Med stadiga händer...

...har käre maken fraktat sig själv, Dessi och mig tur och retur Provence-Sverige. Över 700 mil har det blivit, kanske till och med upp mot 800 om man tänker på alla turer fram och tillbaka i Sverige också. Hem åkte vi lite "omvägar" för att slippa autobahnseländet, dels genom Danmark med Stora och Lilla Bältbron, dels via underbart vackra sydtyska Schwartzwald, sen vidare genom Schweiz och sista etappen tog vi via de svindlande vägarna på Route Napoléon, de sydfranska alperna. Nästan 600 bilder ska sorteras men när det är gjort kommer bildbevisen från de olika reseetapperna.

Vi har varit borta hemifrån i nästan åtta veckor och det var en härlig känsla att komma hem igen. Varmt förstås, över 30 grader så att tömma husbilen var lika jobbigt som att stuva den. Men inget går ändå upp mot den egna sängen, vårt lilla gulliga hus och vår fina trädgård. Den hade tagit ordentligt stryk under en av värmeperioderna och det såg ett tag ut som om vi skulle förlora vårt vackra blåregn men tack och lov och med grannars hjälp har det repat sig och börjat skjuta skott igen.

Det har varit en resa - på olika sätt. Intrycken kommer att redovisas i kommande inlägg. Men nu väntar jag in mellansonen med familj och lilla söta bebisen Louisa som just landat i Nice och ska vara med på kusinen Victors dop i närbelägen fransk by i morgon. Över en vecka får vi sedan rå om dem och också träffa dotter med man och två små halvfranska barnbarn, bara tre mil ifrån vår by. Så det blir storfamiljsträffar framöver och kanske inte så mycket bloggtid ännu.

Dessi har klarat denna resa lika perfekt som alltid. Hon vet exakt när det är dags att hoppa i sin lilla korg inför körstart. Hon bäddar in sig under sin filt och går in i "landsvägskoma", dvs sover sig igenom etapperna när hon inte väcks för att få vatten och kissa. Att hon sen sticker upp sitt lilla huvud ur korgen ett par minuter innan vi är framme hos olika familjemedlemmar eller vänner är lika obegripligt för oss varje gång. Hur sjutton kan hon veta att vi snart ska sluta köra och att vi är framme hos människor och på platser hon visserligen känner till men det är över ett år sedan? Vad som rör sig inne i det lilla söta och kloka pudelhuvudet skulle man bra gärna vilja veta!