Angående inlägg om långt eller kort hår över en viss ålder kommer här ytterligare tankegångar i ämnet. Jag tycker mig - rätt eller fel - här i Frankrike se att man är mindre ortodox kring den här gamla sanningen att kvinnor över en viss ålder ska ha håret kortklippt och inte envisas med jättelångt hår som i tonåren.
Överhuvudtaget tar ju franska kvinnor (i storstäderna, inte på landsbygden) ut svängarna mera när det gäller att klä sig feminint och kanske i svenska ögon utmanande. De har en förmåga att gå på skyhöga, sylvassa högklackade skor som numera skulle fått mig på fall efter en kvart. Å andra sidan minns jag ju att jag själv gick så utan problem jobbdagarna igenom men det var ju bra länge sen förstås. Korta kjolar har man också, smala byxor och nästan alltid svarta strumpor.
Häromdagen, den 8 mars, just på kvinnodagen var jag på en utställning som uppmärksammade just detta. "Femmes" hette den. Och publiken bestod förstås mest av kvinnor. Här är några av dem i minglet och det är bara att konstatera att de alla verkar vara i femtioplusåldern och att ALLA på den här bilden har kort hår. Alltid lika snyggt uppklippta och välfriserade och man slipper här också den fullständigt gräsliga hennafärgen som fortfarande finns kvar i Sverige. Ska det vara åt det röda hållet är det mera stilfullt gjort - klicka på bilden och se själva.
Ingen färgar heller här håret helt kolsvart som man också ofta ser i Sverige. Det är alltid nyanserat även om det är mycket mörkt och slingor används flitigt för att mjuka upp intrycket, det ser jag ju hos Martine, min byfrissa. Ingen skulle heller komma på tanken i våra år att färga håret i flera olika neonfärger - det är möjligen förbehållet vissa ungdomsgrupper i storstäderna men inte i övrigt.
På några av mina andra bilder från den här konstutställningen står kvinnor - unga och också gamla med längre hår. Det verkar som vanligt vara en slags blandning men ändå tycker jag mig se den här trenden att just äldre kvinnor väljer att behålla sitt hår långt. Så gjorde man ju förr i Sverige också även om det då alltid var uppsatt i mer eller mindre stränga fula knutar i nacken.
Många väljer att sätta upp håret, många unga har det antingen utslaget en bit ner på ryggen eller i hästsvans. Det och jeans och svarta täckjackor är standardutstyrsel för tonåringar idag. Plus stövlar i olika utformning, ofta högklackade de också.
Själv ler jag fortfarande åt mina "tantpapiljotter" och har ännu inte prövat dem. Mitt eget tunna skandinaviska hår, som visserligen alldeles naturligt fått en av fransyskorna avundsjukt betraktad silverfärg är lika bångstyrigt och väljer att falla ihop platt efter en föning som åtminstone den första kvarten ser ut att ge lite volym och luft. Jag ska pröva lite knep framöver - har bland annat hittat ett torrschampoo som kanske kan ha viss effekt - men känner jag mig själv kommer jag att nå en viss gräns och sen tar Martine hand om det hela och tycker nog att min vanliga pagefrisyr ändå är den som är mest klädsam.
Men kort som damerna har det på bilden blir det inte!!
Men hur ska du ha det? "Får" man göra som man vill med håret eller inte i en viss ålder? Ja till långt tydligen, men nej till neon?;-)
SvaraRaderaHenna kan verkligen vara otroligt snyggt, även om jag personligen gillar den djupare kopparröda nyansen mer än den som lätt blir lite morotsfärgad på ett ljusare hår. Dessutom är det, vågar jag påstå, den kulturradikala vänstern som har störst förkärlek för henna upp i åldrarna. Dessa kvinnor klär sig ganska ofta både färgstarkt och intressant, tycker jag. Helhetsintrycket blir möjligen lite stereotypt - men så det är ju den eleganta fransyskan också, typ Christine Lagarde.
Cruella, man får förstås göra exakt som man vill😀
SvaraRaderaLite svårare är det nog nu jämfört med andra konformistiska tidsepoker. Tänker på min mormor, född 1903, som hade rygglångt hår fram till konfirmationen men sen skulle det klippas och man fick inte ha långt hår utsläppt som en ung flicka längre.
Det går mode i allt och vi är ju lyckligt lottade som kan välja betydligt friare än förr. Ich också färga håret. Morots-eller neonfärgat, det gör man ju som man vill.
Personligen är jag ju bra förtjust i Christine la Garde även om jag aldrig skulle klara att leva upp till hennes stil.
