fredag 6 januari 2012
tisdag 3 januari 2012
Franska restaurangdetaljer
På den enstjärniga Michelinrestaurangen i Dijon där vi äter en gudomlig julmiddag är det inte bara magen som blir tillfredsställd. Inredningen är väldigt vacker, japaninspirerad med spännande och annorlunda detaljer. Precis vid min plats finns den vita väggen som jag förstås måste känna på. Och jo, det är riktigt rinnande vatten, jag blir bara lite blöt om handen!
Och lampan på bordet, den som ser ut att lysa via en bränd tändsticka. Det är förstås en illusion, tändstickan håller sig på samma sätt måltiden igenom. Smöret ligger upplagt i vackra träfat, besticken oklanderligt placerade och överallt i tak och på väggar finns vackra och annorlunda detaljer att titta på.
När vi sen kommer tillbaka till vårt rum har ljusen tänts i fönstren mittemot och vi har som en egen liten minikyrka utanför oss. En fin och annorlunda kväll - såna får man inte ofta och det gäller att glädja sig åt både mat och hela upplevelsen!
Och lampan på bordet, den som ser ut att lysa via en bränd tändsticka. Det är förstås en illusion, tändstickan håller sig på samma sätt måltiden igenom. Smöret ligger upplagt i vackra träfat, besticken oklanderligt placerade och överallt i tak och på väggar finns vackra och annorlunda detaljer att titta på.
När vi sen kommer tillbaka till vårt rum har ljusen tänts i fönstren mittemot och vi har som en egen liten minikyrka utanför oss. En fin och annorlunda kväll - såna får man inte ofta och det gäller att glädja sig åt både mat och hela upplevelsen!
Fransk matkonst 2
På hemväg från julfirande i Luxembourg bor vi på ännu ett anrikt hotell i Dijon (för den som undrar ligger staden Dijon ungefär mittemellan Luxembourg och vår sydfranska by och är det är lagom som övernattningsplats).
Här har vi också bott en gång förut, hotellet heter Le Chapeau Rouge, den Röda Hatten och är ett ombyggt privathem med mycket charm, mitt inne i staden. Förra gången vi kom dit var restaurangen stängd och maken begav sig ut för att leta efter hämtpizza som vi åt med händerna på rummet. Det gick bra men den här gången sa vi oss att vi skulle unna oss restaurangens Julmeny.
Denna restaurang är välkänd och har minsann en stjärna i Guide Michelin. Fantastiskt vackert inredd i halvjapansk sober stil med mycket "zen" som man kallar stilen. Och en julmeny som lät fantastisk. Det var för övrigt det enda som bjöds så det var antingen eller. Den som är road av köksfranska får menyn att öva på.
Här var stil och betjäning ett strå vassare, vi hade säkert fyra olika personer som servade oss. Det går inte att beskriva maten i detalj men som vanligt får man små "amuses bouches", aptitretare. Och de här hade klart japanska inslag. Sen gåslever igen förstås, den här gången i små runda format med någon form av tryffelglasyr. Ja, den smaken kan baras inte beskrivas.
Inte heller havskräftorna från Bretagne i någon fantastisk och fantasifull sås, efterföljda av perfekt stekt, troligen hälleflundrebit på vackert upplagda rotsaker igen. Och småsvampar. Det är inte klokt så vackert och kreativt det blir, man vågar nästan inte äta så vackert är det.
Sen kom en köttbit, troligen kalv med vidunderlig tryffelsås och några ovanliga men fantastiskt goda tillbehör. Alldeles lagom portioner när det är så här många rätter, man äter och n j u t e r men blir inte mätt. Tur är väl det när första efterrätten kommer in. Hade det varit i ett annat sammanhang hade jag lagt ut bilden som bildgåta.
Titta på "julgranskulan" med silverdekoration. Man fick knacka lätt på den och ut rann den underbaraste chokladmousse. Och nästa efterrätt var ett fantastiskt konstverk bara det med smaker av anis och fänkål.
De sista små godsakerna hörde till kaffet, små "mignardises" som det heter, de stod inte upptagna på menyn ens.
Till detta drack vi rekommenderat rött och vitt vin från Alcase och Borgougne, så långt från vårt vardagsrosé man kan komma.
Restaurangen var full av juldagsätande gäster, många med japansk ursprung. Jag ska visa lite inredningsdetaljer också, det var så fantastiskt rofyllt och vacker med rinnande vattenväggar, stilrena ljusarrangemang och dämpad atmosfär. Och så denna service!! Har man en Michelinstjärna gäller det ju att leva upp till den och inte för att vi är några experter men bättre än så här blir det knappast! Only in France!!
Här har vi också bott en gång förut, hotellet heter Le Chapeau Rouge, den Röda Hatten och är ett ombyggt privathem med mycket charm, mitt inne i staden. Förra gången vi kom dit var restaurangen stängd och maken begav sig ut för att leta efter hämtpizza som vi åt med händerna på rummet. Det gick bra men den här gången sa vi oss att vi skulle unna oss restaurangens Julmeny.
Denna restaurang är välkänd och har minsann en stjärna i Guide Michelin. Fantastiskt vackert inredd i halvjapansk sober stil med mycket "zen" som man kallar stilen. Och en julmeny som lät fantastisk. Det var för övrigt det enda som bjöds så det var antingen eller. Den som är road av köksfranska får menyn att öva på.
