Såhär glada och nöjda är mina föräldrar härnere hos oss i Provence. Här är de i hamnen i Hyères igår där vi kikade på båtar och åt Moules Marinières med frites och rosé på en av kajkantsrestaurangerna. I morse har vi firat nittiofemåringen som tillsammans med Mamma, åttiosex just nu går på byvandring och senare idag blir det nya utflyktsmål i våra fantastiska landskap som de verkligen uppskattar.
Ikväll jubilarmiddag på vår gourmetrestaurang i byn och kanske avslutas vistelsen med kloster- och basilikabesök under morgondagen. Det är underbart att se hur de också njuter av klimatet, maten, landskapet och den franska vänligheten. Precis som vi hela tiden!
lördag 27 augusti 2011
torsdag 25 augusti 2011
Föräldrabesök
Det här är min mamma, 86 år gammal. Så här vacker var hon när yngsta dottern gifte sig för några år sedan. Just nu sitter hon och min styvpappa som är 95 (!!!) på planet mellan Köpenhamn och Nice. Om en timme landar de i något varmare väder än det de lämnade - det blir nog upp mot 30 grader idag också. Det är första gången de kommer på besök sedan vi flyttade till Provence för tre år sedan och det ska bli s å å roligt att få visa hur vi bor och har det omkring oss.
Alla som hör om den här resan tycker det är alldeles fantastiskt att de ger sig ut att flyga i de här åren. Men det tar inte så många timmar och de blir både lämnade och hämtade på respektive flygplats så det går säkert bra. Jag har en väldigt alert och aktiv mamma så jag tar nog det här lite för givet samtidigt som jag inser att inte alla har mammor som tar flyget till Nice!
Alla som hör om den här resan tycker det är alldeles fantastiskt att de ger sig ut att flyga i de här åren. Men det tar inte så många timmar och de blir både lämnade och hämtade på respektive flygplats så det går säkert bra. Jag har en väldigt alert och aktiv mamma så jag tar nog det här lite för givet samtidigt som jag inser att inte alla har mammor som tar flyget till Nice!
tisdag 23 augusti 2011
Hundar jag haft
I botaniserandet bland gamla negativ från många år tillbaka ramlar också hundbilderna fram. Inte alla dom jag hade eller som fanns i familjen när jag var liten och under uppväxtåren: cockerspanieln Alatol (som betyder "Kom Hit" på egyptisk arabiska") taxen Taxi som dog av råttgiftförgiftning, blandrashunden med mycket spets och annat norrländskt, föräldrarnas golden retriever Lady och efterföljande labradorer.
Nej, det här är den första "egna" hunden, införskaffad samtidigt som första sonen är några månader 1968. En beagle skulle det vara då, en "Snobbenhund" var det som låg på topplistorna. Ett alldeles tokigt val insåg vi i efterhand, vi som bodde i en liten tvåa i stockholmsförorten Västertorp och senare flyttade till Täby. Det här var ju en drivande jakthund med ett stort motionsbehov, inte någon sällskapshund.
Och så döpte vi henne till "Silly" - vilket urbota dumt namn. För hon levde verkligen senare upp till det. Hon blev aldrig rumsren. Jag kunde gå i timmar med henne på barnvagnspromenad och hon höll sig. För att kissa så snart vi kommit innanför dörren. Bet sönder det mesta, inklusive skor och sladdar och när vi sen flyttade klarade hon inte alls av den omställningen. Så fort hon fick en möjlighet rymde hon och många timmar körde jag runt i ett nyanlagt Täby Centrum och letade efter hunden som hade så stort frihetsbehov och inte alls ville leva lägenhetsliv. Vi fick lämna tillbaka henne till kenneln och sen dröjde det några år till vi kände oss mogna för hund igen. För det skulle det vara, så hade vi själva haft det som barn och det ville vi att våra barn skulle växa upp med också.
Söt är hon, Silly, och vi hade många gullstunder tillsammans också.
Den som är road kan notera de bautastora högtalarna som precis gick in i lagerhyllan, dåtidens IKEA-föregångare till "Billy".
måndag 22 augusti 2011
Memory Lane igen
Jo, man ramlar över bilder från förr av någon anledning. Här är några av den förstfödde sonen och hans pappa. Kolikbarnet som behövde bäras och tas om hand varje minut på dygnet - ständigt.
Och, precis som med de andra barnen finns han alltid i våra hjärtan sedan bebistiden och framåt. Det syns säkert, det spelar ju ingen roll att det här är bilder tagna för över fyrtio år sen , känslan är densamma, alltid.
Och så bra de är, bilderna - vilken tur att vi redan då köpte en Canon systemkamera och sedan dess har sparat negativen.
Jag säger sällan: de här bilderna är mina, använd dem inte för jag tycker sån information på bloggar är oerhört trist. Men just de här är faktiskt väldigt privata och det tror jag alla själv känner och därför respekterar.
söndag 21 augusti 2011
Memory Lane
Ibland ramlar man över bilder från förr lite sådär av en slump. Eller kanske inte. Här är iallafall den andre sonen, han som nu redan ofattligt är fyrtioplus och ska få sin första egna bebis om några månader.
Vilken mammalycka det var med två småpojkar, då på 1970-talet. Och vilken tid man hade. Den fina randiga dräkten är förstås hemstickad!