Två gånger på ganska kort tid har vi inviterats till fransmän nära oss. Det har varit på en fredag eller lördag kväll med början kl. halvåtta. Runt det klockslaget - här kommer man aldrig exakt på minuten. Och man har sagt: "kom över på en apéritif". Nu har vi lärt oss att det i praktiken betyder "apéritif dinatoire", där det sista ordet är härlett från franskans "diner", äta middag.
Det här är en kul och annorlunda mötesform. Man kommer dit, det är lättsamt och avspänt men ändå genomtänkt och omtänksamt utformat. Man erbjuds en drink - och här har vi noterat att fransmännen gärna tar en gin och tonic, en whisky eller en annan typ av "drink" och inte alls alltid som vi tror ett glas vin. Det dricker man också men som sagt, gärna en riktig drink till att börja med. Sen dricks det inte särskilt mycket totalt sett och man blir aldrig berusad, möjligen lite mera pratsam, det är allt.
Man får en serviett och några tandpetare till sitt förfogande och bjuds sedan på en massa små goda saker - typ tapas. Nötter, avocadoröra, olivröran tapenade och marinerade musslor och oliver förstås. Men också baconlindade godsaker, minipizzor, små quiche lorraine, minismörgåsar med gåslever, små bläckfiskar, starka korvar, ja allt man kan tänka sig i form av små minirätter.
Att det heter dinatoire förstår man. För sitter man där och mumsar i sig av de här läckerheterna så blir man efter ett tag väldigt mätt och har inte minsta tanke på att det inte serveras middag. Det är heller inte meningen - det här är vad som bjuds och lättsamt och enkelt är det som sagt. Därmed inte sagt att det inte kräver sina förberedelser men när man sitter där i vardagsrummet och smuttar på sina glas, pratar om ditt och datt och förser sig av småsakerna - känns det väldig opretentiöst och som en lättsam umgängesform.
Nu har vi också lärt oss att man inte sitter kvar till klockan elva på kvällen. Kanske fram till nio - tio men inte längre. Så har man tillbringat en trevlig kväll utan alltför stora pretentioner från någondera hållet. Apéritif dinatoire - det ska vi också bjuda på nästa gång!!
Härligt! Det låter lite som förr när vi var studenter och umgicks mycket mer lättsamt än numera när det krävs trerätters... minst.
SvaraRaderaalltså, gästerna kräver det väl inte, men det räcker att se "halv åtta hos mig" för att förstå att allt ska vara hemlagat från grunden och förstås i tre välkomponerade rätter där älgen ska vara hemskjuten och vinet hemtrampat...
SvaraRaderaLåter underbart och "kravlöst"!!! Bra tid också:)Härligt! Må så gott. kramar Christina
SvaraRaderaVäldigt trevligt! När jag är hos syrran i Paris är det tradition att bjuda in de två jättetrevliga killarna ovanpå till just detta. Med skillnaden att det oftast fortsätter hos dem fram till klockan fyra på morgonen eftersom de kan röka i sin lägenhet och har en välfylld vinkyl;-)
SvaraRaderaBloggblad, visst är det hemskt att man ska tveka att bjuda hem till och med gamla goda vänner bara för att man känner press från... ja, vem då? Bort med sånt!
SvaraRaderaLiten historia: När min yngsta gick i femman skulle hon och två kompisar ordna klassfest en fredag kväll. De hade fått låna skolan och ordnat nyckel själva. Klockan sex på en fredag skulle det börja. På torsdag kväll ringde de runt och bjöd in alla.
När det började dra sig mot fem på fredagen började jag och R, den andra mamman som skulle finnas till hands, undra om det skulle bli något. Visst, tjejerna gick på konsum och handlade chips ("inga popcorn, det blir så skräpig), saft ("inte läsk, det blir sånt krig om läsk") och färdig pizzadeg på rulle plus lite ingredienser. På med ugnar och musik och till verket. Gästerna fick själva komponera pizzorna.
Det är en ledstjärna för mig numera. Ibland vill jag bjuda mer storslaget, det vill säga inte flott men gott och mycket och hembakat och så. Men jag vill inte känna några sådana krav, bara trams. Det är ju umgänget och avkopplingen som är det viktiga!
Jag tycker att det låter ungefär som hemma i Västerbotten, där man inte krånglar till det så mycket.
SvaraRaderaHär finns sällan förrätter (har det öht funnits i mitt liv ...?) och man tager helt enkelt vad man haver.
Då blir det heller inte så pretentiöst och inte behöver värdinnan oroa sig heller ,-)
Till alla: javisst är det en trevlig sed eller sätt att umgås. Att man kan sitta kvar inpå småtimmarna, det tror jag också men vi har stämt av vad som är "kutym" och i normalfallet så stannar man ett par timmar, inte mer.
SvaraRaderaNär det gäller "halvåtta" och liknande program så finns de här i Frankrike också. Plus kockprogram av samma typ som i Sverige finns också, bl.a ett som heter Masterchef och det kan jag säga att likheterna med Sverige är små. Här är det HÖG klass på allt, kockprogrammen är helt sanslösa med till slut gråtande deltagande inför de krav som ställs. Halv åtta heter "Un diner presque parfait", en nästan perfekt middag.
Och här betygssätts precis allt: Det ska vara ett tema för kvällen, typ Vilda Västern eller flygvärdinna och gästerna får delta i små jippon när de kommer. Drinkarna före maten är otroliga blandningar av exotiska saker, tilltuggen likaså. Självklart är det trerätters och den stackars kocken står i sitt lilla vanliga franska pyttekök och svettas över konstiga ingredienser och gör fantastiska uppläggningar. Sen sitter folk och intervjuas inne på toaletten (icke-stylad, bland tandkrämstuber och skrynkliga handdukar) och dissar det mesta. Njäe det och det var fel, för salt, för kallt, för mycket, för litet. Vilket gnäll!!
Konstigt nog serveras bara vatten till de här måltiderna när det i verkliga livet skulle varit vin. Man vill väl ha nyktra deltagare kanske.
Trevligt! Vi härmar vidare och kommer att bjuda på "dinatoire" i växthuset när det är uppsatt :D
SvaraRaderaJättefin blogg
SvaraRadera