Vi äter "kärleksmåltiden" på vår kära vingård där vi blir mottagna som familjemedlemmar numera. Det är verkligen trevligt och gemytligt, familjen G som driver det här stället får oss att känna oss som hemma. Fint dekorerat med kärlekstema är det också i de medeltida valven. Den här kvällen äter också hela familjen tillsammans med sina gäster, också minsta lilla bebisen Louann, 9 månader är med och sköter sig exemplariskt.
Vi får först en sk. buffé dinatoire, dvs det bjuds på diverse varma och kalla smårätter, allt från kräftstjärtar i kastanjepuré, kanin- och baconpaté, små gröna bollar på pinnar med urgoda örter, pyttebitar god stekt fisk på örtröra, ytterligare paté på toast med skivade pistagenötter. Allt bärs fram och serveras, antingen på pinnar eller i pyttesmå terriner, varmt eller kallt. Och det bjuds generöst på gårdens rosa bubbelvatten.
Till slut är alla så mätta att man undrar hur vi ska orka med själva huvudrätterna. En fantastisk Magret de Canard, ett anklår med en fyllning av äpple, päron och annan god ingrediens. Till det grönsaksrösti, sockerärtor och någon god puré av okänt slag. Dessi får bitar av mig i smyg och tycker att anklår är bland det godaste hon också ätit.
Efter detta, vilket syns på bilden serveras en varm tomatbruschetta och varm chèvre i bacon på toast "sur son lit de salade, på sin bädd av sallad" som det heter.
Och så efterrätt på det, kaffe med chokladmousse med ett vitt chokladhjärta och kolasås. Och till det hela serverar Mme G som är den som producerar gårdens vin olika vinsorter - till ankan ett urgott rödvin från 2004 och till osten ett annat från 2006. Till efterrätten ett speciellt efterrättsvin förstås.
Vi placeras bredvid två trevliga franska par där männen visar sig vara ingenjörer och det blir prat om allt från helikoptrar och flygplan till elektronik och internet, till matlagning och de olika ingredienserna, om maktstrukturer och korruption i dagens Frankrike och i synnerhet i Marseilleområdet varifrån de kommer. Jag får höra hårresande historier om politikerskandaler där Juholtaffärer och Sahlin-toblerone kan slänga sig i väggen. Och så blir det frågor om Sverige förstås och de kan ju allt om SAAB, både bilarna men också att vi imponerande nog har en egen avancerad flygplanstillverkning, litet land som vi är.
Och sen blir det storpolitik förstås - Grekland, Obama, Merkel och Sarkozy och det visar sig att ett av paren har helt olika politisk uppfattning och det uppstår intressant diskussion om vem som kommer att vinna valet och varför. Och det blir ganska roligt när jag kan ställa lite "naiva" frågor om varför det förhåller sig på visst sätt och alla blir angelägna om att förklara och berätta sin version. Fransmän är duktiga på att både försvara och samtidigt klaga på sitt eget land, det är ett lustigt fenomen.
Det pratas fort, i kulsprutetakt och det gäller verkligen att hänga med. I synnerhet efter bubbelvin och årgångsviner, visserligen små glas men ändå. Det blir en trevlig kväll och jag känner mig efteråt både utmattad men ändå väldigt glad över att min franska tillåter att jag klarar en sån här middagskonversation med svåra och komplicerade ämnen. Runt midnatt avslutas det hela med att vi alla tackar varandra för en trevlig kväll och säger att det varit så angenämt att göra varandras bekantskap. På franskt artigt sätt, sånt som jag älskar i detta kindpussarland där man nuddar varandras kinder på ett naturligt och elegant sätt som gör att jag brister i skratt varje gång jag ser stureplansbratsen eller Ladies på Östermalm försöka göra detsamma.
