Det vackra bröllopet i byn för några dagar sedan fick mig förstås att minnas min dotters "franska" bröllop för några år sedan. Då kördes brudparet mellan kyrka och festlokal i makens renoverade Mercedes 220 Sb från 1965. För dagen pyntad med vacker kylardekoration, precis som den vita Mercedesen i byn. Fint!!
onsdag 26 maj 2010
Sista bröllopsgästerna
De sista bröllopsgästerna kommer först bland inläggen. Här är det tärnorna i vackra nougatfärgade klänningar. Och vad den hattklädda damen hade för roll kan man ju bara gissa. Hon är försedd med trikolorband över höften och bär papper i handen som verkar vara officiella.
Vi såg borgmästaren bland gästerna och den katolske prästen lämna kyrkan. Kanske har det varit en blandceremoni?
Efter en kortare mottagning i ett hus alldeles bredvid kyrkan blev det sen dags för alla gästerna att åka i ceremoni efter brudparet som körde en nercabbad vit Mercedes. Försedd med siden- och tyllrosetter och band över motorhuven. Precis som när min egen dotter gifte sig med sin fransman och jag ordnade med samma sorts bildekoration till makens vintage-Mercedes. Bild kommer!
Ett väldigt tutande följde sedan, varenda bil i följet - och de var många - tutade sig genom byn på väg till, förmodas, en stor och rolig och lycklig bröllopsfest!
Vi såg borgmästaren bland gästerna och den katolske prästen lämna kyrkan. Kanske har det varit en blandceremoni?
Efter en kortare mottagning i ett hus alldeles bredvid kyrkan blev det sen dags för alla gästerna att åka i ceremoni efter brudparet som körde en nercabbad vit Mercedes. Försedd med siden- och tyllrosetter och band över motorhuven. Precis som när min egen dotter gifte sig med sin fransman och jag ordnade med samma sorts bildekoration till makens vintage-Mercedes. Bild kommer!
Ett väldigt tutande följde sedan, varenda bil i följet - och de var många - tutade sig genom byn på väg till, förmodas, en stor och rolig och lycklig bröllopsfest!
Mera bröllopsgäster
Det fanns flera arabiska släktingar i bröllopsfamiljen. Traditionellt klädda med dolt hår. Kolla skorna, det här verkar vara helt inne nu med breda slejfar runt vristerna!
Franska bröllopsgäster
Minns ni det franska bröllopet i byn? Här kommer som utlovat ett antal bilder på bröllopsgästerna. Här är vigseln över och alla passerar förbi baren där jag och maken sitter. Jag blir en riktig paparazzi och känner mig som fotograf vid festivalen i Cannes.
Notera hur snyggt och elegant de franska kvinnorna klär sig till fest. Och svart är alldeles uppenbart inte fel till bröllop. Inte vitt heller. Höga klackar som de rör sig mycket kvinnligt i fullbordar det hela.
Notera hur snyggt och elegant de franska kvinnorna klär sig till fest. Och svart är alldeles uppenbart inte fel till bröllop. Inte vitt heller. Höga klackar som de rör sig mycket kvinnligt i fullbordar det hela.
måndag 24 maj 2010
Bröllop i byn
Här kommer en stolt fransk pappa med sin söta dotter som brud. Vigseln har just varit i vår bykyrka och far och dotter är på väg till mottagning i byn. Vi stannar alla upp inför den här scenen.
I morgon kommer bilder på bröllopsgästerna - ett smakprov på hur, framförallt de franska kvinnorna, klär sig till fest.
I morgon kommer bilder på bröllopsgästerna - ett smakprov på hur, framförallt de franska kvinnorna, klär sig till fest.
söndag 23 maj 2010
Barbesökare
I vår by har vi två barer. Precis vägg i vägg ligger de och har uppenbarligen alltid gjort. De samsas bra om sina kunder och verkar inte ha några problem med konkurrensen. Som på alla franska barer är det alltid någon där. Man sitter på trottoaren, mitt i trafikvimlet och vid rusningstrafiktid blir man yr i bollen av alla bilavgaser och inte hör man något heller.
Det tycks inte bekymra den här gamla damen som sitter på parkett mitt i byn. Just här beser hon, tillsammans med oss, ett vackert brudpar med sina många bröllopsgäster.
Det tycks inte bekymra den här gamla damen som sitter på parkett mitt i byn. Just här beser hon, tillsammans med oss, ett vackert brudpar med sina många bröllopsgäster.