Annan sak att fundera över kring hårfärger. När slutar svenska kvinnor att färga över det gråa håret (svart, rött, blont) och låter naturen ta ut sin rätt? Det tar ju sin tid förstås och är säkert smärtsamt för många. Hur lönge ska man hålla på att låtsas att man är yngre genom att dölja sin naturligt åldrande hårfärg?
Hej! Jag har hittat tillbaka till dig det känns skoj. Det var änge sedan jag hade långt hår men ser alt fler även lite äldre som har det. Har heller aldrig färgat det men har en dotter som har haft olika färger nästan varje vecka. Blått, grön, svart och rött. jag är inte alls bekymrad över det gråa och tänker att det får vara som det är. Men vet att det är många som tänker annorlunda.
SvaraRaderaJag är impad av att du vet så mycket om hur fransyskor och svenskor i allmänhet har håret. Det vet inte jag, för det finns ALLA variationer, både i tv och i de städer där jag rör mig. Jag skulle inte kunna säga att svenskor har det si eller så.
SvaraRaderaHär var det visst någon som är lite ironisk:-), väntar med spänning på fortsättningen:-), och ja jag är också imponerad, både av ämnet och debatten;-)
SvaraRaderaMarianne/Bloggblad. Du behöver inte vara impad av mina hårfrisyrkunskaper. Som i de flesta fall är det ju en personlig uppfattning och reflektion och det skriver jag ju också.
SvaraRaderaDet KAN också vara samma sak som när man är gravid - då ser man ju bara bebismagar runtomkring sig. För att jag just nu är fokuserad på lite längre hår ser jag mest kvinnor med halvlångt och långt hår. Men bilden från konstutställningen visar ju just där det motsatta. Men det långa överväger, jag har nu kollat särskilt extra på tv t.ex
Men, chacun sa vie som man säger här - det här är ju bara ytliga tankar och inget att ta på allvar.
Det säger jag till den okände Martin Luther också - det finns ju varken ironi eller en spännande debatt kring detta? Det blir nog inte så värst mycket mer att säga kring det här - för tillfället känns det också helt irrelevant då mina tankar och känslor är helt upptagna av den fruktansvärda flygkatastrofen bara några mil från oss.
Jag såg på facebook, på ett foto som du har taggats i, att du ju nästan har hår som Maria Montazami.
SvaraRaderaBloggblad. Haha. Inte för att jag riktigt vet vem denna Maria är, vi är omedvetna om henne härnere.
SvaraRaderaÄr det en blond Hollywoodfru i verkligheten? Man vet ju inte vad man ska tor om man blir jämförd med henne men jag tror mig ana att hennes hårsvall i så fall är betydligt fylligare än mitt. Jag råkade vara nytvättad i håret och vinden låg på bakifrån. Idag, två dagar senare är det hela en katastrof som vanligt.
Oj, har du missat Maria Montazami? Du får googla på namnet, så kommer säkert en bild. Helst ska det vara film - för hon pillar och puffar på håret PRECIS hela tiden medan hon pratar. Så vad hennes största intresse är, är inte så svårt att gissa. Hennes uttalanden om saker och ting är obetalbara.
SvaraRaderaJag får skäll av familjen för att jag är så okulturell att jag tittar på Hollywoodfruarna, men jag är helt fascinerad av hur man kan leva så ytligt och bara gå in för att vara smal, slät och botoxad och spendera pengar för att impa på andra.
Lika fascinerad som jag är av att se dokumentärer om "vanliga" människor... som ofta är mer intressanta än lyxlirarna.
Marianne, det känns ju inte sådär jättekul att bli jämförd med den här sortens kvinna. Både när det gäller hår (som jag mig veterligen aldrig pillar i)!och precis allt annat känner jag mig helt främmande inför vad hon står för. Jag lever inte den sortens liv helt enkelt. Är heller inte ens intresserad av att följa hur man lever den sortens liv. Jag har under många år arbetat för amerikanskt, mycket seriöst medicinskt företag med bas i Kalifornien och känner väl till de olika livsstilarna där. Alla är inte en Maria M.
SvaraRaderaJag lägger dessutom mycket sällan ut selfies eller bilder på min familj ( för att jag inte får av juridiska skäl helt enkelt) så bara för att jag tar upp en fundering över långt/kort hår över en viss ålder på min egen blogg går det inte att dra några som helst slutsatser om vem jag är eller vem jag ev. liknar i hollywoodhänseende..
Men oj, hjälp!! Du tror att jag jämför dig som person med henne! Verkligen inte, vad tråkigt att du misstolkade så. Jag berättade ju bara vem hon är. Hon har ett fantastiskt fint hår, och jag har förstått att många kvinnor vill ha sån frisyr. Det var den absolut enda kopplingen. Jag lovar. Jag kallar den "Montazamifrisyr" vem jag än ser den på, och skojade om att är på väg att få en sån. Sen frågade du vem hon är. Jag borde alltså inte ha förklarat det? Vill du att jag ber om ursäkt för att jag svarade på din fråga?
