I kloster

Nej, jag har inte gått i kloster. Även om det känns så. Vi har råkat ut för "gastro", som inte är så gastronomiskt man kanske tror utan dess motsats. Fransk vinterkräksjuka är verkligen inte att leka med. Fy så sjuka vi varit, maken och jag.

Kräkningar, diarré, hög feber, ont i huvudet och kroppen och totalt utslagen. Är vad man blir av detta djävulsvirus som nu grasserar här. Som tur var lyckades vi varva varandra någorlunda så när den ene långsamt piggade på sig insjuknade den andre.

Maken kräktes till och med blod och bydoktorn kom som vanligt springande och var i huset på tre minuter, den tid det tar att ta sig från mottagningen till vårt hus. "J'arrive. Tout de suite", - "Jag kommer. Direkt", sa han när jag ringde en halvtimme innan öppningsdags. Tack och lov blev det inte värre och med alla franska mediciner mot illamående och de övriga magbesvären fick vi lite lindring i eländet.

Jag hör att det går i Sverige också. Inte minns jag det här sen förr. Maginfluensa hade man ju på sommaren, i samband med rötmånad. Men att det grasserade såna här kräkvirus på vintern kan jag inte komma ihåg. Varken från det jag själv var liten eller barnen var små på sjuttiotalet. Nu gick dom inte på dagis, det kan ju ha varit det också förstås men hur är det egentligen? Är inte detta en relativt ny säsongssjuka?

Klosterbilderna är från favoritplatsen Le Thoronet, inte så långt ifrån oss. En underbart stilla och rofylld plats om man åker dit efter turistsäsongen.