Dikt och Tanke

Antagligen har jag tänkt: har de hängt med så här länge så får de följa med en stund till. Säkert har jag generationskamrater som precis som jag minns de här böckerna, Dikt och Tanke från gymnasietiden. Helt underbara att bläddra i nu faktiskt - jag är glad att jag behållit dem.

Här, i Klippans gymnasieskola som firade 50-årsjubileum för några år sedan gick jag på latinlinjen och var en flitig elev. Första fransklektionerna var här också och på den muntliga delen "muntan" av studentexamen - som var en ordentlig och allvarsam tillställning på den tiden - fick jag redogöra för existensialismen inför en sträng censor från Lund. Han blev dock road av att jag började berätta om det café i Paris där Sartre och de andra tänkargubbarna brukade sitta över och förhöret gick snart över till en glad berättelse om den vackra staden istället. Ibland har man tur!