Ännu ett fransk väntrum

 I raden av franska läkarväntrum har turen nu kommit till en specialistläkare i invärtesmedicin. Mottagningen ligger som så många andra i ett vanligt hyreshus och det är inte särskilt väl utmärkt så man får krångla sig in.

Det är tur att det sällan är långa väntetider för bekväma stolar, det finns helt enkelt inte. Det här väntrummet har dock vinnlagt sig om lite färg och så finns det två mastodontlika skinnfåtöljer som man knappt kommer upp ur när man sjunkit ner i dem.

Det är varmt, ingen luftkonditionering utan en visp i taket. Några patienter kommer och går och efter ett tag upptäcker jag att det är två läkare som delar mottagning. Den ena är alltså invärtesmedicinare, den andre är psykiater. Den senare tar hutlöst betalt - nästan 800 kronor för en session. Jag vet inte om psykbesök omfattas av sjukförsäkringen, antagligen inte.

Här får vi vänta ganska länge. Men jag får å andra sidan själv över en timmes konsultation av en mycket professionell läkare som ställer många och ingående frågor och kommer med snabba och grundliga svar. Mycket av synen på vissa tillstånd och hur de ska behandlas skiljer sig från Sverige men det blir rätt enahanda och också fel att när man är bosatt i Frankrike försöka säga att "i Sverige anser man att..."

Det är bara att anpassa sig till de franska kunskaperna och förhållningssätten även om de i vissa stycken känns något gammalmodiga. Eller också ligger de på förkant. Jag har t.ex aldrig i Sverige fått frågan om något av mina barn vägt över 4 kg vid födseln. Antar att det beror på att man idag vet att hög födelsevikt kan predisponera för framtida fetma.

"Förlåt så mycket" sa min mamma när jag berättade detta. Själv vägde jag över fyra kg men vem kan göra något åt det, inte mamma nu iallafall!