Våra franska barn

Vår ensamstående städerska/väninna Carole har två barn, snart 14-åriga Céline och nyss 10 år fyllda Benoît. Céline kommer en dag i veckan till mig och får lektioner i engelska och hennes bror är här då och då, leker med hunden i trädgården medan mamma städar vårt hus. Ibland förhör jag honom på hans franska läxor. Och lär mig jättemycket!!

När Benoît  fyllde år fick han en tio-eurosedel av oss i födelsedagspresent. Att köpa något eget för. Han blev sådär spontan-barn-glad när han såg "hundralappen", det riktigt lyste i ögonen på honom. Till påsken inköpte vi också varsin chokladpåskhare till dem och vi brukar "skämma bort" dem lite då och då på olika sätt, vå´ra "franska barn" som vi kallar dem.

Nu är det Célines tur att fylla år och minsann har inte vi blivit bjudna av Carole att delta i lördagslunch på restaurang tillsammans med henne, barnen och deras gudföräldrar för att fira båda barnen. Vi blev så himla rörda över den gesten och känner oss verkligen hedrade. Det får bli en ny sedel till henne och vi vet genom hennes mamma att den kommer att gå till en bok.

Till påsk lämnar barnens mamma det här kortet till oss. Joyeuses Pâques - Glad Påsk står det på framsidan. Och inuti skriver båda barnen till oss. Céline skriver: "Tack, till er båda, för allt ni gör för oss. Lektionerna i engelska gör att jag verkligen gör framsteg. Tack så hemskt mycket också för chokladen, den är mycket god. Glad Påsk till er båda från Céline".

Och lillabrorsan Benoît skriver och ritar lite på talspråksmanér: "Tack för att ni gav mig 10 euro, jag köpte ett videospel. Tack så mycket!!!" Och så ritar han sig själv där han håller i sedeln och säger i pratbubblan precis som han pratar: "Je trop quonten!!" Vilket rättstavat egentligen ska skrivas: "Je suis trop content!!", dvs: "Jag är jättenöjd" Och så har han skrivit T A C K i en liten ruta och ritat av sin sedel. (Den som vill läsa själv behöver bara klicka på bilderna).

Man kan bli tårögd för mindre!!