det svarta trollet. Det var nog mest en markering, hon var inte så intresserad sen utan var nog mätt på det hela.

Tanka vin

"Kennel" är vingården dit lokalbefolkningen kommer med sina plastdunkar och får dem fyllda genom bensintankspumpliknande slangar och munstycken.

2.50 Euro per liter, ganska billigt för kvalitetsvin, eller hur?

Här står deras sorter på rad, det goda rosévinet, det mustiga röda som våra vänner förälskade sig i och så det vita. Det här är vardagssorten för 5.50 Euros. Hade kostat minst det dubbla på Systemet om inte mer.

Priser och utmärkelser får de också, de duktiga vinmakarna. Ni har sett bilder på det här förut, vi var här i julas och köpte allt julklappsvin till släkt och vänner i Sverige. Just som detta skrivs idag flygs det hem sex flaskor rött i resväska - vi håller tummarna för att det går bra!

Vingårdslandskap

Så här vackert ligger vingården "Kennel" (jo, den heter så men uttalas förstås "könnäll") utanför orten Pierrefeu nära Hyères, vår närmaste havsstad.

Blåregnet blommar och apelsinerna frodas och snart, vad vet vi som inte kan det här än, så börjar väl vinstockarna grönska också..

Väldigt vackert är det. Tyst och stilla och med de mäktiga blå bergen överallt i bakgrunden.

Vårlandskap i Provence

I le Castellet, vår närmaste medeltidsby ligger kyrkan mitt i byn. Den är från 1100-talet och klingar mäktigt med alla klockorna varje hel- och halvtimme.

Utsikten är som sagt bedövande vacker från alla håll i byn som ligger högt och med slätt och berg som ögonfröjd. Bakom bergen ligger havet, bara cirka två mil härifrån.

Första utemåltiden

Nu blir det över tjugo grader varmt och vi dukar utomhus. Här är det inte restaurangmat utan hemlagad laxkotlett med pesto och till det en vittvins- och keldasås. Sallad med tomater, kapris och soya istället för vinägrett.

Härligt att till och med behöva spänna upp parasollet för att få lite skydd för solen.

Sen åker vi till medeltidsbyn Le Castellet med blommande körsbärsträd, palmer och vidunderlig utsikt!