IKEA igen. "Fler som Kamprad"!

Det här är några bilder från IKEA i Toulon i södra Frankrike, Frankrikes viktigaste örlogshamn, inte så långt ifrån Marseille. Här finns förstås också IKEA, nu utbyggt och moderniserat. Matvarubutiken IKEA Food är underbart för oss svenskar som då och känner för Kalles kaviar, sill, snaps, glögg, pepparkakar eller kräftor - allt efter säsong.

Det är väl känt att de flesta utlandssvenskar älskar sitt IKEA, både för varumärkets skull och att man blir associerad med något svenskt och mycket bra, men också just för att vi får ett litet stycke Sverige nära oss. Just ganska nära oss har också Ingvar Kamprad en mindre vingård och han ses då och då cykla runt i den lilla närliggande byn och vara just så anonym och folklig som han framställs.

"Känner ni Kamprad" frågade lastbilschauffören som för ett år sedan körde hem och levererade hyllor från IKEA till oss och förstod att vi var svenskar. Jag blev något paff över frågan men det visade sig att se, det gjorde den här mannen. Han var från samma ort och hade flera gånger varit i samspråk med Ingvar.

Jag har nu uppmärksammat att mannen bakom IKEA återigen är utsatt för misstänkliggörande i Sverige. Är det inte för nazistiska anstrykningar i ungdomen eller eventuella alkoholproblem och/eller dominant ledarskap så ska det förstås nu vara något annat. Jag har i efterhand sett programmet Uppdrag Granskning på SvtPlay och också läst inlägg och kommentarer kring programmet.

Jag försöker hålla i mig och inte bli kritisk utlandssvensk. Men gudars så trött jag blir på detta eviga Jante-perspektiv som Sverige och svenskarna håller sig med. Här jagar man både mannen och siffrorna och på det kända buffliga sättet som programmet använder så får man varje inslag och varje intervjuad person att framstå som om det var höjden av kriminalitet och brottslighet det gällde. Upp med kameran i nosen på oförberedda personer och så pang på med inkvisitoriska frågor. Urdålig stil och journalistik tycker jag. Som verkligen tycker att man ha ska granskande journalister och att medias roll är att undersöka och ta fram fakta vi vanliga medborgare inte kan. Men utgångspunkten är alltid misstänkliggörande och så var det i det här fallet också.

Vad var nu huvudfrågan? "Vem äger IKEA?". Personligen vill jag säga: "who cares??" Jag tror inte ett ögonblick att Kamprad eller koncernen ägnar sig åt avancerad skattesmitning eller smiter ifrån sitt ansvar. Goda rådgivare har man säkert men att ägna sig åt till på gränsen kriminell verksamhet, det tror jag inte man gör.

Mitt i tröttheten över de misssunsamma och näst intill skadeglada kommentarerna om ännu en svensk hjälte med glorian på sned läser jag gårdagens Svenska Dagblad på nätet. På debattsidan Brännpunkt skriver ekonomiprofessorn Hans Sjögren:

"Vi behöver fler som Kamprad, inte färre". Och han fortsätter: " Kritiken över Ingvar Kamprad och hans imperiebygge vittnar om okunnighet och upprepar ett gammalt förakt för entreprenörer. Kritiken bör istället vändas mot den svenska modell som tvingat framgångsrika familjeföretagare att gå i exil för att säkra arvet".

Han tar också upp familjen Rausing med sitt Tetrapak som också tidigt insåg att företaget skulle missgynnas om det låg kvar i Sverige. "Sverige måste anpassa sin spelregler till att nya familjedynastier växer fram i Sverige kring banbrytande innovationer, sprungna ur avacerad forskning och utveckling."

Han visar också att Kamprad varit en banbrytare och katalysator för en ny syn på industriell logik i sin bransch och understryker att det inte är Sveriges förtjänst att att företaget vuxit som det gjort. Redan tidigt lades produktionen i Polen till exempel.

Det är en intressant artikel. Läs den och ställ den i relation till det förakt och insinuanta misstänkliggörande man i tv-programmet visar en av Sveriges mest välkända nu levande entreprenörer och just imperiebyggare. Men sånt sticker fortfarande delar av det svenska folket i ögonen. Eller?