Vi var sen lättade över att allt gått så bra och hon mammade och slickade och diade och allt var väl. Trodde vi. Tills vi tittade till hela lilla familjen sent på kvällen efter födseln som skett på morgon och förmiddag. Och vad låg väl där om inte en femte liten unge. Liten och liten, nästan dubbelt så stor som de andra och med helt annan teckning. Och alldeles väldigt dödfödd. Eller död av något iallafall.
Jag gjorde hjärt-lungräddning och blåste i den lilla nosen och hade mig men det var förgäves. Den femte ungen var helt död. Det syns ju också tydligt på bilden, mera död kan man inte bli.
Detta var och ska förbli mitt livs första och enda döda kattunge, så är det bara. Så den erfarenheten ingår i kommande beslut om de franska katternas öde.
Vad är poenget med å legge ut denna bild ????
SvaraRaderaPoängen är precis det jag skrivit om i flera inlägg nu. Och i det här.
SvaraRaderaDetta med att ta hand om vildkatter och deras ungar är inte så lätt som det kan verka. Och har man haft en enda död kattunge i sin hand vet man också hur det känns. Så alla råd om avlivning av mamman - och därmed direkt avlivning av ungarna - resulterar i detta. Kattunge. Död. Här i Frankrike går alla råden ut på att avliva. Och göra sig av med problemet den vägen. Jag vet att man resonerar så i Sverige också.
Jag vet inte vem du är käre Anonym, men berörs du illa av bilden så läs hela historien om hur vi ofrivilligt blivit med en kattfamilj vi inte önskat. Och ställs inför existensiella problem vi inte hade förväntat oss.
Vill tillägga att jag tycker det här är en mycket saklig och motiverad bild - bildtext. Jag är uppvuxen på landet med alla slags djurs födelse- och död och arbetar yrkesmässigt med alla möjliga dilemman som är en del i vårt förhållande till djuren.
SvaraRaderaMed andra ord, den här bilden och bildtexten är för mig en välkommen motvikt till att åka till veterinären och "ta bort" en katt. Död är död, vilka namn vi än ger den.
Jag vill särskilt tacka dig Annannan för den här kommentaren. Den speglar helt min egen inställning så som jag också skrivit om den.
SvaraRaderaDet är ju egentligen en helt annan diskussion men det har alltid fascinerat mig hur man försöker "trolla bort" begreppet "död" genom alla möjliga omskrivningar. "Gå bort" till exempel. "Den bortgångne". Undrar hur barn tänker kring det. "vart har han gått" måste ju vara en naturlig fundering för dem. Här i Frankrike använder man begreppet "disparaitre" och talar om att någon är "disparu". Verbet betyder ju "försvinna" och det lång tid innan jag förstod att alla kändisar som nämndes på nyheterna inte hade "försvunnit" utan faktiskt dött. Eller avlidit som man också säger. Ett tag tänkte jag att det var ett märkligt folk med så mycket försvunna människor som nämndes på tv och där man visade namn och bild och berättade om deras gärningar. Så jag var som ett barn inför begreppet här.
Men nog används "décedé(e)" mest? Att någon skulle vara försvunnen har jag aldrig hört. Undrar om det är lokalt, vet du?
SvaraRaderaNär det gäller förvildade katter i den omfattning du berättar om känns det verkligen som ett problem som la mairie borde ta hand om på ett eller annat sätt. Det vill säga, samhället borde avliva dem eller på annat sätt hålla antalet nere. Det blir ju verkligen bara fler och fler annars, och de lär lida. Och inte lär det hjälpa att bara flytta dem utanför sin egen tomtgräns.
Eller är kommunen motvillig för att det liksom inte är något problem för dem eftersom tillräckligt många är hårdhudade nog att döda katterna själva? Hoppas ni får något vettigt ut av kontakten med katthemmet.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag har haft många döda kattungar .., dom flesta överkörda, men även dödfödda. Och jag minns stövartiken som födde två döda valpar i bilens baksäte - på väg till veterinären - och det var iskallt ute och när exet kom hem igen - förlossningen hade då satt igång - hade tiken gömt dom två döda under sig och vaktade dem noga .., slickade dem rena och torra och inget hjälpte.
SvaraRaderaDet var en söt liten katt här på bilden och för mig, som t.om visat mammas ben där hon ligger i kistan (för mig är det inte det minsta konstigt eller respektlöst, mammas ben är lika fina vare sig blodet strömmar i dem eller inte)är det nog mer som annannan säger.
Död är död och helt naturligt.