Mätta och belåtna åker vi hem i det totala mörkret på lätt isiga slingriga vägar. Och jag sitter där bredvid min trygga man som kör så bra i kurvorna, har en trött hund mellan mina fötter och känner att jag älskar det här landet. De underbara människorna som är så intresserade, så vänliga, så underfundigt roliga och med sin speciella ironi och humor. Och glad är jag för att språket bär - utan det hade den här kvällen inte fått sitt roliga och intressanta innehåll. Vi somnar fullkomligt proppmätta och det är nästan svårt att få i sig frukosten nästa dag!
(Vad det hela kostade? 350 kr per person. Inklusive ALLT!!)
Vi får först en sk. buffé dinatoire, dvs det bjuds på diverse varma och kalla smårätter, allt från kräftstjärtar i kastanjepuré, kanin- och baconpaté, små gröna bollar på pinnar med urgoda örter, pyttebitar god stekt fisk på örtröra, ytterligare paté på toast med skivade pistagenötter. Allt bärs fram och serveras, antingen på pinnar eller i pyttesmå terriner, varmt eller kallt. Och det bjuds generöst på gårdens rosa bubbelvatten.
Till slut är alla så mätta att man undrar hur vi ska orka med själva huvudrätterna. En fantastisk Magret de Canard, ett anklår med en fyllning av äpple, päron och annan god ingrediens. Till det grönsaksrösti, sockerärtor och någon god puré av okänt slag. Dessi får bitar av mig i smyg och tycker att anklår är bland det godaste hon också ätit.
Efter detta, vilket syns på bilden serveras en varm tomatbruschetta och varm chèvre i bacon på toast "sur son lit de salade, på sin bädd av sallad" som det heter.
Och så efterrätt på det, kaffe med chokladmousse med ett vitt chokladhjärta och kolasås. Och till det hela serverar Mme G som är den som producerar gårdens vin olika vinsorter - till ankan ett urgott rödvin från 2004 och till osten ett annat från 2006. Till efterrätten ett speciellt efterrättsvin förstås.
Vi placeras bredvid två trevliga franska par där männen visar sig vara ingenjörer och det blir prat om allt från helikoptrar och flygplan till elektronik och internet, till matlagning och de olika ingredienserna, om maktstrukturer och korruption i dagens Frankrike och i synnerhet i Marseilleområdet varifrån de kommer. Jag får höra hårresande historier om politikerskandaler där Juholtaffärer och Sahlin-toblerone kan slänga sig i väggen. Och så blir det frågor om Sverige förstås och de kan ju allt om SAAB, både bilarna men också att vi imponerande nog har en egen avancerad flygplanstillverkning, litet land som vi är.
Och sen blir det storpolitik förstås - Grekland, Obama, Merkel och Sarkozy och det visar sig att ett av paren har helt olika politisk uppfattning och det uppstår intressant diskussion om vem som kommer att vinna valet och varför. Och det blir ganska roligt när jag kan ställa lite "naiva" frågor om varför det förhåller sig på visst sätt och alla blir angelägna om att förklara och berätta sin version. Fransmän är duktiga på att både försvara och samtidigt klaga på sitt eget land, det är ett lustigt fenomen.
Det pratas fort, i kulsprutetakt och det gäller verkligen att hänga med. I synnerhet efter bubbelvin och årgångsviner, visserligen små glas men ändå. Det blir en trevlig kväll och jag känner mig efteråt både utmattad men ändå väldigt glad över att min franska tillåter att jag klarar en sån här middagskonversation med svåra och komplicerade ämnen. Runt midnatt avslutas det hela med att vi alla tackar varandra för en trevlig kväll och säger att det varit så angenämt att göra varandras bekantskap. På franskt artigt sätt, sånt som jag älskar i detta kindpussarland där man nuddar varandras kinder på ett naturligt och elegant sätt som gör att jag brister i skratt varje gång jag ser stureplansbratsen eller Ladies på Östermalm försöka göra detsamma.