SvaraRaderaInte för ett ögonblick har jag jämfört henne med dig i övrigt. Men jag vet ju att det lätt uppstår missförstånd och feltolkningar i nätkommunikation. Det är inte första gången du och jag har råkat ut för det.
Eftersom jag har hörapparater ibland behåller jag mitt hår halvlångt. Det döljer dem perfekt. Dessutom är Kent (maken) förtjust i långt hår även om jag inte har SÅ långt hår som han älskar.
SvaraRaderaJag färgar mitt hår blont så länge jag kan - jag vill gärna se yngre ut :-). Kent färgar det hemma, så det är ingen större utgift. Det spelar ingen roll, men grått eller vitt hår gör att man ser gammal ut, eller hellre, att man ser så gammal ut som man är...
Det är kul när folk ofta säger: "Fyller du 80 nästa år, det skulle man ALDRIG kunna tänka sig."
Jag önskar dig och din make en Glad Påsk
Ingrid
Marianne, jag är själv ledsen. Jag ser ju nu att din utgångspunkt inte varit att jämföra Maria med mig utan att kommentera att mitt hår såg ut att likna hennes. Men när jag sen gick in och kollade vem hon var blev jag ju rädd att du i övrigt kanske också gjorde en jämförelse. Eftersom den här hårdiskussionen på ett plan är väldigt ytlig och obetydlig vill man ju inte förknippas med sånt.
SvaraRaderaDet är, som du säger, lätt att det blir missförstånd i nätkommunikationen men det här kan ju inte missuppfattas: GLAD PÅSK!!
ingrid. Samma hälsning skickar jag dig. Mitt hår är lyckligtvis varken grått eller vitt utan fick alldeles naturligt någon slags vitblond färg som alla fransyskorna avundas mig. Så jag behöver inte göra någonting mer än att fundera över om jag just nu ska återgå till ungefär samma pagefrisyr som du har:-)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNej, en glad påsk kan inte misstolkas! Men återigen blir jag påmind om att det gäller att vara försiktig med det skrivna ordet där inte tonfall, gester, blinkningar framgår. Och där man dessutom får vänta ett tag på svar och inte snabbt kan förklara.
SvaraRaderaJag är ganska djup inuti, men väldigt fåfäng på ytan. Har väldigt svårt att förlika mig med att skalet ser äldre ut än vad jag känner mig.
Nog får gamla damer ha håret precis som de vill säger min make Martin, det där att han sitter på axeln och trycker ned folk är bara en vandringssägen. Martin är en riktigt rolig filur och fick mig i en silltunna, ja ni vet köpmannen som åkte till nunneklostret med sill och tog nunnor tillbaka i tunnorna, allt enligt Martins idé. Han ordnade för alla och tänkte sig en adelsman till mig men jag ville hellre ha Martin och brygga lite öl till honom, vin hade vi inte som du har så gott om. Och nu säger han att visst finns det likheter, hm mellan den blonda långhåriga damen och dig, ja om du skaffar lika långa lockar, jag ser det också på fotot här i RivieraNytt, maken läser annan litteratur förstås. Nej nu måste vi fortsätta med påsken och dess budskap, önskar dig en trevlig fortsatt påskhelg gör Katharina!
SvaraRaderaGlad Påsk tillönskas också Martin och Katharina Luther von Born, dock med viss förundran att den ena tycks läsa svensk medlemstidning och finna likheter mellan bloggerskan och andra här nämnda?
SvaraRaderaSen vore det förstås trevligt med upphörande av pseudonymer och utklivande ur anonymitet - det är ju alltid roligare när man vet med vem man kommunicerar.
Och till sist en fråga: nog är det Jante som sitter på axeln, den käre Martin lär som sagt ha varit en riktigt trevlig prick!
Jovisst är det Jante, ett ganska dumt påfund tycker jag, Martin tänkte sig mer arbeta, arbeta och aldrig göra några klassresor, bli vid din läst tills du dör, lite dumt det med, Calvin har mer moderna tankar att det är självklart att utvecklas och då byta yrke. Så kan det vara och Martin har en del annat i bagaget som inte är så humant. Eller rumsrent. Nog om det men nog trodde jag också att även Monet var en pseudonym? Och inte på riktigt idag, visserligen ungefär 350 år yngre än Martin men ändå:-). Det första fotot som är lite suddigt på trädgården har lite av Monet över sig, lite grand. Fint med belysning!
SvaraRadera