TACK!

Jag vill säga TACK till alla som under en längre tid troget, intressant, roligt och tänkvärt har kommenterat mina sydfranska blogginlägg.

Själv har jag just nu en personlig sits som gör att jag måste välja mellan att då och då (och det blir ofta lite i klump) lägga ut blogginlägg som beskriver livet i den sydfranska byn. Jag försöker hinna med men när både hjärtat, själen och tankarna allt som oftast försvinner iväg till andra och allvarliga saker - familjen handlar det om förstås - så måste jag välja hur jag ska hantera min tid.

Jag vill alltid kunna svara personligt till var och en som kommenterar mina inlägg och när det är mindre körigt så gör jag också det. Det har jag också förstått är en slags bloggetikett och svarar man inte på kommentarer får man finna sig i färre besökare och därmed också färre kommentarer. Det är både tråkigt och förståeligt men av två onda ting så väljer jag det som faktiskt var min utgångspunkt för att starta min blogg:

Den var i första hand avsedd för vänner och familj som ett sätt att ganska regelbundet kunna visa med ord och i bild hur vårt nya sydfranska liv gestaltar sig. Aldrig hade jag kunnat ana att det skulle komma till så många andra bloggvänner som också tycker det är roligt och intressant att se hur det går för oss i "det nya landet". Det är och har varit underbart och en hel ny bloggvärld med vänner både på nätet och senarer också i verkligheten har kommit till som en stor och oväntad glädje.

Jag tror också att min eventuella hemlängtan har stillats något av allt det jag läser på bloggarna om hur det ser ut i "det gamla landet". Det känns lugnt och skönt med alla rapporter från alla delar av Sverige. Om maten man äter, utflykter och resor man gör, familjesammankomsterna, döda och födda, radio- och tv-program man tittar på. Och vilka debatter som förs och vad man gläds och upprörs över. Och så alla fantastiska bilder förstås från Sveriges alla hörn. Det är som om jag har ett "eget hemma" här i min franska dator, om det så är i landet Halland, i Arvidsjaur eller nära Nora. Eller i Stockholm, den gamla hemstaden med sin skärgård också för den delen. Nya delar av Sverige har jag också upptäckt och åh vilket vackert land vi har!!

Och så det här med djuren. Att kunna dela glädje, skratt och sorg över de kära hundarna och katterna och alla deras hyss och upptåg är också helt underbart. Jag läser alltså varje dag ett stort antal svenska bloggar, allt från småbarnsmammornas vab-bekymmer till nästan-pensionärernas ofantliga energi och tonårsflickors fantastiska nagelmåleri.

Men, jag måste välja. Antingen lägger jag bloggen helt åt sidan ett tag - och det är ju många som gör när det är lite bloggtorka. Men jag vill ogärna det, det händer trots allt ganska mycket roligt i vår del av världen och jag vill gärna förmedla det så regelbundet jag kan. Det är ett sätt att också berätta för den närmaste kretsen av familj och vänner vad som händer även om jag har valt att inte hålla bloggen alltför privat. Men jag hinner inte svara på kommentarerna så som jag verkligen vill göra det, så är det bara.

När jag kommer ikapp igen ska jag svara igen. Jag lovar. Men jag vill inte bara skicka en blinkande smiley till var och en, typ "gilla" på Facebook, det är inte jag.

Och det finns ju verkligen inte något kommentatorstvång heller. Jag blir bara glad för varje besökare som kikar in och hittar något som kan ge en glädjestund på samma sätt som jag får det av er. Så TACK igen för att ni finns och tittar in!