Femme de ménage!

Ett av mina mycket gamla bokmärken får illustrera vad jag just "fått" idag: en "femme de ménage" - städhjälp!!

I detta servicens förlovade land är det varken konstigt, märkvärdigt eller något att tala tyst om, att man använder sig av hushållsnära tjänster.

Vi har hjälp av vår skolrektor/trädgårdskunnige O med både anläggning och viss skötsel av vår bångstyriga trädgård.

Man vill gärna själv men ogräsryckning tar på redan onda ryggar. Och dammsugarställningen är etter värre för att inte tala om att ligga på knä och skura toaletter.

Så vi har funderat på att försöka hitta någon som då och då kan komma hem och ta ett grundtag med städningen, sådär så att man vet att det är rent från grunden och sen bara behöver sköta ytstädningen. Den behövs gudinog ändå med en valp som drar in pinnar och löv och gnaskar sönder det till småsmulor på vardagsrumsmattan. Regnar det, vilket det gör rätt ofta och då rejält drar man lätt in lervälling på golven och nu i en extrem pollensäsong lägger sig en gul filt dagligen över utemöbler och altangolv. Även om vi bara är två vuxna, hyfsat ordentliga personer med valp så sköter sig ju inte huset självt.

Min utlandsbosatta dotter har sedan många år städhjälp, mina svenska väninnor härnere också. Jag hade under en intensiv yrkesperiod också hjälp, då var det svarta polskor som alla hade men ingen ville tala om. Men det var bra länge sen och eftersom attityden till hjälp i hemmet är helt annorlunda här så intar jag den också.

Idag fick jag min städmadame: Madame R från byn eller Carole som hon helst vill kallas, hade satt upp lappar vid soptunnorna om att "seriös dam söker hemarbete". Jag ringde och vi kom överens om att träffas idag för att diskutera hur det skulle gå till.

En väldigt trevlig kvinna i 45-årsåldern kom, gick runt, kollade städredskap och berättade att hon kunde vika torsdageftermiddagar åt oss. Fyra timmar, inte mer, tar det att grundstäda vårt hus. Jag får ringa när jag vill ha hjälp, antingen varje torsdag, kanske bara lite ytstädning någon gång, kanske lite mera någon annan gång. Bara att ringa på tisdagen eller onsdagen för att bestämma hur mycket eller lite hjälp vi behöver. Torsdageftermiddagarna är från och med nu "våra".

Fönsterputsning, inga problem. Strykning, heller inga problem - bara att lägga fram tvätten. Sköta tvätten? Heller inga problem. Dammsuga och skura altanen, Madame? Finns trappstege så att jag kommer upp och kan göra rent ovanför dörrposterna?? Que, man baxnar!

Vi får inköpstips om speciella medel. Bland annat berättar hon att vårt vatten här i byn är så hårt och fullt med kalk att vi genast måste köpa avkalkningstabletter till toaletterna, disk- och tvättmaskin. "Alla gör det här", berättar Carole och säger att annars håller inte hushållsmaskinerna mer än ett år. Och jag får äntligen förklaringen till varför jag fått så torr hud härnere. "Det är kalken i vattnet", säger Madame R - Carole - "till och med barnen har torra och fnasiga händer och alla får vi smörja oss jämt". Men hon tillägger samtidigt att det är bra som dricksvatten eftersom det är mycket kalk och gott är det också. Det beror på alla bergen runtomkring oss, ja det kunde man ju räkna ut förstås.

Sen berättar hon att vi kan gå till banken och köpa en sorts statliga "städkuponger" som vi sen kan betala henne med. Hennes timpenning är 10 euro, en dryg hundralapp alltså. Hon tar lika gärna kuponger som sedlar i handen. Men kupongen är bra för henne för då är hon försäkrad genom franska staten om det händer något. Och si, för oss är det ännu mera smutt: Maken har fyllt 65 och är formell retraité, pensionär.

Och då betalar franska staten tillbaka hälften av de 10 eurosarna som man alltså får dra av vid deklarationen. Fyra timmars professionell städning kommer alltså att kosta oss cirka 200 kronor!! Det är ju inte klokt så bra. Och alla är nöjda.

Sen läser jag på lite till kring de franska hushållsnära tjänsterna. Och här är det inte småttigt och tillkrånglat som i Sverige. Allt får man hjälp med. Gå ut med hunden, ta hand om hunden i hemmet när man själv är hos doktorn, färdtjänst till än det ena än det andra. "En man med många händer", dvs alla småreparationer får man fixa åt sig och dra av för. All typ av trädgårdsarbete, inte uppdelat på häck och gräsmatteklippning som i det byråkratiska Sverige.

Någon som kommer och umgås med en och läser för en om man har svårt med synen och tar en på promenad när det behövs. För att inte tala om handla mat, laga mat eller se till att den kommer från något matlagningsställe.

Och, det franskaste av allt: vill man som pensionär unna sig att gå till skönhetsinstitut eller få massage eller gå och simma eller vad det nu kan vara för guldkantsaktivitet så får man hjälp med det också.

På torsdag kommer Carole. Hon arbetar också som servitris på den trevliga vingården som har olika månadstemaluncher på söndagarna och har andra småarbeten förutom att hon städar åt ett par familjer till i vårt område. Jag blir alldeles matt när jag ser hennes schema.

"Det är nödvändigt att arbeta så här", säger hon. "Jag har tre barn, den yngsta har dyslexi så jag måste vara hemma med honom på eftermiddagarna för att hjälpa honom med läxorna. Min äldste är 18 år och tar snart studenten och efter det vill ha bli revisor och det är en dyrbar utbildning som vi måste spara till".

Upp och nervända världen. Generösa avdrag och service till de äldre. Men för de unga; CSN, vad är det? Här betalar föräldrarna för det postgymnasiala utbildningen. Och städar sig trötta för det.