Husbilsresa. Toulouse Lautrecs slott du Bosc

Här kommer vår lilla guide, Nicole Tapie de Celeyran, släkting till Toulouse Lautrec som fortfarande bor i slottet och är dess guide. Jag tror jag kan läsa mig till att hennes farfar var bror till konstnärens farfar, hon talar mycket familjärt om honom, nästan som om de känt varandra. Men han, Henri, som föddes 1864 och dog 1901, bara 36 år gammal (och åh, så gammal och tärd han ser ut på en bild strax innan han dör - av alkoholism) kan inte ha träffat sin släkting, det skiljer alltför många år trots allt.

Hur gammal kan hon vara, den flinka gamla damen som med krökt rygg raskt kilar upp och nerför de slitna stentrapporna och med väl inövad och rutinerad text berättar om de olika rummen, vad de användes till och hur familjen bodde och levde här. Kanske upp mot nittioårsåldern ändå. Vi imponeras storligen av att hon fortfarande bor kvar, av hennes energi och engagemang i släktstället.

Vi får en visning utanför slottet till att börja med och lyssnar till allt om dess historia. Mitt i alltihop kommer en fårflock rusande och Dessi får absolut fnatt. Det syns inte i bild men hon far fram som ett jehu till de här konstiga djuren som hon aldrig sett förut. Både Madame Nicole och vi skrattar åt hennes jaktförsök.

Sen tassar hon före och visar oss ett bibliotek, en matsal där det står uppdukat till hela familjen, det är som om de bara är ute på en eftermiddagspromenad och strax ska komma och slå sig ner för en kopp kaffe. och så salongen med en jättelik öppen spis, vackra gobelänger längs alla väggar.

På knarriga parkettgolv tas vi genom rum efter rum. Hur underhålls detta och hur värmer man upp på vintern funderar vi över.