Trots regnet är det härligt att promenera längs kajkanten i den charmiga staden som lever året om. Besök rekommenderas - det finns också sandstränder i den omgivande "rade", dvs bukten.
lördag 8 maj 2010
Hamnen i Sanary sur mer
Det finns små pärlor inte långt från vår sydfranska by. Vissa orter nere vid kusten, cirka 2 mil från oss är riktiga turistställen. Det är Sanary sur mer också men mera för fransmännen själva och det är inte så mycket internationella turistinvasioner som på andra ställen längs med Rivieran. Och i denna hamn ligger inte lyxyachterna på rad. Här, som i närorten Le Brusc, finns istället vackra småbåtar, vällunderhållna med roliga namn och vackra färger.
Trots regnet är det härligt att promenera längs kajkanten i den charmiga staden som lever året om. Besök rekommenderas - det finns också sandstränder i den omgivande "rade", dvs bukten.
Trots regnet är det härligt att promenera längs kajkanten i den charmiga staden som lever året om. Besök rekommenderas - det finns också sandstränder i den omgivande "rade", dvs bukten.
Vacker kuststad. Sanary sur mer
I regnet, det eviga, trotsar vi elementen och far till kusten. Det här är hamnen i Sanary sur mer. En alldeles otroligt charmig och vacker kustort, ganska långt bort från de chicka orterna Saint Tropez, Cannes och Nice. Men med väldigt mycket "rivierakänsla" för den som känner för det.
Det regnar i Provence
Det regnar. Det har det gjort i dagar nu. Kallt är det också, max runt 11 grader på dagarna. Vi som hade högsommar med sol och 25 grader för bara någon vecka sedan, nu är vi också tillbaka till grått, trist och kyligt väder.
"Våren har gått sönder" sa min yngsta lilla när hon var i treårsåldern och det kom snö i maj. Också den provencalska våren kan gå sönder tydligen även om många säger att maj är en regnmånad här.
Dessi tråkar sig och leker med barnbarnets kvarglömda napp i våra sängar. Och nog syns det hur det öser ner utanför fönstret? Men det är inget fel på grönskan, det växer så det knakar trots allt.
"Våren har gått sönder" sa min yngsta lilla när hon var i treårsåldern och det kom snö i maj. Också den provencalska våren kan gå sönder tydligen även om många säger att maj är en regnmånad här.
Dessi tråkar sig och leker med barnbarnets kvarglömda napp i våra sängar. Och nog syns det hur det öser ner utanför fönstret? Men det är inget fel på grönskan, det växer så det knakar trots allt.
fredag 7 maj 2010
Grattis!!
Grattis MIRA, för att du klippte min bildgåta direkt. Det tycker jag faktiskt var helt förunderligt. Hur kunde du se att det var just det det var - en helikopter, visserligen inte med ett antal bräder, men en gammal betongtelefonstolpe hängande under sig? STOR guldstjärna till dig och jättetack till er andra som gissade så vansinnigt kreativt och roligt.
Att svenska SÄPO skulle intressera sig speciellt för oss i södra Frankrike var ju en helt vild tanke, men ack så rolig.
Så här var det: precis bredvid våra hus ligger ett annat villaområde, något äldre. På den närmaste tomten som ägs av en gammal danska, Gerda, sedan länge bosatt i Frankrike, har det stått en kommunal el- eller telefonstolpe.
I höstas höll två gubbar på i flera veckor och grävde ett hål utanför hennes tomt på det som är en kommunal äng. Maken var där och inspekterade hålet i omgångar, ingen förstod varför det grävdes ett hål just där. Det var nästan som en Monty Python-film. Det blev ett djupt hål, omgärdat av röd-vit plast men inget mer. Hålet fanns bara där.
Plötsligt en dag stod en ny stolpe i hålet och man förstod att Gerdas gamla stolpe nu fått göra sitt och att den nya stolpen nu placerats på kommunal och inte privat mark.
Den gamla stod antagligen ordentligt fast i marken. För här behövdes en helikopter för att dels rucka loss den (det såg lite läskigt ut när helikoptern liksom gungade fram och tillbaka i luften), dels få hjälp med att kroka fast den i sin lina. Den flögs dinglande tätt över våra huvuden en bit bort där den antagligen sänktes ner i lastbil för vidare transport.
Spännande händelse i vårt lilla område, här gicks det man ur huse minsann!
Att svenska SÄPO skulle intressera sig speciellt för oss i södra Frankrike var ju en helt vild tanke, men ack så rolig.
Så här var det: precis bredvid våra hus ligger ett annat villaområde, något äldre. På den närmaste tomten som ägs av en gammal danska, Gerda, sedan länge bosatt i Frankrike, har det stått en kommunal el- eller telefonstolpe.
