Fransk matkonst 2

På hemväg från julfirande i Luxembourg bor vi på ännu ett anrikt hotell i Dijon (för den som undrar ligger staden Dijon ungefär mittemellan Luxembourg och vår sydfranska by och är det är lagom som övernattningsplats).

Här har vi också bott en gång förut, hotellet heter Le Chapeau Rouge, den Röda Hatten och är ett ombyggt privathem med mycket charm, mitt inne i staden. Förra gången vi kom dit  var restaurangen stängd och maken begav sig ut för att leta efter hämtpizza som vi åt med händerna på rummet. Det gick bra men den här gången sa vi oss att vi skulle unna oss restaurangens Julmeny.

Denna restaurang är välkänd och har minsann en stjärna i Guide Michelin. Fantastiskt vackert inredd i halvjapansk sober stil med mycket "zen" som man kallar stilen. Och en julmeny som lät fantastisk. Det var för övrigt det enda som bjöds så det var antingen eller. Den som är road av köksfranska får menyn att öva på.

Här var stil och betjäning ett strå vassare, vi hade säkert fyra olika personer som servade oss. Det går inte att beskriva maten i detalj men som vanligt får man små "amuses bouches", aptitretare. Och de här hade klart japanska inslag. Sen gåslever igen förstås, den här gången i små runda format med någon form av tryffelglasyr. Ja, den smaken kan baras inte beskrivas.

Inte heller havskräftorna  från Bretagne i någon fantastisk och fantasifull sås, efterföljda av perfekt stekt, troligen hälleflundrebit på vackert upplagda rotsaker igen. Och småsvampar. Det är inte klokt så vackert och kreativt det blir, man vågar nästan inte äta så vackert är det.

Sen kom en köttbit, troligen kalv med vidunderlig tryffelsås och några ovanliga men fantastiskt goda tillbehör. Alldeles lagom portioner när det är så här många rätter, man äter och n j u t e r men blir inte mätt. Tur är väl det när första efterrätten kommer in. Hade det varit i ett annat sammanhang hade jag lagt ut bilden som bildgåta.

Titta på "julgranskulan" med silverdekoration. Man fick knacka lätt på den och ut rann den underbaraste chokladmousse. Och nästa efterrätt var ett fantastiskt konstverk bara det med smaker av anis och fänkål.

De sista små godsakerna hörde till kaffet, små "mignardises" som det heter, de stod inte upptagna på menyn ens.

Till detta drack vi rekommenderat rött och vitt vin från Alcase och Borgougne, så långt från vårt vardagsrosé man kan komma.

Restaurangen var full av juldagsätande gäster, många med japansk ursprung. Jag ska visa lite inredningsdetaljer också, det var så fantastiskt rofyllt och vacker med rinnande vattenväggar, stilrena ljusarrangemang och dämpad atmosfär. Och så denna service!! Har man en Michelinstjärna gäller det ju att leva upp till den och inte för att vi är några experter men bättre än så  här blir det knappast! Only in France!!