Hos frissan igen
Dags för klippning igen hos byns eminenta frissa Martine. Aldrig har jag blivit så noggrant och bra klippt som här. Besökande väninnor skickar jag till Martine och de kommer tillbaka och ser 10 år yngre ut. Hon och hennes medhjälperska har hela byn som kunder och många kommer från andra håll för att bli fin i håret hos Martine.
Så här ser det ut i hennes salong. Just idag är det ovanligt lite folk - det brukar annars vara helt fullt och man får vänta en bra stund på sin tur. Martine är liten och späd som många fransyskor. Man skulle kunna tro att hon både rökte och drack när man hör hennes höga, hesa röst men hon är en renlevnadsmänniska som tar väl hand om sig - det är mycket örter, gamla hälsoknep och homeopati i förebyggande syfte hon berättar om. "Jag måste göra så här, jag är en orolig och känslig själ som blir mycket sjuk om jag inte sköter mig" säger hon ogenerat.
Martine pratar oavbrutet. Med sig själv och med alla kunder. Samtidigt. Och högt för att överrösta torkhuvar och fönar. Samtalsämnena tar aldrig slut, det ena ger det andra. Idag berättar hon varför kyrkklockan i byn alltid slår två gånger - med trettio sekunders mellanrum. En tradition sedan förr får man veta, klockan hördes ut till fälten där människorna arbetade och för att man skulle vara riktigt säker på att klockan nu var tolv, om man inte hörde första gången eller inte hann räkna slagen, så slog den en gång till för säkerhets skull. Och gör fortfarande.
Vi får veta hur det var när hon var liten och lekte precis där vi själva nu bor. Där var det bara skog och bybarnens favoritlekställe. Hon berättar om sin dröm att få åka på kryssning till de norska fjordarna - hon och mannen ska göra det när hon fyller 50 år om fyra år.
Plötsligt hörs ett fasligt tutande utanför. Martines salong ligger mitt i byn, mittemot kyrkan och bredvid de två barerna. "C'est un marriage", det är bröllop på gång. Och det blir liv och rörelse överallt, bilar och folk stockas på gatan. Alla vill se bruden och Martine och vi kunder avbryter allt och kikar ut genom fönstret för att få en skymt av brudparet. Åh, så vacker hon är! Vi suckar alla, blir lite rörda och så blir det prat om bröllop förstås. Egna och andras. Jag är hos Martine i nästan två timmar - går därifrån fin i håret och känner mig väldigt road, glad och omhändertagen!
Så här ser det ut i hennes salong. Just idag är det ovanligt lite folk - det brukar annars vara helt fullt och man får vänta en bra stund på sin tur. Martine är liten och späd som många fransyskor. Man skulle kunna tro att hon både rökte och drack när man hör hennes höga, hesa röst men hon är en renlevnadsmänniska som tar väl hand om sig - det är mycket örter, gamla hälsoknep och homeopati i förebyggande syfte hon berättar om. "Jag måste göra så här, jag är en orolig och känslig själ som blir mycket sjuk om jag inte sköter mig" säger hon ogenerat.
Martine pratar oavbrutet. Med sig själv och med alla kunder. Samtidigt. Och högt för att överrösta torkhuvar och fönar. Samtalsämnena tar aldrig slut, det ena ger det andra. Idag berättar hon varför kyrkklockan i byn alltid slår två gånger - med trettio sekunders mellanrum. En tradition sedan förr får man veta, klockan hördes ut till fälten där människorna arbetade och för att man skulle vara riktigt säker på att klockan nu var tolv, om man inte hörde första gången eller inte hann räkna slagen, så slog den en gång till för säkerhets skull. Och gör fortfarande.
Vi får veta hur det var när hon var liten och lekte precis där vi själva nu bor. Där var det bara skog och bybarnens favoritlekställe. Hon berättar om sin dröm att få åka på kryssning till de norska fjordarna - hon och mannen ska göra det när hon fyller 50 år om fyra år.
Plötsligt hörs ett fasligt tutande utanför. Martines salong ligger mitt i byn, mittemot kyrkan och bredvid de två barerna. "C'est un marriage", det är bröllop på gång. Och det blir liv och rörelse överallt, bilar och folk stockas på gatan. Alla vill se bruden och Martine och vi kunder avbryter allt och kikar ut genom fönstret för att få en skymt av brudparet. Åh, så vacker hon är! Vi suckar alla, blir lite rörda och så blir det prat om bröllop förstås. Egna och andras. Jag är hos Martine i nästan två timmar - går därifrån fin i håret och känner mig väldigt road, glad och omhändertagen!