Fångad i flykten

Igår kväll, efter en halvmulen dag lättar det i skyn och vi får en vacker solnedgång. Klockan är sju på kvällen och det är fortfarande ljust. Jag står i mitt fönster och fotograferar de vackra guldrosa molntussarna.

Inte förrän jag lägger in bilderna på datorn ser jag att jag fångat en fågel i flykten. Undrar vad det kan vara för sort - kanske är det en vanlig skata eftersom den har lite vitt på vingen. Men vilken lång stjärt?? Bilden är förstås klickbar och då ser man lite bättre.

Vi hade en annan fågel-lyckostund häromkvällen. På vår svenska skärgårdsö hade vi ganska många koltrastar och deras himmelska sång förgyllde många kvällsstunder. Många gånger när de sjöng och man visslade tillbaka kom det "härmande svar" - alldeles underbart var det.

Det är inte så mycket vi saknar från Sverige faktiskt. Men just våra koltrastar, våra "Pelle" som vi kallade dem, har jag känt en längtan efter. Och vad händer: plötsligt, sent en eftermiddag för några dagar sen hör jag det omisskännliga drillandet. Precis utanför huset satt en Pelle och sjöng - kanske inte hundraprocentigt exakt som "svenska" koltrastar men så likt det någonsin kunde vara.

Vi bara stod där, mannen och jag med armarna om varandra, lyssnade, log och sa: Vi har en fransk Pelle.

Så skönt kan livet vara.