Efter att ha lämnat den charmiga campingen Vita Grindarna på Djurö där barnbarnet L har döpts i Djurö kyrka ställer vi in gps:en mot Ljusterö där goda vänner väntar oss.
Vi väljer att åka över Resarö och Vaxholm. Där tömmer vi toalettank och gråvatten (disk- och tvättvatten för den som inte vet) och tankar färskvatten på en camping i Vaxholm.
Vi passerar Åkersberga där vi har en inbokad läkartid för kontroll av ett djupt och obehagligt sticksår i makens ena ankel. Det blir lugnande besked men antibiotika för säkerhets skull. Vi har medelhavsvärme - det är faktiskt 35 grader varmt! Så kör vi den sista biten på välkänd väg 276 ut i vårt kära Roslagen. På färjan över till Ljusterö konstaterar maken förnöjt att han nu verkligen känner sig hemma - inte mindre än tre gula vägverksfärjor har vi tagit på vägen hit.
Det är hemvant. Under alla åren på Yxlan, vår ö nära Furusund, hade vi färjetidtabellen inprogrammerad i ryggmärgen. Man visste exakt när det var dags att lämna hemmet för att hinna med färjan och likadant på väg hem.
Vi möts av goda vännerna K och A som - efter att vi med viss möda konstaterat att det inte går att parkera husbilen på deras tomt - för brant backe upp dit - bjuder oss på champagne och gott rosévin med underbar "gubbröra" till små toasts på deras brygga. Här sitter vi en god stund och bara insuper skärgårdsmiljön. Fina båten Astrea ligger där och guppar - med den var vi på sälsafari vid förra besöket, inga sälar såg vi men vi fick en fantastisk skärgårdstur!
Det småduggar och en regnbågen visar sig över den vackra viken. När regnet sedan tar fart är det dags för en, som vanligt, vällagad och god middag med underbara ostar till efterrätt. Titta så vackert dukat bord och med utsikt mot viken under markisen. Det blir en sen kväll för trevligt har vi. Vid tvåtiden kryper vi till kojs i husbilen som står parkerad vid vägens ände. Nästa dag bestås vi med god svensk matjessill och färskpotatis och nu börjar hemkänslan komma mer och mer. Skärgård och sill - nu är vi hemma!
Tack kära vänner för ett såå trevligt besök!
Lilla Pudlan verkar stå och fundera över om det där stora verkligen är något hon törs stifta närmare bekantskap med.
SvaraRaderaMira: hon har faktiskt åkt i den stora båten en gång. Mycket intresserat följde hon turerna från förarhytten!
SvaraRaderaNär jag läser det här börjar jag genast att längta efter nästa sommar och hoppas på ett bättre väder för båtturer. Vi fick några fina i år, men inte så många som vi hade hoppats.
SvaraRadera