Mätta och belåtna åker vi hem i det totala mörkret på lätt isiga slingriga vägar. Och jag sitter där bredvid min trygga man som kör så bra i kurvorna, har en trött hund mellan mina fötter och känner att jag älskar det här landet. De underbara människorna som är så intresserade, så vänliga, så underfundigt roliga och med sin speciella ironi och humor. Och glad är jag för att språket bär - utan det hade den här kvällen inte fått sitt roliga och intressanta innehåll. Vi somnar fullkomligt proppmätta och det är nästan svårt att få i sig frukosten nästa dag!
(Vad det hela kostade? 350 kr per person. Inklusive ALLT!!)
Låter som om ni hade det hur mysigt och trevligt som helst. Och värt varenda krona... !
SvaraRaderaHimmel!! För allt detta?!?
SvaraRaderaInte konstigt vi inte släpper vår dröm om ett liv i Frankrike ;)
Önskar min franska kunde komma upp i din nivå... men det lär dröja :D
Å, herregud, jag vill också prata franska på det viset och äta god mat och inte svimma när notan kommer!
SvaraRaderaDet där skriveriet hade du ju kunnat publicera i något resemagasin.
Tycker jag.
Eller så borde du starta en egen tidning, för svenskar i förskingringen, kanske just i Frankrike?
Roligt att ni uppskattar min beskrivning av hur det kan gå till en särskild kväll i februari i Provence.
SvaraRaderaOch jag vill bara betona att jag inte skriver allt det där om vad middagskonversationen handlade om på franska för att "skryta". Att jag har min studentfranska i botten, har varit i Frankrike lite till och från genom åren, haft tillgång till språket genom jobbet under några år är en tillgång.
Sedan har det legat länge i träda och jag talar det egentligen mycket mindre än vad jag hade räknat med när vi flyttade hit. Däremot läser jag mycket på franska och tittar på tv och försöker slå upp och lära mig nya ord och uttryck hela tiden.
Av naturliga skäl blir det annars mest svenska med mannen på dagarna men då och då lite franskt grannprat och annat som hör till samhällslivet. Hade jag levt i helt franskspråkig miljö hade det varit helt annorlunda förstås, då hade det ett sånt här middagsprat inte varit så märkvärdigt. Just därför är det så roligt när det fungerar en kväll så här med öppna, glada fransmän man inte känner men som gärna inleder intressanta diskussioner med en.
Det är inte alls lika roligt för maken. Han följer med hyfsat och till en viss nivå och har nått otroligt långt när det gäller språket, dels att själv tala och klara sig själv, dels att förstå och göra sig förstådd. Men när det blir så här snabba konverationer och ämnenaskiftar blixtsnabbt, då krävs det en del för att hänga med.
Så man ska lägga ribban där man tror att man kan hantera den.Och man behöver verkligen inte kunna diskutera Sarkozys möjligheter att vinna nästa val för att må bra här - är det något fransmännen är glada över så är det när man anstränger sig för att tala deras språk och de visar det också genom att tala långsamt och förklara om igen om man ber om det. Och det räcker med att säga att man inte förstår så hittar de på nya sätt att förklara.
Så länge man inte börjar prata engelska - då blir det jobbigt för många!
Jösses....Vilken middag!!! Härligt.Hur gör man för att orka med alla dessa delikatesser? Jag skulle bara klarat förrätten:)
SvaraRaderaAnonym: Man äter lunch kl. 1200 och sen ingenting förrän det hela börjar kl. 1930-20.00. Man är garanterat hungrig då.
SvaraRaderaSen gäller det att inte ta om av det goda "smörgåsbordet" och resten klarar man genom att äta så mycket som man orkar. Ibland blir fransmännen bestörta om man lämnar hälften men å andra sidan är de så vana vid bantande kvinnor att de också förstår, i synnerhet om man säger att det är gott.
Så det är inte svårt. Generellt sett är franska portioner små, välbalanserade och man blir lagom mätt. Det här var dock i mesta laget:-)