Rosor och rosor....

Mitt i våra förberedelser för den i år tidigarelagda sverigeresan med husbilen kommer käre maken på söndagmorgonen och berättar att han haft en besvärligt natt med stickningar, klåda och allmänt ont i pannan och övre hårfästet (det i och för sig obefintliga:-). Och undrar vad detta kan vara.

Jag ser begynnande rodnad och tendenser till små knottror och eftersom jag faktiskt är erkänt bra på att ställa diagnoser tidigt och korrekt - yrkesskada förmodligen - tänker jag genast: BÄLTROS.

Hade det inte varit för att min mamma drabbats av detta just i pannan och i ögat för ett par år sedan hade jag nog tänkt i de klassiska bältrosbanorna (de som ger symptom mest på bålen) och trott att detta var något mystiskt annat.

Nu avvaktar vi under söndagen men på måndagen har det hela förvärrats och jag skriver mitt vanliga brev på överkursmedicinsk franska till husdoktorn och skickar ner mannan med det i handen och en förfrågan om utifall inte detta är vad vi tror. Och ögat har dessutom börjat bli rött och rinnigt och det känns riktigt oroligt. Jag  ber vår husläkare ringa mig efter undersökningen vilket hon också gör.

Jodå, mycket riktigt - det är "le zona" som varicella zoster eller bältros heter på franska. Något atypiskt och tack och lov i begynnelsen så man kan sätta in antivirusmedel inom de 72 timmar som gäller. Hon skriver ut ett antal läkemedel men eftersom ögat är påverkat (vilket kan ge svåra besvär om de inte behandlas i tid) vill hon att jag ringer till vår ögondoktor.

Jag framhåller ju - till mångas förundran i Sverige och ibland också irritation tror jag, den makalösa franska sjukvården -  men just när när det gäller att få tider till oftalmologerna brukar det ta några månader så jag ställer mig tveksam till hur det ska gå. Jodå säger Madame  Husläkare, det är bara att hälsa från mig och säga att det är akut så går det nog bra.

Och se, doktorn,  som håller till ett par km från oss svarar själv inom några minuter och  när han hör vad det handlar om säger han åt mig att skicka mannen direkt ner till honom för undersökning. Han tar emot utan väntetid, mannen får gå före andra patienter, undersöks och det konstateras att det är vad det är. Tack och lov är ögat inte så illa angripet än - han kompletterar med ytterligare antivirusmedel och antibiotikakräm - och sköljmedel och säger sen att det inte alls är något körförbud inför den långa sverigeresan i nästa vecka utan det kommer att gå bra.

Inom loppet av två och en halv timme har mannen besökt och undersökts av två läkare, varav en specialist och sen varit på apotek och fått hjälp med att hämta ut ett icke oansenligt antal läkemedel. Körtiden inkluderad. Behandling insätts omedelbart och det tar en bra stund att klura ut vad som är vad - bara ögonen ska skötas fem gånger per dygn, skalpen smörjas sex gånger och antivirustabletter i högdos tas tre gånger per dygn. Det blir en lång lista i badrummet!!

Nu ett dygn senare har det hela lugnat ner sig - alla symptomen verkar klinga av och vi kan pusta ut. Det enda som är tråkigt är att det planerade barnbarnsbesöket fick ställas in. Småttingarna har inte haft vattkoppor och man vill inte gärna att de ska smittas och få det just nu. Det är ju samma virus så det känns inte så roligt att utsätta dem för det heller. Deras chokladpåskägg står här därför och väntar i kylskåpet, vi får väl se om de kan tas med på vägen upp till Luxemburg vid resan nästa vecka.

När vi är i Sverige har vi det franska huset väl omhändertaget inklusive trädgården. Under just den här tiden och ett par veckor framåt brukar våra Flammentanzrosor blomma som bäst och det är bara att konstatera: av de olika rosor man kan välja emellan så föredrar vi dem!