Hos frissan igen

Dags för klippning igen hos byns eminenta frissa Martine. Aldrig har jag blivit så noggrant och bra klippt som här. Besökande väninnor skickar jag till Martine och de kommer tillbaka och ser 10 år yngre ut. Hon och hennes medhjälperska har hela byn som kunder och många kommer från andra håll för att bli fin i håret hos Martine.

Så här ser det ut i hennes salong. Just idag är det ovanligt lite folk - det brukar annars vara helt fullt och man får vänta en bra stund på sin tur. Martine är liten och späd som många fransyskor. Man skulle kunna tro att hon både rökte och drack när man hör hennes höga, hesa röst men hon är en renlevnadsmänniska som tar väl hand om sig - det är mycket örter, gamla hälsoknep och homeopati i förebyggande syfte hon berättar om. "Jag måste göra så här, jag är en orolig och känslig själ som blir mycket sjuk om jag inte sköter mig" säger hon ogenerat.

Martine pratar oavbrutet. Med sig själv och med alla kunder. Samtidigt. Och högt för att överrösta torkhuvar och fönar. Samtalsämnena tar aldrig slut, det ena ger det andra. Idag berättar hon varför kyrkklockan i byn alltid slår två gånger - med trettio sekunders mellanrum. En tradition sedan förr får man veta, klockan hördes ut till fälten där människorna arbetade och för att man skulle vara riktigt säker på att klockan nu var tolv, om man inte hörde första gången eller inte hann räkna slagen, så slog den en gång till för säkerhets skull. Och gör fortfarande.

Vi får veta hur det var när hon var liten och lekte precis där vi själva nu bor. Där var det bara skog och bybarnens favoritlekställe. Hon berättar om sin dröm att få åka på kryssning till de norska fjordarna - hon och mannen ska göra det när hon fyller 50 år om fyra år.

Plötsligt hörs ett fasligt tutande utanför. Martines salong ligger mitt i byn, mittemot kyrkan och bredvid de två barerna. "C'est un marriage", det är bröllop på gång. Och det blir liv och rörelse överallt, bilar och folk stockas på gatan. Alla vill se bruden och Martine och vi kunder avbryter allt och kikar ut genom fönstret för att få en skymt av brudparet. Åh, så vacker hon är! Vi suckar alla, blir lite rörda och så blir det prat om bröllop förstås. Egna och andras. Jag är hos Martine i nästan två timmar - går därifrån fin i håret och känner mig väldigt road, glad och omhändertagen!