Hos fransk doktor

Så här ser det ut i väntrummet hos vår franska doktor. Detta är inte vårdcentral i svensk mening. Här har två husdoktorer, "médecins traitants", Madame D-B och Monsieur D varsitt mottagningsrum och det finns också ett litet rum med utrustning för byns tre distriktssköterskor som far runt hos patienter som tättingar till långt in på kvällen . En av dem kom hem till oss före jul och gav oss våra influensasprutor. Vaccinet hade vi själva hämtat ut på apoteket och sprutan gavs i vårt vardagsrum! I byn bor lite drygt 2.000 personer och vi har alltså två egna läkare vilket, ur svensk synvinkel är oerhört "läkartätt".

De båda doktorerna arbetar växelvis. När den ena har mottagning på förmiddagen gör den andre hembesök. På onsdagar när barnen är lediga från skolan är vår doktor, Madame D-B också ledig, man får därför förutsätta att hon har skolbarn. Hon är ytterst vänlig och hjälpsam, lyssnar noga och tar oss på stort allvar. Hon är smal som en sticka, nästan anorektisk, men tufft franskt kvinnligt klädd i mockabyxor och höga stövlar. Vit rock har vi aldrig sett. Mottagningen är öppen på förmiddagarna fram till kl. 1200 och öppnar sedan kl. 1500 igen och har öppet till kl. 1800. Under mottagningstiden ringer det ibland på doktorernas telefoner och de svarar då trots att de har patienter i rummen.

Här finns inga sjuksköterskor, inga sekreterare, inget nummerlappssystem eller tidsbeställning. Vill man träffa sin doktor går man helt enkelt och sätter sig i det här väntrummet och väntar in sin tur. Alla i rummet vet precis vem som står i tur att komma till doktorn som slussar ut sina patienter genom en dörr och kommer och hämtar de nya genom dörren på bilden.

Besöken får ta den tid som behövs. Man känner aldrig att det jäktas. En del patienter är inne hos doktorn jättelänge, andra kommer ut fortare. Barnen leker snällt i sitt hörn, vi andra väntar tålmodigt. Det tar mellan en kvart och en timme att få komma in, sällan längre och ibland kommer man in direkt.

Ofta småpratas det i rummet men lika ofta sitter man tyst och väntar och bläddrar i tidningar, kollar mobiltelefoner eller läser böcker. Varje gång en ny person kliver in i rummet hälsar alla: Bonjour.

Viss typ av dokumentation sker via doktorernas datorer - de håller koll på varför man sökt tidigare och vilken medicin man fått. Men viktigare dokumentation som sjukhusjournaler, laboratorieresultat och röntgenbilder har man själv ansvar för och förvarar hemma och tar med till doktorn om det behövs.

Alla kompletterande undersökningar och prover remitteras man till. Vi har specialister på ögon, hörsel, hjärtan, mage, reumatism, ja allt, på några kilometers avstånd. Och flera stora sjukhus, både statliga och privata inom tjugo minuters bilväg. Krisar det kommer dessutom husläkaren hem till bostaden och på helger och nätter kan man ringa S.O.S Médecins, akutläkare som står i ens sängkammare inom en kvart.

Väldigt bra är det, det franska sjukvårdssystemet. Omvittnat så. Och lättillgängligt. På sista bilden syns maken läsande en fransk tidning. Och utanför dörren står vår bil parkerad!