Egypten 1.

Från min sydfranska horisont följer jag med ett alldeles eget intresse det som hänt och händer i Egypten. För när jag var två år bodde jag med mina unga föräldrar i Kairo dit de flög strax efter kriget 1946. Trots att de flesta säger att man inte kan minnas vad som hänt när man är så här liten har jag överraskat min mamma många gånger genom att berätta om korta minnesintryck och bilder som inte kan ha hämtats från foton eller senare berättelser.

Min pappa var utsänd av dåvarande ABA-Sila, det som senare blev SAS, för att arbeta för att upprätta en flygförbindelse mellan Egypten och Sverige. Min mamma, knappt då 21 år gammal, kom efter tillsammans med en barnsköterska till mig, det första och då enda barnet. På andra bilden sitter jag på kamel framför Sfinxen med "Syster", en kvinna några år äldre än min mamma. Vi bodde i en förort till Kairo, Heliopolis i ett ganska stort hus varifrån jag minns många detaljer.

Vi hade, som det var på den tiden, ganska mycket tjänstefolk. Det fanns en "boy" och en trädgårdsmästare. Och så en familj, "Joseph" med hustru och dotter, något äldre än jag som skötte hela hushållet. Joseph var kock i huset och min mamma fick knappt vistas i köket - de samrådde kring mathållningen men maten lagade han själv i köket med gasspis och svart- och vitrutiga stenplattor. Hans dotter Saida och jag lekte då och då i trädgården och kanske var det här jag lärde mig hur det franska språket låter - det var franska som talades i huvudsak. Och så arabiska förstås.

Nu pratar min mamma och jag om tiden i Egypten. Hon minns förstås ljud och dofter och intryck på ett annat sätt än jag. Men också jag upplever någon slags resonans i kroppen när jag hör och ser folkmassorna - språket, gesterna, kakafonin, de många människorna har satt sina spår.

Att jag inte precis uppskattade besöket vid "puramiderna" som jag kallade dem och Sfinxen ser man tydligt. Jag skriker och lyfter armarna efter mamma. Den första bilden ger mig också speciella minnen. Jag minns känslan av att bli buren på axeln av den mörkhyade guiden med sin sträva mantel. Säkert tyckte också han att det var ett märkligt möte.