Vi andra stannar en stund till och njuter av 27-gradig värme och scenstrålkastarna som sveper in de gamla husfasaderna i olika neonfärger. Klockan elva går vi hemåt och sätter oss ute en stund och fortsätter att lyssna på musiken nere ifrån byn. Klockan tolv på natten är allt över, det blir knäpp tyst och alla går hem för att sova. Efter en härlig kväll!
(det här ska läsas nerifrån och upp med första delen av musikfesten först. Och den som till äventyrs skulle tycka (efter en annan diskussion) att man inte får ha människor med på bilder kan ju fundera på hur man då skulle kunna berätta om en sån här byfest?)
Åhh, om man varit där!! Det låter fantastiskt. Lyckliga ni, som har det så.
SvaraRaderaInger: ja, det är speciellt med de här franska byfesterna. Och vi har det bra som får vara med om sånt. Nästa gång ni kommer får vi pricka in en fest!!
SvaraRaderaFast det handlade ju inte alls om det utan om det fantastiska eller eventuellt helt ofantastiska i att zooma in och fota människor som inte har en aning. Det är skillnader man ska kunna diskutera utan att fotografen blir putt.
SvaraRaderaCruella: haha. Nej fotografen är inte putt. Hon tycker bara att just de här byfestinläggen är ett bra exempel på när det både zoomas och fotas utan att folk har en aning. Och att det där med att som någon skrev, springa runt och fråga om det är OK att ta en bild blir helt galet i ett sånt här sammanhang.
SvaraRaderaDet var ingen lätt diskussion det där om rätten/friheten/moralen kring att ta bilder av andra människor. Den får rinna ut lite för min del - jag känner efter själv vad som känns rätt och respektfullt för min del.