Kära bloggvänner. Gå in på Stationsbloggen hos Christina - http://stribergsstation.blogspot.com/ - och läs och begrunda det mest underbara förslag till vår lilla pudelvalps problem med attackerande franska gräsvippor.
Den här lilla, av mig för 35 år sedan tillverkade hättan som ändå är för liten för barnbarnet, kanske kan vara något i stil med det Christina föreslår. Det finns ju redan hål som kan göras större för de små svarta pudel-öronlapparna.
Frågan är bara vad Dessi själv tycker. Och inte minst vilka kommentarer vi kommer att få från alla de fransmän i olika åldrar hon möter på sina promenader?
De flesta tycker ändå att vi är rätt exotiska som bosatt oss permanent här och alla undrar över hur kallt vi har det där i Norden. Sätter man en sån här mössa på sin valp i 35-gradig värme som vi snart har härnere får man ju förstå om man spär på eventuella funderingar..
Hemskt roligt är Christinas underfundiga förslag ändå mitt i eländet. Och tack för alla andra tips, vi ska nogsamt begrunda dem!
Stackars Dessi. Men ändå så måste jag skratta fär jag fick upp en bild på hur det skulle se ut*fniss*
SvaraRaderaMen bättre det än att hon får in de vidriga grässtråna i öronen.
Härliga spädgrisbilder så gott det såg ut. Mumsigt.
Ha det så bra och hoppas nu att ni ska kunna få lugn med alla små krämpor som lilla Dessi råkar ut för. Det borde ju räcka nu!
Kram
Susanne
Å, vad jag tycker synd om lilla hunden!! Inte för mössan, men hur djävulskt ont det där måste gör med hullinggräset i örat! Och man undrar ju hur andra småhundsägare gör och ännu mera undrar jag hur det går för andra djur där ni bor .., gud, så hemskt att gå omkring med såna där tortyrredskap i öronen och ingen som tar en till veterinären!
SvaraRaderaChristina A är den påhittigaste människan jag vet ..-)
Suzesan: ja, det är för gräsligt, hon har verkligen haft ont. Och Christinas mössa är bara sååå härligt kul!
SvaraRaderaElisabet: du har helt rätt. Jag funderar också på de andra djuren. Vi har en gammal och halvblind katt, en mager sak som till skillnad från de flesta andra välmående här, de senaste dagarna har gått omkring och "råmat" som i marstider.
Häromdagen stod jag inte ut utan gav henne lite mat - hon fullkomligt kastade sig över den. Nu funderar jag på om också hon kan ha sånt här tortyrgräs i öronen och det är därför hon låter som hon gör?
Men jag kan ju inte ta en okänd katt till veterinären - usch det är plågsamt detta!
Och visst är Christina extremt påhittig. Minns hennes toalettpappersrulle på huvudet också:-)