I höstas höll två gubbar på i flera veckor och grävde ett hål utanför hennes tomt på det som är en kommunal äng. Maken var där och inspekterade hålet i omgångar, ingen förstod varför det grävdes ett hål just där. Det var nästan som en Monty Python-film. Det blev ett djupt hål, omgärdat av röd-vit plast men inget mer. Hålet fanns bara där.
Plötsligt en dag stod en ny stolpe i hålet och man förstod att Gerdas gamla stolpe nu fått göra sitt och att den nya stolpen nu placerats på kommunal och inte privat mark.
Den gamla stod antagligen ordentligt fast i marken. För här behövdes en helikopter för att dels rucka loss den (det såg lite läskigt ut när helikoptern liksom gungade fram och tillbaka i luften), dels få hjälp med att kroka fast den i sin lina. Den flögs dinglande tätt över våra huvuden en bit bort där den antagligen sänktes ner i lastbil för vidare transport.
Spännande händelse i vårt lilla område, här gicks det man ur huse minsann!
torsdag 6 maj 2010
Bildgåtans snara lösning. Kanske
Här är ytterligare en bild att lägga ihop med den första bildgåtebilden. Vem pusslar först ihop vad det är? Svar idag!
Vänner på besök...
.... och då blir det mat på restaurang igen. Men först choklad med vispgrädde (har jag inte druckit sedan jag var barn) på Café Lyon i Sanary sur mer i hällande regn. Sen, lite senare på kvällen på närbelägen restaurang en "Salade folle", en galen sallad med rökt ankbröst, knaperstekt bacon, löskokt ägg och - yum - en stor bit gåslever på sallad med olivolja. Urgott.
Herrarna åt "magret de canard", ankbröst som serverades helt perfekt stekta tillsammans med potatisgratäng, kronärtskocksbotten med någon god fyllning och en liten grönsaksterrin med god kryddsmak. Till det hela madeirasås!
Damerna åt "marmite du pecheur", fiskarens gryta eller fisksoppa helt enkelt. Som här hälls upp rykande från sin gryta vid bordet. Till den "rouille" som är en stark, orange vitlöksmajonnäs och så brödkrutonger att lägga i soppan.
Var det gott? Mycket!
Herrarna åt "magret de canard", ankbröst som serverades helt perfekt stekta tillsammans med potatisgratäng, kronärtskocksbotten med någon god fyllning och en liten grönsaksterrin med god kryddsmak. Till det hela madeirasås!
Damerna åt "marmite du pecheur", fiskarens gryta eller fisksoppa helt enkelt. Som här hälls upp rykande från sin gryta vid bordet. Till den "rouille" som är en stark, orange vitlöksmajonnäs och så brödkrutonger att lägga i soppan.
Var det gott? Mycket!
Nån som har lust att gissa?
Det här fenomenet uppdagades för oss häromdagen. Det är fotograferat utomhus och den som gissar vad det här är får en riktigt stor guldstjärna!
måndag 3 maj 2010
Fransk vernissage IV
Bloggerkrångel igen med samma bilder på två inlägg. Så här kommer några andra bilder från evenemanget.
Fransk vernissage III
Bilder och besökare i den franska medeltidskällaren där mina bilder nu hänger till allmänt beskådande. Hela sommaren dessutom så det är roligt!
Efter visningen äter vi gårdens söndagslunch tillsammans med dotter, svärsonen och hans mamma, barnbarn och väninna. Så den här gången följde vi helt de franska traditionerna att äta lunch med alla generationer i familjen. Det var roligt. Och gott som vanligt förstås!!
Efter visningen äter vi gårdens söndagslunch tillsammans med dotter, svärsonen och hans mamma, barnbarn och väninna. Så den här gången följde vi helt de franska traditionerna att äta lunch med alla generationer i familjen. Det var roligt. Och gott som vanligt förstås!!
Fransk vernissage I
Åh, nu äntligen är den över, min franska vinkällarvernissage. Här är ett första smakprov för er som inte är i Provence. Det blev riktigt roligt med mina bilder i den medeltida källaren med sina valv från 1000-talet och vackra flaskor överallt.
Ljuset i lokalerna är obefintligt så vingårdsägarna har mixtrat med spotlights och fiffiga upphängninganordningar rätt in i flaskbergen. Seriösa konstutställare tar sig säkert för pannan men jag - och de faktiskt många besökarna - tyckte att det var en annorlunda och rolig vinkling.
Som extra krydda kom min kära dotter med man, svärmor och lilla barnbarnet också. Och besåg sig själv på porträtt som hennes mamma gjort av henne i 16-årsåldern.
Ljuset i lokalerna är obefintligt så vingårdsägarna har mixtrat med spotlights och fiffiga upphängninganordningar rätt in i flaskbergen. Seriösa konstutställare tar sig säkert för pannan men jag - och de faktiskt många besökarna - tyckte att det var en annorlunda och rolig vinkling.
Som extra krydda kom min kära dotter med man, svärmor och lilla barnbarnet också. Och besåg sig själv på porträtt som hennes mamma gjort av henne i 16-årsåldern.
