En stund i Furusund

Nu känns det som en evighet sedan vi var där. I Furusund, hos goda vännerna från Yxlan där vi var närmaste grannar runt kröken. Jag hittar bilderna när jag letar efter andra och ser att jag glömt lägga ut dem på bloggen. Här kommer de med hälsning till dem båda, lite i efterskott.

Nu bor de i vacker lägenhet tio meter från Furusundsleden där kan räkna in de stora Finlandsbåtarna flera gånger om dagen och kvällen. Här angör en lite mindre båt själva Furusundsbryggan precis utanför deras köksfönster.

Det är december, kallt och snöigt. Mörkt. För många av er i Sverige är det säkert fortfarande så. Men inne hos B och L pågår förberedelser av mått. B är utbildad skärgårdsguide men eftersom hon levt hela sitt liv på Yxlan kan hon det mesta ändå. Vi gick på kurs hos henne för att ta jägarexamen och hon sköt själv strax därpå en älg. Hundar har de alltid haft och våra har lekt och haft roligt ihop.

Båda kan de allt om alla skogens djur och växter och nu guidar B alla som vill se den här delen av Stockholms skärgård. Eller håller föredrag som det nu är dags för.

Lite tillbakalängtan kan jag känna när jag ser alla böckerna hon visar. Vi är många med kärlek till skärgården och alla öarna: Svartlöga, Rödlöga, Blidö, Gräskö.

Böckerna längst till vänster handlar om "Vagnsunda, skärgårdsbyn vid vägens slut", som boken heter. Ett smultronställe på Yxlan, ett riktigt byparadis vid vattnet som fortfarande lever år om. Och boken "Från tid till annan" handlar om den del på Södra Yxlan där vi själva bodde. Åh, så mycket intressant det finns att läsa om hur man levde och bodde i skärgården - från för många hundra år sedan med rysshärjningar och annat elände till mångsysslarperioden med småjordbruk, fiske, jakt och båtbygge.

Och vilken tur att det finns entusiaster och kunskapsspridare som B. Genom henne lever det vidare, det fascinerande skärgårdslivet.