Jag hittar nästan inte något som avviker från min barndoms somrar här i Torekov. Allt är sig likt. Husen i centrala byn, hamnen med Brantevik, det halva skeppet med sina träfigurer, morgonbryggan med sin halvt steniga strand (särskilt badvänlig är den faktiskt inte. Och så utsikten mot Hallands Väderö.
Det som skiljer är att det finns fler restauranger och att besökarna där inte talar skånska utan typisk Stureplanssvenska. Klädda så är de också i alla åldrar. Man blir full i skratt faktiskt åt de här märkliga koderna.
Och efter ett tag konstaterar vi att det trots allt är stor skillnad på svensk och fransk restaurangkultur. I Frankrike sitter man tyst vid borden, för ett "sorlande samtal" och tar hänsyn till sina grannar. Man dricker vin i måttliga mängder till maten och håller pli på sina ungar.
Här - efter någon paraplydrink som fördrink och ett antal starköl senare är det svenska högljudda snacket, garvandet och ibland något "halvbrölande" igång. Plus att precis samtliga sitter i olika samtal via sina mobiler. Eller är upptagna med sms:andet som är värre här än någonsin. Eller spel eller vad det nu är folk ägnar sig åt istället för det verkliga livet. Ungarna tillåts springa in och ut och runt borden.
Servitriserna springer för livet de också och gör sig kamratliga på ett sätt som är otänkbart i Frankrike. Där är man servil, vänlig och serviceminded men distans håller man. Vi äter tapas som verkligen är gott och rikligt och det känns som om vi hamnat mitt i två kulturer där i den fortfarande ljumma sommarkvällen i barndomens Torekov. Så tack så himlens mycket, Syster T och B för en jättetrevlig kväll på alla sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar