Ett glas vin

"Ett glas vin" säger vi ofta. I vår närmaste stad i Roslagen finns till och med en restaurang som heter "Ett Glas".

Nog för att det kan bli så att Ett Glas blir till Flera. Men det är inte om det jag kommer att skriva.

Bloggmadamen Elisabet (http://www.cikoriatva.blogspot.com) berättar att hon idag, på sin lediga dag och med jobb som börjar först klockan elva i morgon, äter en ensam lunch i sin lilla etta, en tager-vad-man-haver-måltid och till detta häller hon också upp ett glas rödvin och avnjuter tillsammans med maten.

"Mitt på dagen och på en onsdag?" får hon som en reaktion. Och jag tror att det är många i Sverige som skulle säga samma sak. Så jag går genast in och kommenterar att jag tycker att det är fullständigt OK att göra som hon och att det inte finns minsta anledning att behöva försvara sig. Varken inför andra eller ens inför sig själv som det så lätt blir.

Jag som nu bor i ett vinland - och alltid druckit vin men inte något annat för det blir för starkt och smakar inte gott - reagerar förstås.

Jag har sjungit det provencalska rosévinets lov flera gånger här på bloggen och ogenerat berättat om alla vingårdsbesök vi gjort och hur kul det är att prova olika sorters viner och lära sig mera. Vi går på vinprovning i Munskänksregi och dricker utan dåligt samvete vin till middagen. Maken rött, jag rosé.

Så som man gör härnere. Ur svensk synvinkel och särskilt svenska alkoholläkares dito skulle vi vara gravt alkoholiserade, både maken och jag för länge sedan. Dotterns franska svärfar - som också han är läkare och god vinkännare - säger det alla vet men som i Sverige fortfarande är rent kontroversiellt.

Två glas rödvin om dagen - det är "bon pour le coeur", bra för hjärtat, säger han till maken som haft trassel med just det klappande organet. Och, tillägger han lite spjuveraktigt: "Le vin, ce n'est pas d'alcool". Vin är inte alkohol, det är en njutningsdryck. En sån som Elisabet unnar sig till sin lunch när hon är ledig. Klart att det inte är sant men i förhållande till svenskt brännvin har han ju delvis rätt.

Vi som är lediga hela tiden dricker inte vin till lunchen. Jo, möjligen när vi går på restaurang men det sker inte så ofta även om det kan verka så av inläggen. Det finns förstås de som gör det bland fransmännen också, det varierar. Men franska dottern som arbetade som advokat i Paris i många år berättade att där har man börjat dricka vatten till luncherna numera. Man arbetar hårt och det blir för dåsigt och sömnigt efter "affärsluncherna".

Däremot ingår vinet som måltidsdryck nästan undantagslöst varje kväll. Vi ger oss inte något dåligt samvete för det. Vin dricks här också som apéro, aperitif och vill man så tar man sig en sån också.

Vi är alldeles nyss inbjudna till svenska grannen för att avsluta vår egen middag med att äta ost och dricka vin hos henne. Och det är onsdag också i Frankrike och ingen kommer att dricka för mycket, bli berusad, kräkas eller ragla hem.

Jag skrev till Elisabet: "jag vill inte bli en klankande nybliven utlandssvensk". Men just det här kan reta mig. I Sverige dricks det alkohol på det fortfarande gamla berusningssättet. "Binge drinking" har alltid förekommit i de nordiska länderna, dricka så mycket som möjligt för att nästan bli medvetslös. Problemet har kommit till Frankrike också och man är bekymrad över sina ungdomar som häver i sig starksprit och öl tills de stupar.

Men problemet är nytt här. De flesta hanterar fortfarande sitt vindrickande så att det ingår som en del av måltidskulturen. Som svensk kan man därför bli lätt orolig efter en söndagmiddag på restaurang när man ser hur mycket vin föraren tillåter sig. De franska servitörerna ser fullkomligt oförstående på maken när de vill servera honom mera vin och han säger nej tack för att han är "pilote", dvs ska köra sen. Och det är ett känt faktum att man ska undvika att vara ute på vägarna vid femtiden på söndagar då de flesta varit på de trevliga familjeluncherna på restaurang.

Men totalt sett klarar man sitt alkoholintag i Europa på ett nyanserat och bra sätt. I Tyskland, på upp- och nerresa i julas sitter äldre par och intar sin middag. Och dricker vin. I Danmark likaså. För att inte tala om Italien och Spanien.

Så vad är det med oss i Sverige? Får en medelålders svensk kvinna inte ta ett glas vin till maten, mitt på dagen och mitt i veckan när hon är ledig och för att hon tycker det är gott? Utan att risken finns att man blir stämplad som lådvinspimplande kärring? Jag förringar inte det problemet, det finns och är allvarligt nog.

Men vi är så himla Jante ibland i Sverige att det borde vara nog. Lusten och glädjen borde få regera lite oftare och inte vara så förknippad med att det är bara på fredag och lördag som man låter vinflaskorna få komma fram. DÅ är det fortfarande opportunt att det dricks. Och varför inte på en onsdag om omständigheterna tillåter frågar jag?