Här var stil och betjäning ett strå vassare, vi hade säkert fyra olika personer som servade oss. Det går inte att beskriva maten i detalj men som vanligt får man små "amuses bouches", aptitretare. Och de här hade klart japanska inslag. Sen gåslever igen förstås, den här gången i små runda format med någon form av tryffelglasyr. Ja, den smaken kan baras inte beskrivas.
Inte heller havskräftorna från Bretagne i någon fantastisk och fantasifull sås, efterföljda av perfekt stekt, troligen hälleflundrebit på vackert upplagda rotsaker igen. Och småsvampar. Det är inte klokt så vackert och kreativt det blir, man vågar nästan inte äta så vackert är det.
Sen kom en köttbit, troligen kalv med vidunderlig tryffelsås och några ovanliga men fantastiskt goda tillbehör. Alldeles lagom portioner när det är så här många rätter, man äter och n j u t e r men blir inte mätt. Tur är väl det när första efterrätten kommer in. Hade det varit i ett annat sammanhang hade jag lagt ut bilden som bildgåta.
Titta på "julgranskulan" med silverdekoration. Man fick knacka lätt på den och ut rann den underbaraste chokladmousse. Och nästa efterrätt var ett fantastiskt konstverk bara det med smaker av anis och fänkål.
De sista små godsakerna hörde till kaffet, små "mignardises" som det heter, de stod inte upptagna på menyn ens.
Till detta drack vi rekommenderat rött och vitt vin från Alcase och Borgougne, så långt från vårt vardagsrosé man kan komma.
Restaurangen var full av juldagsätande gäster, många med japansk ursprung. Jag ska visa lite inredningsdetaljer också, det var så fantastiskt rofyllt och vacker med rinnande vattenväggar, stilrena ljusarrangemang och dämpad atmosfär. Och så denna service!! Har man en Michelinstjärna gäller det ju att leva upp till den och inte för att vi är några experter men bättre än så här blir det knappast! Only in France!!
Fransk matkonst 1
Under vår resa till Luxembourg bor vi först på gammalt anrikt hotell inne i Dijon. Restaurangen är välkänd och vi åt där för ett par år sedan och beslöt oss för att kosta på oss en sån där alldeles fransk middag, en sån som karaktäriseras av oerhört kreativa och smakfulla rätter. Upplagda som små konstverk och sen sitter man där och vet inte riktigt vad det är man äter. Mer än att det är gudomligt gott.
I juletider är det mycket med gåslever. Jag får en stor bit, tillsammans med gåslevermousse med portvin. Maken får en gudomlig köttgryta och mina fyra små helt perfekt stekta pilgrimsmusslor serveras med vackert upplagda rotsaker.
Alldeles lagom mycket, serverat i sober tystnad av uppmärksam personal som ser till att vinet fylls på, brödsmulorna sopas bort och glömmer inte att klappa lilla hunden också!
I juletider är det mycket med gåslever. Jag får en stor bit, tillsammans med gåslevermousse med portvin. Maken får en gudomlig köttgryta och mina fyra små helt perfekt stekta pilgrimsmusslor serveras med vackert upplagda rotsaker.
Alldeles lagom mycket, serverat i sober tystnad av uppmärksam personal som ser till att vinet fylls på, brödsmulorna sopas bort och glömmer inte att klappa lilla hunden också!
söndag 1 januari 2012
Nyårsafton 2011. Trädgårdspromenad i sydfransk by
Lite upp och nervända världen är det för oss också här nere i södra Frankrike. Somt är som det ska, fällda eklöv till exempel. Och lite skrumpna nyponrosor. De eviga cyklamenblommorna som tål allt får nu sällskap av okända skott av någon vårblomma. Kan det vara minipåsklilja?
Först tog vi in hängmattan. Den tog så mycket plats i våra minimala förråd att vi sa oss att den lika gärna kan få hänga kvar ute. Och påminna om de verkliga sol- och värmedagarna.
Vi har annan okänd växtkraft också - de gula margueriterna sätter fart och så gör de lila "potatisblommorna" också. Plus några andra växter jag inte har en aning om vad de heter. Rosorna har för länge sen tappat sina blommor men de gröna bladen sitter delvis kvar.
Det är tyst och stilla i trädgården. Vinden har gett med sig och på himlen syns mest strecken över flygplanen som passerat. Kanske på väg till Toulon/Hyères, närmaste flygplats. Eller till något av militärflygfälten som också finns här i närheten. Ingenting vi störs av iallafall.
Först tog vi in hängmattan. Den tog så mycket plats i våra minimala förråd att vi sa oss att den lika gärna kan få hänga kvar ute. Och påminna om de verkliga sol- och värmedagarna.
Vi har annan okänd växtkraft också - de gula margueriterna sätter fart och så gör de lila "potatisblommorna" också. Plus några andra växter jag inte har en aning om vad de heter. Rosorna har för länge sen tappat sina blommor men de gröna bladen sitter delvis kvar.
Det är tyst och stilla i trädgården. Vinden har gett med sig och på himlen syns mest strecken över flygplanen som passerat. Kanske på väg till Toulon/Hyères, närmaste flygplats. Eller till något av militärflygfälten som också finns här i närheten. Ingenting vi störs av iallafall.